Lycka kan köpas för pengar

Ridbanepremiär

2012-01-27T17:01:00.000+01:00

"Fröken gångjärn överallt" skulle kunna tänka sig det där äpplet matte har i handen...

Jo, det var faktiskt premiär på ridbanan för året idag - den har inte varit plogad när Sylvia varit i Thailand. Det kändes verkligen att det var länge sedan sist! Men samtidigt VÄLDIGT trevligt att ha ett staket att ta stöd av när "fröken gångjärn överallt" demonstrerade sina talanger! Började med öppnor, slutor och "Atlivändningar"/skrittpiruetter. Och när jag verkligen hade inner bak med i vändningarna kändes de faktiskt riktigt bra! Vi "dressyrar" ju massor när vi rider ut - men jag insåg idag att just Atli-vändningarna har jag helt glömt bort... hög tid för skärpning, alltså!

Tyvärr var det återigen "styltsnö" - så Lára halkade titt som tätt... oj, vad jag ser fram emot att få henne omskodd, med snösulor den här gången!!! Red en hel del samlad skritt - fortfarande lika svårt... Och sedan gjorde vi övergång till tölt i microtempo. Vilket kändes riktigt, riktigt bra!!!

Men när vi kom till hörn nr 2 tog microtölten en ände med förskräckelse: då halkade Lára så rejält att hon gick ner på knä och hamnade med pannan mot backen - kullerbyttan var verkligen SÅ nära... Jag hängde förståss framme på halsen på henne, men på något sätt lyckades hon ändå kravla sig upp tillslut. Det märktes att även hon blivit uppstressad av vurpan, för väl på benen igen hann hon tölta snabbt tvärs över hela ridbanan innan jag lyckades få henne att göra halt. (Och att hon skulle springa var ju det sista jag ville just då...!)

När vi sedan stått stilla en stund och lugnat ner oss kom jag fram till att vi skulle hålla oss till skritt i fortsättningen. Så det blev mer samlad skritt - det kan det ju aldrig bli för mycket av* - innan det fick räcka för dagen.

*enligt matte alltså. Lára tvår sina hovar och hälsar att hon INTE på något sätt ligger bakom detta uttalande!!!

Kvällsöppet - om ridsport

2012-01-25T04:28:00.002+01:00

Skulle Rolf-Göran Bengtssons Jerringpris ha gått till guldhästen Ninja La Silla istället? Se Helena Lundbäck och Jens Fredriksson ge utmärkt svar på tal i den livliga debatten om ridsport, ryttarens roll och ridsport i media.

Och vad sägs om Lasse Anrells (Aftonbladet) slutord: "Om Jerringpriset visar vad folk vill ha måste sportredaktionerna tänka om när det gäller sin bevakning av sport."

Länk till TV4:as Kvällsöppet - debatten om ridsporten börjar ca 20 minuter in i programmet.

Detektiv-Anna och nyckelmysteriet

2012-01-23T15:40:00.001+01:00

När jag igår kvicknat till tillräckligt för att åka till stallet, för första gången på en vecka, kunde jag inte hitta knippan med min husnyckel... Den låg inte där den brukar ligga och inte heller i handväskan... Det hela komplicerades av att jag inte varit utanför huset sedan besöket på vårdcentralen i torsdags, så det var ju några dagar sedan... Var i alla fall helt säker på vilken jacka jag använt då, men trots noggrann genomsökning av alla fickorna hittade jag ingen nyckel där.

Alltså behövde detektiv-Anna kopplas in! (Någon nytta borde jag väl ha av alla kriminalromaner jag lyssnar på?!) Min första slutledning var att eftersom jag tagit mig in i huset i torsdags, trots att Johan inte var hemma, så måste jag ju ha haft nyckeln då. M a o den måste finnas INNE i huset. Men trots Johans och mitt letande fortsatte den att lysa med sin frånvaro... Den fanns helt enkelt inte! (Kunde inte låta bli att dra vissa paralleller med att leta tappskor i leriga hagar...! Visserligen har vi inte lerigt inne, men nyckeln verkade lika omöjlig att hitta som den där skon långt nere i leran...)

Då började detektiv-Anna med att bit för bit försöka rekonstruera EXAKT vad som hände när jag kom hem från vårdcentralen i torsdags. Och nu hade jag bestämt mig för att börja med att jag klev ur bilen - en detektiv kan inte vara för noggrann! Jag mindes att jag låst bilen, satt motorvärmarsladden i kontakten, gick till brevlådan och hämtade posten, låste upp ytterdörren och gick in. Alltså precis som vanligt. Och nyckeln borde alltså finnas någonstans inne i huset.... Nej, vänta nu, plötsligt mindes jag något! Precis när jag gick in genom dörren var det någon som ropade på mig. Det var en kvinna som stannat sin bil på gatan utanför, vevat ner rutan och frågade mig om vägbeskrivningen till Hansénska gården här i Kyrkbyn. Jag gick ut till hennes bil, förklarade att hon behövde vända och köra ut på Framlänningsvägen igen och upp till kyrkan innan hon svängde av. Erbjöd henne också att vända på vår gård i o m att gatan är så smal. Alltså - jag gick ut till hennes bil och det var efter att jag hade låst upp dörren. Men antagligen hade jag fortfarande handväskan, posten, bilnyckeln och husnyckeln i händerna... alltså kunde jag ha tappat nyckeln ute i snön...

Detektiv-Anna gav sig alltså ut med en spade och började söka igenom snön, från ytterdörren och ut till vägen. Och halvvägs till brevlådan kunde jag en stund senare gräva fram nyckelklippan! Som alltså legat där i snön i tre dygn! :-O Tur att ingen skum typ hittat den och tagit sig in i huset i tron att ingen var hemma... (Vi har ju haft VÄLDIGT många villainbrott här i Luleå i vinter, så hade oturen varit framme hade det väl inte varit allt för osannolikt...) I så fall hade garanterat detektiv-Anna INTE varit särskilt kaxig... Jag fördrar defintivit att ta del av brott i form av ljudböcker!!!

Just nu är föresten detektiv-Anna inte heller så kaxig... hoppades igår att ridningen skulle ge mig lite ny energi, som den normalt brukar. Men istället tog den all den lilla energi jag hade... När jag kom hem från stallet blev det ryggläge i soffan till dess det var dags för sängen kl 21. Och i morse vaknade jag bara till kort för att meddela jobbet att jag fortfarande är sjuk, sedan fortsatte jag sova nästan fram till kl 12.

Efter lite brunch har jag sedan legat under filten i soffan och lyssnat på Elias Palms "Corpus Delicti". Den första boken om rättsläkaren Ella Andersson. Lyssnade på den när den nyss kommit ut och gillade hans humoristiska sätt att skriva. Nu har uppföljaren kommit (Causa Mortis) och innan jag lyssnar på den tänkte jag fräscha upp minnet med den första boken igen. Elias Palm är själv rättsläkare. Men kan alltså också sätta titeln "författare" på sitt visitkort. Och även "fotomodell" faktiskt. Intressant kombination! Och, tja, han ser väl inte så tokig ut - eller vad tycker ni?!

Bilden lånad från hans hemsida: www.eliaspalm.se

Det går framåt!

2012-01-22T17:17:00.000+01:00

I somras kliade Lára bort det mesta av pannluggen... men idag upptäckte jag att den faktiskt vuxit ut så mycket att jag behövde skjuta den lite åt sidan för att pannbandet skulle synas! Och det är inte den enda som gått framåt - läs vidare så får ni se!

Efter tre dagar i sängen kände jag mig ääääntligen lite bättre idag, så nu var det dags att göra något åt hästabstinensen. Har ju faktiskt inte ridit på en hel vecka! :-O (Måndag var inplanerad vilodag för Lára, tisdag red Eva och på onsdag "däckade" jag efter jobbet...) Lára verkade också tycka att det var hög tid att matte visade sig, för hon behövde knappt någon betänketid alls för att lämna höbalen och istället fokusera på det där äpplet matte hade i handen...!

När vi sedan red iväg var det ganska uppenbart att en av oss ägnat fyra dagar till att samla energi - och det var inte jag...! Bestämde mig för att låta henne galoppera - hon fick springa och jag fick åka - alltså perfekt för oss båda! Att hon hade energi så att det nästan pyste ur öronen blev tydligt under den första galoppen. Hon hade direkt tagit höger galopp och jag var så nöjd med att åka med. Men så plötsligt konfronterades hon med en snöklump som uppenbarligen ramlat ner från plogkanten och ut på vägen.... Lára ryckte i nödbromsen och gjorde en slide-stop i värsta Reykurstil! :-O (Visserligen har jag ju nämnt ibland att hon på många - trevliga - sätt påminner om salig Reykur - men hon behövde väl inte ta det SÅ bokstavligt?!)

I fortsättningen klarade vi oss dock från sådana överraskningar. Lára fick fortsätta att galoppera och succesivt medförde det väl att hon fick "lätta på trycket". När vi sedan vände hemåt fick jag istället "åka tölt" - en sådan här gång känns det verkligen lyxigt att ha den möjligheten!

Den avslutande traven var sedan en riktig höjdare! Lára travade så trevligt och avslappnat, helt lätt i handen och utan minsta antydan till att vilja dra iväg i tempo. All vår träning på detta har verkligen gett resultat!!! Och sedan fortsatte hon att imponera genom att skritta på hellång tygel, utan minsta tendens till att börja takta. Som vi har fått jobba med det... så det är ju verkligen roligt när träningen börjar ge resultat!!!

Faktiskt brukar hon numera också inleda ridturerna med SKRITT på lång tygel - inget taktande där heller! Och så var det verkligen inte när jag köpte henne i augusti...! Skritten är väl egentligen hennes enda svaga punkt... Hon har ju trevlig skritt om hon vill, men i hennes värld har väl skritt aldrig varit en gångart, utan bara ett besvärande slöseri med tid som till varje pris bör undvikas... Därför blir jag så GLAD när hon nu är så DUKTIG!!!

När duktiga Lára rullat sig omsorgsfullt i hagen såg det ut som om hon skaffat sig svart bläs!

På hästfronten intet nytt...

2012-01-20T19:45:00.000+01:00

Démantur visar upp sig för Lára - han känner förståss igen en snygg tjej när han ser henne! Fast ska man vara ärlig är han en VÄLDIGT vidsynt kille - han kom så gärna med skamliga förslag till Feykir också... Och det trots att Feykir egentligen var alldeles för slank för att vara "Diamantens" typ... För allra mest upphetsad har han nämligen blivit vid de tillfällen när någon riktigt överviktig vallack varit på besök på gården!

Lára har drabbats av vilovecka... Igår jobbade Johan första dagen på en vecka, efter att ha legat däckad hemma i influensa med feber, muskelvärk och migränliknande huvudvärk. Och ni vet ju hur illa det är när en karl är riktigt förkyld... ;-) Tyvärr tog jag över stafettpinnen och har nu legat hemma i sängen två dagar. (Ja, förutom en liten utflykt till vårdcentralen igår då.) Jag kände redan tidigare i veckan att något var på gång, så det blev ingen ridning i onsdags heller utan direkt hem för att vila efter jobbet. Tur att Eva red Lára i tisdags i alla fall!

Är ju illa om jag skulle behöva slösa bort hela helgen utan ridning... men jag MÅSTE vara frisk till veckan, så det är väl bara att lyssna på kroppen och ge den tid. Som vanligt. Men det är alltid lika TRIST att inte få bestämma över sitt eget liv! Och jag tycker nog att eftersom jag har en sjukdom jag måste dras med hela tiden borde jag väl få stå över influensor och magsjukor och sådant?!

"Att leva med smärta"

2012-01-19T15:30:00.002+01:00

Ännu en vintervy från i lördags!

Lára har fått två vilodagar, för matte är tyvärr inte i form... Har i alla fall varit på vårdcentralen idag för ett kartläggningsmöte. Man håller på att dra igång ett projekt med namnet "Att leva med smärta" där ett team bestående av läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och KBT-terapeut tillsammans med patienten ska försöka hitta möjliga rehabiliteringsåtgärder. Jag var visst en av de första patienterna som fick erbjudande om att vara med i detta. Och jag svarade förståss som vanligt: "Jag är beredd att testa vad som helst som har minsta chans att ge en förbättring!"

(Fast ska jag vara riktigt ärlig så är det kanske inte 100 %-igt sant... "Vad som helst utom akupunktur" vore nog mer med sanningen överensstämmande. Eftersom jag har ont i hela kroppen antar jag att akupunkturbehandling skulle kräva nålar i hela kroppen - och då skulle de nog behöva söva mig först innan jag skulle våga... Men om jag säger "Allt utom nålar i hela kroppen" så är jag helt sanningsenlig i alla fall!)

Känns spännande att vara med i projektet - och det ger ju ett nytt hopp om att tillslut ändå hitta NÅGOT som kan lindra mina besvär! Nästa steg, efter detta möte, blir att tillsammans med arbetsterapeuten kartlägga hur den ständiga tröttheten p g a de svåra sömnbesvären påverkar min arbetsförmåga - och min förmåga att fungera i vardagen. Alltså det som Försäkringskassan inte vill kännas vid som ett problem ö h t... Och sedan utifrån denna kartläggning förhoppningsvis hitta verktyg för att maximera det som ger energi och minimera det som bara tar energi. Samt se till att jag använder den lilla energi jag har på bästa sätt.

Som avslutning på dagens möte fick jag ett första utkast till en rehab-plan, där man bl a specificerat vilka resurser jag bedöms ha för att hantera mina problem. Och där hade de bl a tagit upp hästen och ridningen som en viktig del! De var alla helt överens över ridningens stora betydelse för mitt välbefinnande, både fysiskt och psykiskt. Uppenbarligen handlar detta alltså om personer med MYCKET gott omdöme!

Kallt som i södra Sverige!!! :-O

2012-01-17T16:37:00.000+01:00

Kippy & Démantur myser - i lördags.

Idag var det däremot inget mysväder... visserligen bara runt -5 grader, men VÄLDIGT dimmigt och fukten fick kylan att krypa "genom märg och ben"... Så där kallt som det brukar vara i södra Sverige alltså... På min 25 minuters lunchpromenad hann jag bli rejält frusen, trots vinterjacka, halsduk och handskar!

När jag var på väg tillbaka till banken var det en väl påbyltad kvinna med hund som hejade på mig. Kände först inte igen henne, men när jag tog en närmare titt under mössa och kapuschong så kändes ansiktet väldigt bekant. Det var en av de tidigare eleverna på Sylvias ridskola, så vi brukade träffas i stallet i samband med hennes ridlektion. Om jag minns rätt red hon i tredje gruppen på onsdagarna. Och nu berättade hon att hon uppskattar min blogg och läser den varje dag! Verkligen jättekul att höra att jag kan vara en länk till "hästlivet" för någon som f n är hästlös!

Eva har ridit Lára idag och rapporterade att det hade gått bra. Lára hade inte varit lika fånig som sist hon red, så nu var hon åter en favorit! Vi har ju så fantastiskt ridunderlag nu! Men Eva konstaterade att man känner sig lite "fången på vägen" då de STORA plogvallarna gör att man inte kan rida ut i skogen någonstans.... Man skulle ha haft "tumme" med den som plogar så hade man kanske kunnat beställa en lucka i plogvallen på strategiskt ställe där någon av våra skogsrundor börjar...

Jerringpriset till Roffe!!!

2012-01-17T08:00:00.000+01:00

Foto: Svenska Ridsportförbundet

Svenska folket har sagt sitt: Rolf-Göran Bengtsson gjorde årets största idrottsprestation 2011 genom sitt historiska EM-guld i Madrid!!! Oerhört välförtjänt - och av stor betydelse för svensk ridsport!

Och hans framgångar bara fortsätter! Det här året har han inlett med att klättra till första platsen på världsrankingen i hästhoppning. Och han leder dessutom den totala Världscupen! Helt välförtjänt anses han av många initierade bedömare som ett av Sveriges absolut största guldhopp inför sommarens OS!

Edit: "Ännu en nyttig påminnelse: idrotts-Sverige är betydligt mer än bollar, puckar och fästvalla!" Johan Orrenius, Expressen.

"Det ni såg igår var en manifestation av den svenska hästsporten som - med all rätt - tycker att deras idrott nonchaleras av medier och journalister." Ingvar Persson, Aftonbladets ledarblogg

Gabriel har ny medryttare!

2012-01-16T21:24:00.003+01:00

Ylva och Carola har fått konkurrens om Gabriel: Freddan vill också rida!

Jag får uppenbarligen det jag önskar!

2012-01-15T16:00:00.000+01:00

När jag steg upp i morse visade termometern -19 grader. Visserligen har jag önskat mer kyla, men nu tyckte jag att SMHI började överdriva lite...! I Mariebäck brukar det dessutom vara ett antal grader kallare än hemma, så jag trodde inte det skulle bli någon ridning för mig idag. Min kropp och kyla är ju ingen höjdarkombination direkt... Men ganska snart steg faktiskt temperaturen till -15, och då kunde jag ju inte låta bli att åka till min lyckohäst! När jag kom fram såg det dock inte ut som på bilden ovan (med Tildra och Mysla närmast kameran). Hela stoflocken stod nämligen inne i stallet för att hjälpa till att hålla värmen. I morse hade det nämligen varit minusgrader där inne...

Fick föresten ytterligare ett exempel på att jag bör tänka mig för vad jag önskar mig här i bloggen. Inte bara SMHI verkar göra som jag önskar... Skrev ju igår att Lára och jag skulle behöva öva mer att rida med sällskap, för att träna henne på att kunna slappna av och fokusera på mig trots andra hästar som man skulle kunna springa ikapp med. Och redan idag dyker plötsligt Kristin upp och ska rida Funi! (Minns inte riktigt när vi hade sällskap med någon senast.. men nog tror jag i alla fall att vi ridit ensamma de 15 senaste ridturerna...)

Vi kan ju låtsas att det var lika fint väder som igår! (Fast i verkligheten var det inte bara kallare, det var också väldigt dimmigt... lite konstigt att det kan vara sådan tät dimma i kylan...!) Vi red in till byn och vid båda våra två galopper inväntade Lára min galoppskänkel - så att det verkligen blev den högergalopp jag bad om. Trots att den andra galoppen var uppför backen in i byn, där vi alltid brukar galoppera. Duktig tjej!

När vi vände hemåt igen hann jag rida lite samlad skritt innan vi sedan töltade nerför galoppbacken. I den samlade skritten var det verkligen en ytterligare svårighetsgrad att det var en annan häst med - Lára ville ju verkligen inte riskera att hamna på efterkälken... särskilt inte när vi var på hemväg! Efter samlad tölt utför backen fick hästarna sedan rulla på i ett litet högre tempo - och de verkade mycket nöjda med det!

Och i avslutningen av ridturen kom Lára sedan att verkligen imponera på matte! Först i den avslutande traven, där vi efter en lite stökig start hittade ett trevligt, avslappnat tempo. Och detta trots att Funi travade på ganska snabbt. Duktig tjej!!! Den avslutande skritten var jag också väldigt nöjd med! Jag fick visserligen någon gång då och då bromsa upp henne lite. Men där emellan skrittade hon på riktigt lugnt och avslappnat! Vi har verkligen jobbat mycket på det där med skritten, att kunna få längd på halsen och långa, lugna steg istället för korta, trippiga. Så det var ju fantastiskt kul att se att det kunde fungera så bra även med sällskap!

När jag berättade för Kristin att jag verkar få vad jag önskar mig här i bloggen, vare sig det handlar om kallare väder eller ridsällskap, så tyckte hon att jag idag skulle önska mig att vinna en miljon. Så det får jag väl göra nu! En liiiten hake i sammanhanget är väl möjligen att jag aldrig köper lotter... brukar hävda att jag har alldeles för tur i kärlek för att ha en chans att vinna. Men det vore kanske läge att köpa en lott ändå i morgon, eller vad tror ni? (Lára ska få vilodag i morgon, så jag har ändå ingen anledning att önska något hästrelaterat till dess...)

Fartygshaveri

2012-01-14T21:49:00.000+01:00

Ni har säkert hört/sett på nyheterna om det italienska kryssningsfartyget Costa Concordia, som gått på grund utanför Italien och kantrat. Det var ett systerfartyg till Concordia, Costa Deliziosa, som vi kryssade med till Dubai, Oman, Abu Dhabi, Sharja och Fujaira i våras. Hela arrangemanget då var MKT välordnat och vi hade faktiskt en katastrofövning under första dygnet ombord. Med alla 4000 passagerare och 600 besättningsmän. (Båtarna är verkligen ENORMA - trots den stora mängden folk ombord kändes det aldrig det minsta trångt!)

Hoppas nu bara att de som fortfarande saknas efter Concordias haveri hittas vid liv! Läser nu i kväll på dn.se att Concordias kapten arresterats misstänkt för dråp. Ni kan läsa mer och även se bilder av det kapsejsade fartyget HÄR.

Fler bilder från idag!

2012-01-14T18:15:00.002+01:00

Visst är det vackert med vinter??!!

SMHI läser bloggen - och agerar!!!

2012-01-14T14:55:00.003+01:00

Än en gång har det visat sig att SMHI läser min blogg! I o f s ingen nyhet, men att de skulle agera så snabbt och redan idag erbjuda det kallare väder jag efterlyste så sent som igår, är ju faktiskt ganska imponerande! Och efter vad som känns som en evighet med ständigt mulet och snöande, var det ju extra välkommet att solen idag sken från en klarblå himmel! Snön på marken och i träden gnistrade så vackert och det kändes som ljusterapi i kubik!!! Under ridturen idag fick vi sedan inte minsta antydan till styltor, trots att vägen inte var plogad. Och därmed halkade heller inte Lára en enda gång! Tack för det, SMHI!!!

Tänkte passa på att fota Lára i hagen innan jag hämtade in henne, nu när ljuset för en gångs skull var så bra. I vanliga fall brukar jag ju få stå och ropa på henne en stund innan hon möjligen kan tänka sig komma, så jag tyckte ju att jag skulle ha gott om tid att ta bilder. Men bara därför var hennes strategi för dagen att genast komma fram till matte... och inte hjälpte det att jag succesivt backade undan, hon kom raskt efter och såg hela tiden till att hålla sig "för nära för en bild"... Och när hon ju faktiskt gjorde precis vad jag brukar vilja att hon ska göra, var det bara att ge upp. Hon fick sin godis och sedan gick vi in i stallet.

När vi en stund senare skrittade iväg från gården kunde jag snabbt konstatera att Lára precis som när Eva red sist verkade ha ett il av "nerverna utanpå" idag. Normalt skrittar hon nämligen i mycket friskt tempo, men nu kändes det som om handbromsen var åtdragen... jag fick hela tiden driva framåt för att hon inte skulle stanna för att spana & lyssna efter läskiga saker. Det hördes flera skotrar på avstånd - och det gjorde det visst även när Eva red - så det kan ju ha varit en orsak. (Skotrar har tydligen ett mkt skarpt ljud från sina motorer, som människoörat inte kan uppfatta, men som är obehagligt för hästarna.)

Värmde som vanligt upp i trav, där det inte var helt lätt att få henne att slappna av och länga halsen... Några galopper blev det också, där avsaktningarna avslöjade att hon var ovanligt spänd i o m att hon varje gång gick över i tölt ett antal steg innan hon tog traven.

Här spanar Lára in galoppbacken, in mot byn. Vi presterade en riktigt trevlig högergalopp (rätt vid första försöket!) uppför backen och fortsatte in i byn för att hinna med en liten skrittpaus innan det var dags att vända hemåt igen. Min plan var nämligen att hinna rida samlad skritt en längre sträcka innan vi sedan töltade utför galoppbacken. Precis som igår försökte jag se för min inre syn hur Atli samlade henne i skritten - och jag tycker att det hjälper!

Smög sedan iväg i riktigt långsam tölt innan vi var framme vid backen - för att hinna känna att jag verkligen hade henne samlad. Och sedan i backen fick vi förståss bakbenen med oss ännu mer! Hon gjorde inga försök att dra iväg i tempo, varken i backen eller när vi kommit på plan väg igen, utan töltade bara på med "massor av bakben" och rygg. Jag tycker det verkar som att man kan komma in i en god cirkel ifall man lyckas samla hästen tillräckligt i tölten. Då kan man hitta ett läge där man har "ingenting" i handen och all ytterligare drivning bara tolkas som uppåt, inte framåt, av hästen. Fick uppleva det vid två tillfällen när jag red Feykir för Atli - det kändes verkligen magiskt! Och nu har jag fått uppleva det ett par gånger med Lára också! TÄNK om man en dag kommer så långt att man lyckas framkalla denna goda cirkel så snart man vill?!!

Efter ytterligare härlig "muskelbyggartölt" ville jag testa att rida ökat tempo igen. Det gick ju så väldigt bra sist jag testade - och idag var det för kallt för styltor i hovarna så vi riskerade inte att halka. Men tyvärr fick vi inte alls till ökningarna idag... Vet inte riktigt varför, men vi hamnade hela tiden i att hon började rolla och sökte sig mot galopp... Efter ett antal försök gav jag upp. Tänkte att jag ville avsluta ridturen med en bra känsla istället... så vi återgick till "muskelbyggartölten" och där var hon precis lika trevlig som tidigare!

Även i "off knapp-traven" kändes hon riktigt, riktigt fin! Men vi har ett jättejobb framför oss i att träna på att rida med andra hästar. Att få henne avslappnad och fokuserad på mig när vi rider själva är en sak. Att uppnå samma sak tillsammans med andra hästar är något HELT annat... och på tävlingsbanan kommer vi ju inte att vara ensamma... Men det är ju ett tag kvar till våren och utbudet av ridsällskap lär ju öka när de andra i stallet succesivt sätter igång sina hästar igen efter vilan.

På vägen hem från stallet passerade jag detta långtradarsläp som låg i diket strax innan korsningen vid Gäddviksbron... Antagligen inte helt lätt att få upp ett sådant... Hemma igen gjorde jag sedan en liten insats (med betoning på just "liten") med att skotta bort en del av plogvallen som uppstod när de plogade vår gata i går morse. Normalt undviker jag att skotta i o m att jag får ännu mera ont av det. Men Johan ligger fortfarande hemma i feber, så jag hade inte så stort val. Men jag har bara tagit lite i taget. I går morse gjorde jag bara ett hål tillräckligt stort för att köra ut bilen från garaget. Och nu gav jag tidningsbud och brevbärare större chans att ta sig till brevlådan.

Tyvärr syns inte närmaste grannen till idag, annars var min plan att be honom om hjälp. Skulle nog gå ganska fort för honom med snöslungan... Hoppas nu jag inte tog i för mycket, vill ju så gärna både sova i natt och kunna rida i morgon! Vill avsluta med en hälsning till SMHI, som ju bevisligen läser bloggen: TACK för kylan idag! Men snälla, inget mer snöande nu förrän Johan är på benen igen!

Riktig kyla önskas!

2012-01-13T16:17:00.000+01:00

Mysla här om veckan - med "socker" på!

Mysla är e Berserkur

När jag kom till stallet idag mötte mig en riktigt obehaglig syn: Sylvias fina Mysla låg helt utsträck och till synes livlös på marken... Jag skyndade mig ut i hagen och hoppades hela tiden att hon skulle reagera när jag närmade mig, men fortfarande när jag kommit fram till henne låg hon helt stilla med slutna ögon... Jag kunde i alla fall höra att hon andades, men det var tunga andetag. Tänk om hon hade kolik?! Jag försökte lyssna mot hennes mage och kunde höra att det bubblade i alla fall. När jag började klappa på henne öppnade hon tillslut ögonen. Jag fortsatte klappa och tillslut lyfte hon huvudet från marken och började göra ansatser att resa sig.

Väl på benen sträckte hon på sig som en katt och gäspade stort flera gånger. Hon hade helt enkelt legat och sovit riktigt djupt! Flyktdjur som alltid ska vara på sin vakt - tala om att hon kände sig trygg i flocken!!! Och inte så bussigt av mig att väcka henne när hon sov så gott... När jag återvände till hagen för att hämta Lára efter att ha bytt om till ridkläder kom Mysla, som vanligt, genast fram till mig. Skönt att hon betedde sig normalt igen! Först då vågade jag riktigt "blåsa faran över". Där i början trodde jag verkligen att jag skulle behöva ringa Sylvia (som är i Thailand) och berätta att Mysla var död... Vilken TUR att hon bara skrämdes!!!

Lára hade rejäla styltor på alla fyra hovarna, när jag tog in henne ur hagen. Det har verkligen varit en ovanlig vinter, med "styltsnö" hela tiden... kan vi inte få lite riktig kyla snart?! Tur att det inte är så länge kvar innan det är dags att sko om Lára, så att hon kan få snösulor. Som det är nu bildas det styltor under varje ridtur, även när vi töltar, så hon halkar titt som tätt... I o m att snön kom så extremsent var det fortfarande lerig barmark när hon skoddes sist, så då var det ju för tidigt att sätta snösulor. Men snart är det dags igen och då hoppas jag att vi halkat färdigt!

Red mot Alviksträsk och värmde upp med trav i lång, låg form resp några galopper. När vi kom bort till sjön tog vi en skrittpaus innan vi vände hemåt igen. Hade egentligen inte tänkt rida samlad skritt idag, men kunde inte låta bli.... Försökte hela tiden för mitt inte öga se Atli rida samlad skritt på Lára, med drivning, förhållningar och STORA eftergifter. När vi efter en låååång sträcka samlad skritt smög iväg i riktigt microtempo i tölt fick jag visserligen påminna om tempot väldigt ofta - men hon hade trevlig längd på halsen och var helt lätt i handen. Och jag tänkte att det här måste väl vara riktig muskelbyggartölt?!

Ville egentligen testa att rida ökat tempo igen, för att se om det verkligen skulle gå lika bra som sist. Men hon halkade ganska mycket, så jag vågade inte gasa på. Kompromissen blev att rida "arbets- till mellantempo" och när jag kom ihåg att göra förhållningarna med hela kroppen töltade hon på en en riktigt trevlig form - och jag kände verkligen hur ryggmusklerna jobbade. Härligt! Kändes som att jag skulle vilja tölta flera mil till!!!

Men nu var vi nästan hemma igen, så vi avrundade med att sträcka ut i trav istället. Man ska ju sluta när man är på topp! Väl i stallet hade Lára inte riktigt ro att äta sitt kraftfoder... hon stod mest och lyssnade spänt efter ljud från hästarna utanför. Jag testade att slå på radion, för att distrahera henne. Och när en U2-låt ljöd ur högtalaren slappnade hon av och åt. Uppenbarligen har hon ju bra musiksmak!

Varning för arbete!

2012-01-12T17:30:00.000+01:00

Fick rapport från Eva ang dagens ridtur. Och för en gångs skull stod faktiskt inte Lára särskilt högt i kurs hos henne... Jag trodde först svarta muränan hade huggit henne i armen, eller så. Men otroligt nog var det faktiskt i ridningen Eva hade synpunkter. Det är ju annars Láras starka kort: tack vare att hon är så fantastiskt rolig att rida förlåter man henne allt annat! Men idag hade hon av någon anledning haft nerverna utanpå och sett faror överallt. Verkligen inte hennes stil... även om jag också märkt att hon varit mer åt det hållet sedan ligist-cyklisten skrämde henne så.

Eva och Lára hade fått hantera alla möjliga olika faror idag. Bl a hade kombinationen av vägarbetsskylt och fågel fått Lára att tvärvända och försöka springa hem. Fast vi kom fram till att just det kanske man kunde ha viss förståelse för... Det var ju faktiskt en varningsskylt - och arbete bör man ju akta sig för! ;-

Att prioritera rätt

2012-01-12T00:00:00.000+01:00

Idag är det Eva som rider Lára. Hon har jobbat på flygplatsen i Gällivare sedan i söndags, men kommer hem idag och åker då direkt till stallet för att rida. Ridkläderna har hon haft med sig till Gällivare för att inte ens behöva passera hemma först. Snacka om en tjej som vet hur man ska prioritera!!!

Framsteg!

2012-01-11T19:40:00.000+01:00

Mattes lilla ängel! ;-)

Kolla in hennes nos, det ser ut som att den är doppad i pudersocker! Och visst är hon fin i kroppen, trots mer än en månad på fri tillgång?! Men det har vi i o f s sett förr. Det enda som någonsinn gjort henne lite rund var "mammaledigheten".

Den stora behållningen för mig i ridningen är att träna och känna att man utvecklas tillsammans med sin häst. Jag tycker det blir som en inspirerande, god cirkel: ju mer man tränar desto roligare blir ridningen och desto mer vill man träna! Det är ju också en jättebonus med att ha egen häst: tack vare att man rider så ofta så händer det ju verkligen saker när man bestämmer sig för att träna på något! Även om det bara är små detaljer man jobbar med.

Och den riktigt stora energikicken får man ju när man upptäcker att all träning ger resultat! Idag fick jag en sådan kick! Inför tävlingarna i höstas fick vi träna en hel del på det ökade tempot, för att i alla fall få till det hyfsat trots att Lára egentligen inte alls hade de muskler som krävdes. Sylvia förklarade att det också var bristen på muskler som gjorde att hon ville bli hög i formen och styva sig lite i det högre tempot.

Sedan dess har jag mest ridit långsam tölt, eftersom det är där man bygger musklerna. Ibland har jag låtit henne gasa på lite också, bara för att hon tycker det är så roligt, men främst har vi hållit "muskelbyggartempo". När jag så idag, för första gången på länge, testade att gasa på lite under hemvägen märktes plötsligt en stor skillnad! Allra först blev hon visserligen hög i formen, som tidigare. Men när jag lite försiktigt frågade om hon verkligen behövde vara det slappnade hon plötsligt av och längde halsen. Och sedan behöll hon den trevliga känslan i det ökade tempot! Gissa hur nöjd matte blev?!!!

Innan dess hade jag även fått andra positiva signaler, t ex av min egen kropp. Trodde inte jag skulle kunna trava och rida lätt eftersom jag haft så ont i SI-lederna igår och idag - och t o m haft lite svårt att gå. Men till skillnad från förra veckan gjorde det inte alls ont att rida! Så jag kunde vara en riktig exemplarisk Atli-elev som värmde upp med trav i grundform! Innan dess hade vi jobbat endel i skritt också. Och Lára passade på att visa sina färdigheter i speed-öppna. (Ja, speed-slutorna går inte av för hackor de heller!) Helt klart är också att om ökat tempo-sidförande blev tävlingsgren skulle hon höra till den yppersta eliten!

På hemvägen tjatade matte sedan på med en där samlade skritten, som svarta damen tycker går så oliiidligt sakta...!!! Och när det ÄNTLIGEN var OK att tölta skulle det också gå sakta... Men tillslut fick Lára gasa på ganska rejält i tölten i alla fall. Då blev matte så GLAD över sin duktiga häst! "Det är ju det jag sagt HELA tiden - det är roligt att springa FORT!!!" sa Lára.

Vackra isländska vyer - och hästar!

2012-01-11T18:55:00.000+01:00

Carpe Diem

2012-01-10T19:04:00.002+01:00

Ingen bra dag idag... skulle rida lyckohästen efter jobbet, men orkade inte utan åkte direkt hem för att vila istället. Intog ryggläge i soffan, startade streamad ljudbok från bibblo.se - då kraschade internet...

Absolut läge för att försöka pigga upp sig på annat sätt - t ex med den hysteriskt roliga "Carpe Diem" som (förståss) ritas av en Umebo. Vi fick ett signerat seriealbum i julklapp! Och här kommer en av MÅNGA höjdare!

Ett tips: klicka på bilden så blir den större!

Vilken mardröm!

2012-01-09T20:12:00.002+01:00

I eftermiddag fick Polisen i Västerbotten ett samtal om en död häst på vägen mellan Kusmark och Ersmark n:a. Det var ägaren som ringde efter att hästen tagit sig ut genom sidodörren medan man körde - och den hade dött i fallet... :-O Exakt hur olyckan har gått till eller varför den uppstod vet inte polisen, men man misstänker inget brott.

Källa vk.se

Fy, vilken mardröm!!! Det går kalla kårar längs ryggraden...tänk om det varit någon av mina hästar......

Att hålla sig varm i kylan

2012-01-09T20:02:00.001+01:00

Har sedan länge tänkt att jag skulle skriva ett blogginlägg på detta tema. Men det har aldrig känts särskilt aktuellt denna vinter... tror inte jag haft kallare ridväder än -10 en enda gång! I alla fall är mina ridtäckbyxor fortfarande oanvända för säsongen. Och långa, varma teamjackan plockades fram först i helgen - främst beroende på blåsten. (Och har hittills alltså bara använts tillsammans med vanliga ridbyxor.) Helt otroligt, med tanke på att det är JANUARI nu - och att jag faktiskt bor i Norrbotten!!!

Men igår bestämde jag att köld-inlägget skulle skrivas idag, oavsett väder. Och i morse visade termometern i Kyrkbyn -18,5 grader! Utan jämförelse den kallaste dagen hittills i vinter! :-O Nästan liite kusligt att jag har sådan makt över SMHI... men det är kanske inte mer än rätt, när de nu har sådan makt över hur min kropp mår?! (Så snart de skickar lågtryck, blåst och oväder så får jag ju mer ont.)

Trodde annars att förra veckans inköp av dessa vinterstigbyglar skulle innebära att det inte skulle bli någon riktig kyla denna vinter! När jag var (ännu) yngre hade man alltid trästigbyglar på vintern - det var jättebra! Är ju verkligen HELT korkat att sätta fötterna i metallstigbyglar som leder kylan hur bra som helst... En gång när jag frös alldeles våldsamt om ena foten under en ridtur visade det sig faktiskt bero på att skon helt enkelt frusit fast i metallstigbygeln! :-O Men tyvärr verkar trästigbyglar vara HELT ute numera... har faktiskt försökt hitta sådana de senaste 10 åren utan att lyckas! Ungefär lika länge har det funnits stigbyglar i plast, men jag har inte tyckt att det känts så tillförlitligt... det vet man ju hur skört plast kan bli i kyla...

Men så hittade jag ovanstående stigbyglar, som enligt uppgift består av armerad, superstark plast. Dessutom har de en fotplatta som är konstruerad för att ge viss svikt och därmed vara snällare mot fötter och fotleder. Samt smarta reflexer på utsidan. Så jag slog till! Och lovade i samma veva mina ridkompisar att inköpet skulle garantera att det inte blev någon riktig kyla i vinter. Hm...det höll inte ens en vecka... fast -18,5 räknas väl ändå inte som riktig kyla??!

För att fortsätta på temat "att hålla fötterna varma" tänkte jag dela med mig av ett tips som jag fått av ingen mindre än Ola Skinnarmo! Hans lösning för varma tår även i -52 graders kyla på Sydpolen är: först en tunn syntetsocka på foten, sedan en plastpåse över och slutligen en varm yllesocka i skon. Principen bygger på att man m h a påsen förhindrar att yllesockan och skon blir fuktiga innifrån. Jag har testat detta de senaste 4-5 vintrarna (som tur är har jag dock aldrig behövt "syna" det där med -52 grader...!!!) Och det har fungerat bra!

Denna metod har dessutom löst ett problem som jag tidigare haft. Vi som har hästarna inhyrda hos Sylvia har möjlighet att förvara ridkläder och byta om i Josefshallen. Suveränt - särskilt när man åker direkt från jobbet till stallet! Men i o m att det inte är så många plusgrader där inne vintertid hinner skorna inte torka från en dag till nästa, ifall de blivit fuktiga innifrån. Och med skor som är fuktiga redan när man tar dem på sig är det verkligen inte lätt att hålla värmen... Men nu existerar inte det problemet längre: Skinnarmo-metoden rules!!!

När det gäller att hålla sig varm om resten av kroppen är det förståss lager på lager som gäller. Samt att ALDRIG ha bomull närmast kroppen! Satsa på trosor i microfiber, superunderställ som transporterar bort fukt, ett eller flera värmande mellanlager (beroende på hur kallt det är) och sedan vindtät jacka ytterst. Ullmax har jättefina underställ som verkar klara hur många tvättar som helst! Deras "supersoft" tröja resp korta leggings är tunna, smidiga och varma! För att inte tala om ullfrotte´n, för de riktigt kalla dagarna. Kolla in Ullmax produkter på Midurs hemsida! Men beställ helst via den som har väskan just nu (Katarina Lindgren vet) eftersom ersättningen till Midur blir högre då.

Väldigt mycket värme "läcker" också ut från huvudet. Så om man fryser trots varma kläder är det väldigt effektivt att sätta på sig en mössa. (Eller huva, om jackan har en sådan.) Det är alltså ingen slump att mammor i alla tider uppmanat sina barn att ta på mössan!

Valet av sport-BH förtjänar också att nämnas särskilt - om den ska fungera för ridning på vintern ställs nämligen lite andra krav än vid många andra sporter. I andra sammanhang är det ofta så att man tränar och svettas under en timme eller så, för att sedan ganska direkt duscha och byta om. Men när man ridit är man i regel kvar och pysslar, i stallet och utomhus, någon eller några timmar . Och under den tiden kan man hinna bli VÄLDIGT kall ifall man har en sport-bh som är tillverkad i för tjockt material och därmed tar för lång tid på sig att torka. F f a bör man titta på att materialet under bysten inte är för tjockt!

Och misslyckas allt ovanstående... ja, då återstår kanske bara att ringa Johan, som är utbildad på köldskador.

Äääääääntligen!!!!

2012-01-09T18:05:00.002+01:00

Nej, tyvärr är jag inte tillbaka på Maldiverna... men idag öppnade ÄÄÄÄÄÄNTLIGEN City Rehabs varmvattenbassäng igen, efter renoveringen! Den har varit stängd sedan i november... och SÅ jag har längtat efter den härliga känslan som inträder efter träning, stretching, bastu och mer stretching: plötsligt följer kroppen med när jag rör mig, istället för att streta emot!

Verkligen ovärderligt att jag haft Lára under den här tiden! Törs knappt tänka på hur stel jag varit nu utan henne - och hur mycket mer ont jag skulle ha haft efter en så lång påtvingad vila. För det är inte så mycket mer än bassängträning och ridning som min kropp klarar av i träningsväg. I princip allt annat belastar någon/några kroppsdelar för mycket för att det ska fungera.

Försökte verkligen ta det lite försiktigt i bassängen idag, vet ju av erfarenhet hur lätt det är att ta i lite för mycket... Även efter korta träningsuppehåll måste jag trappa upp långsamt och nu har det ju i princip varit två månaders uppehåll. Men för säkerhets skull får ni hålla tummarna att jag verkligen tar mig ur sängen i morgon bitti!!!

Edit: Lára har välförtjänt vilodag idag. Vore konstigt om hon inte har lite träningsvärk efter gårdagens "styrketräning" i djupsnön. Hoppas snöandet tar lite paus nu, så vi kan hinna med ett sådant ridpass till i slutet av nästa vecka. För vi håller väl snart på att ha nått smärtgränsen avseende hur djup snö man kan rida i?!

Tufft galopparbete!

2012-01-08T16:08:00.000+01:00

"Vill du rida får du komma hit och hämta mig, att komma när någon ropar är trams!" säger Lára. Och som vanligt är det bara att göra som the Queen of Mariebäck befaller....! Min plan för dagens ridtur var att satsa på samma styrketräning i kubik som i onsdags, d v s ridning i riktigt djup snö bakom vägbommen.

Men som uppvärmning inför kraftprovet red jag först ner till bilvägen där vi värmde upp med skritt och trav. Intressant nog är det oftast helt odramatiskt för Lára att passera över bäcken, medan Feykir alltid gjorde det med fara för eget liv... uppenbarligen har Mariebäckus odjurus främst smak för svarta vallacker, inte dito ston!

Efter uppvärmningen var det så dags att ge oss i kast med djupsnöridningen. Och "djup-" var verkligen ingen överdrift i detta fall! Vi red ju visserligen i samma spår som i onsdags, men allt snöande och blåsande sedan dess hade nästan utplånat spåren efter oss helt och hållet.... fast om ni tittar RIKTIGT noga ovanför det högra av Láras öron så kan ni nog ana spåret i alla fall.... Detta innebar alltså att Lára hade snö upp till magen och att mina fötter ganska ofta också drogs i snön!

På vägen bortåt skrittade vi bara och vi stannade då och då för att hon skulle få hämta andan lite. Fast det var ju inte lätt att övertyga damen om att stå stilla mer än 30 sekunder.... TRÅÅÅÅÅÅKIGT tyckte hon! Fast några gånger hade vi hjälp av att ljudet från en avlägsen skoter distraherade henne lite.

När vi vände hemåt fick jag sedan uppleva samma fantastiskt häftiga galoppsprång som i onsdags! Hon tog verkligen i och lyfte sig ur snön! Det blev många korta galoppintervaller, med stillastående där emellan för att hon skulle få hämta sig lite. Mina försök att även rida höger galopp ibland var dock inte helt lyckade... första gången hon till min glädje tog högergaloppen blev det inte så många galoppsprång innan hon helt enkelt gjorde ett galoppombyte! :-O Hon tyckte väl helt enkelt att det var FÖR jobbigt...

Men på slutet tog hon höger galopp en gång till och då såg jag till att förstärka med drivning så att hon höll galoppen till dess vi åter kom till plogad mark. Utgick ifrån att hon hade rejäl mjölksyra i musklerna vid det laget, som behövde jobbas ur ordentligt, så istället för att direkt rida hem till stallet styrde jag åter ner mot bilvägen. Skrittade en lite längre sträcka innan vi vände hemåt igen. Och då presterade vi riktigt, riktigt trevlig "off knapp-trav"!

I morgon får Lára helt ledigt, så hennes muskler får chans till ordentlig återhämtning. Matte ska nämligen ääääntligen få träna i bassängen på City Rehab igen! Så det blir ridning först på tisdag igen för oss, om allt går enligt plan.

---"än slank han ner i diket!"

2012-01-07T15:56:00.002+01:00

På väg till stallet idag möttes jag av denna syn: traktorn som plogade lilla grusvägen (den högra traktorn i bild) hade kört i diket! Och det var en REJÄL dikeskörning, alla fyra hjulen var av vägen! :-O Som synes hade dock en annan traktor kommit till undsättning. När jag passerade höll de på med att (för hand) gräva bort snö framför och på insidan av traktorn i diket. Och först ca 1,5 timme senare kunde de fortsätta med plogningen...

I Mariebäck var ytterligare en traktor i farten: KG skottade för fullt. Och när jag anlände fick jag bistå med att vakta grinden när han skulle köra in ytterligare en rundbal till stoflocken. Som ni ser har hästarna ingen större respekt för traktorn... Och vem ser man längst fram, närmast höbalen, om inte Lára?!

När Lára och jag sedan red ut kunde jag konstatera att snöplogen uppenbarligen fortfarande var kvar där borta i diket - för fortfarande var bara ena sidan av vägen plogad. På den andra var det ca 1,5 dm nysnö (och säkert det dubbla allra närmast plogkanten.) Kom då på att jag skulle "låna" ett upplägg för ridturen som jag "uppfann" med Feykir. Det var vid ett tillfälle när vägen var helt oplogad och jag misstänkte att plogbilen kunde dyka upp när som helst. Det var minst lika höga plogvallar som nu, vilket innebar att det bara fanns två ställen där man hade en chans att ta sig av vägen: vid Sylvias grannar resp infarten till gamla soptippen. (Nu tar man sig inte över plogvallen vid soptippen heller, men det gjorde man alltså då.)

Utifrån dessa förutsättningar bestämde jag mig för att rida ett antal vändor fram och tillbaka mellan uppfarten till stallet och infarten till gamla soptippen. Det är inte så många kurvor längs sträckan, så man har relativt bra förvarning innan en ev plogbil dyker upp. Och har då förhoppningsvis inte allt för långt till någon av de möjliga "avfarterna".

För att samtidigt maximera träningseffekten av denna ridning valde jag att på vägen bort från stallet träna trav och galopp ute i djupsnön - och på hemvägen utnyttja de hjulspår som fanns uppkörda och tölta i dem. Det hela, som började som en nödlösning, visade sig vara jättebra! Trav och galopp i snö är ju alltid nyttigt. Och även töltträningen blev "maxad"! Med Feykir var det ju så att jag hade problem att aktivera hans bakben tillräckligt för att det skulle bli riktigt bra tölt. Bäst gick det alltid just när vi vänt hemåt igen - då var han motiverad att ta i ordentligt bak och presterade sin bästa tölt. Och när jag nu red kortare intervaller fram och tillbaka hann det ju bli "har just vänt hemåt igen" flera gånger under samma ridtur!

Kan mycket väl tänka mig att detta kan vara ett bra sätt att "döda viljan" om man gör så på fel häst. Men med Feykir var aldrig det problemet, han bara frågade bara lite försynt om jag var säker att vi inte skulle rida hem, men sedan var han genast med på noterna och galopperade glatt bortåt igen. Och med Lára finns inte en chans att döda någon vilja! (Fast just när vi vände frågade hon förståss om jag inte var riktigt klok! Det där med försynt finns inte i hennes vokabulär...!)

Med Lára blev det alltså träning av galoppfattningar och snögalopp på vägen bort från stallet och sedan samlad tölt på vägen tillbaka. Med skrittpauser mellan gjorde vi detta i tre vändor fram och tillbaka och avslutade sedan med att låta henne sträcka ut i trav på "snösidan". En lite längre sekvens samlad skritt kunde jag förståss inte låta bli att klämma in också. Och precis som med Feykir fick tölten varje gång extra laddning av att vi precis vänt hemåt igen!

När vi sedan skrittade in på gården igen hörde jag hur snöplogen passerade nere på vägen. Verkligen skönt att inte behöva träffa på den, vare sig med häst eller bil!!! Men det hade alltså tagit över 1,5 timme för dem att få upp den på vägen igen... (Ja, säkert mer, den hade ju uppenbarligen legat i diket ett tag innan jag passerade, eftersom traktor nr 2 hade hunnit fram.)

Medan Lára sedan mumsade kraftfoder blev det först en rejäl omgång stretching för matte. Sedan hade jag och Freddan (en av stallkatterna) mysig "quality time"! Den andra katten, Bam-Bam är inte alls av samma sällskapliga sort, men även han gjorde faktiskt några lovar förbi oss och såg nästan ut att överväga att hoppa upp i mitt knä han också.

Amaryllisblogg

2012-01-06T19:55:00.000+01:00

Den FANTASTISKA amaryllis jag fått av Eva blommar nu på stängel nr 2. På första stängeln hade den fyra blommor. På denna stängel har också fyra blommor slagit ut, men den har t o m en femte knopp!

Otroligt läcker färg tycker jag - fast den är rosa - (normalt inte min favoritfärg, men på blommor kan det ju verkligen vara fint!) Och så vackert med de mörkare strimmorna!

Trettondagsridning

2012-01-06T15:05:00.000+01:00

Hremsa, Lára, Ispertla och Mysla.

När jag, på väg till stallet, svängde av på vägen mot Selet kunde jag konstatera att den inte var plogad efter nattens och morgonens snöfall, så snön var mer än en dm djup. "Inget töltföre idag alltså, får satsa på trav och galopp i cavalettisnön" tänkte jag. Fast när jag en stund senare svängde in på grusvägen mot stallet var den lilla vägen minsann nyplogad och slät som ett salsgolv! Eller som en töltväg, kanske jag ska säga?!

Hann tänka att det var skönt att den var plogad, då behövde jag inte oroa mig för att behöva möta plogbilen när jag var ute och red. För med de enorma plogvallar vi har nu är man ju "fånge" på vägen och kan inte ta vägen någonstans... men sedan såg jag att man på ena sidan vägen plogat ut den övre delen av plogvallen längre ut i diket - men inte på den andra sidan. Ännu.... alltså kunde plogbilen ändå dyka upp när som helst.

(Vill helst inte möta den med bilen heller, så smal som vägen är nu känner man sig ganska "fångad i en fälla" vid ett sådant möte, även om man inte sitter på hästryggen. Jag brukar stanna bilen, så långt ut på kanten som jag vågar, och sedan blunda när plogbilen passerar. Samt hålla andan och bara vänta på att få höra den skrapa i längs sidan på bilen...)

Red in mot Alviksträsk idag. Efter att vi mjukat upp med öppnor och slutor skulle jag fortsätta med "Atli-konceptet" och värma upp i trav i grundform. Men det gjorde alldeles för ont i mina SI-leder att rida lätt, så jag blev tvungen att övergå till tölt istället. Men det är väl ändå tanken som räknas?! Hann även med både höger och vänster galopp innan vi kom fram till korsningen vid sjön. Hade bestämt att jag skulle vända hemåt redan där, eftersom kroppen kändes så mörbultad idag. Och när jag sedan fick uppleva den isande motvinden attackera i ansiktet var jag VÄLDIGT glad att jag inte ridit längre!

Använde första delen av hemvägen till den nyttiga (och SVÅRA!!!) samlade skritten. Smög sedan iväg i långsam tölt och det är verkligen en HÄFTIG känsla när man har "så mycket bakben"!!! I o m att motvinden var så plågsam blev det ingen ytterligare sekvens samlad skritt. Istället töltade vi större delen av hemvägen. Men genom att då och då fylla på med energi genom att peta till med pisken i rumpan, samt inte låta henne dra iväg i tempo, så fick jag ändå njuta av ganska häftig tölt!

När det var dags att varva ner i lugn trav hade jag hunnit bli varm i kroppen, så nu var det faktiskt nästan smärtfritt att rida lätt. Behövde alltså inte frångå Atlis instruktioner om ridpassets upplägg helt och hållet ändå! Och när vi sedan svängde in på gården hade vi varken behövt träffa på plogbil eller ligistcyklist - ibland har man tur!!!

I stallet träffade jag sedan Fia, som var ute för att pyssla med sin vintervilande Ljúfa. Även Yvonne var på plats. Jättekul att träffa lite folk, efter alla ensamma kvällar i stallet den senaste tiden!!! Fia verkade också uppskatta att få prata lite häst! Ylva träffade jag föresten innan jag red ut - hon hade ridit på Gabriel. Rena folksamlingen idag alltså! ;-)

23 år idag!

2012-01-05T19:55:00.000+01:00

Idag är det 23 år sedan Johan och jag blev tillsammans - och så här långt tycker vi att det börjat riktigt bra!!! När även Johan fått komma hem för kvällen (för läkare existerar inga kortdagar dag före röd dag) firade vi med lågtempererad lammstek provencale och sprättäggsaioli - mums!

Snöskäckar!

2012-01-05T14:59:00.000+01:00

Så här års finns det många "snöskäckar" - Mysla har letat mat under snön!

Och Hrisla har verkligen gått till botten med frågan om det finns något ätbart där under! OBS: hon är inte så överbyggd som det ser ut här, utan står med frambenen i en grop! Det såg VÄLDIGT kul ut när bara öronen stack upp ur snögropen!

Tyvärr missade jag än en gång att fota den skata som satt på Láras rygg när jag kom till stallet. Precis som tidigare hann den flyga iväg innan jag kom tillräckligt nära för att ta en bild. Den verkar sitta där väldigt ofta! Har sett den flera gånger - och desto fler gånger hittat fågelskit på hennes rygg. En gång när det, precis som idag, snöade var Láras rygg täckt av ett snölager. Fast uppe på rumpan fanns ett runt område helt utan snö. När jag såg fågelskiten som fanns strax bredvid rundeln förstod jag att det måste ha suttit en lite större fågel där sedan det började snöa!

"Snabbjobb"

2012-01-05T14:50:00.001+01:00

Lára övervakar sina domäner. Hremsa och Tildra skymtar i bakgrunden. Nu har det kommit så mycket snö att man kan fota henne vid staketet utan att få stängseltråden tvärs över hennes "ansikte". Men översta tråden är inte så låg som man kan få intryck av på den här bilden utan det är kameravinkeln som luras!

När jag kom till jobbet kl 08 i morse, som vanligt, undrade en kollega hur länge jag skulle jobba idag i o m att vi har förkortad arbetstid dag före röd dag. Det hade jag helt glömt bort, så det var bara att plocka fram tidrapporten och räkna efter. När jag summerat redan arbetad tid under veckan visade det sig att jag bara hade 2 timmar och 15 minuter kvar att jobba! Kändes ganska snopet att gå hem redan kl 10.15! (Har fått sjukpenningen indragen igen, men min chef insåg tack och lov att jag har nog problem att orka jobba 75 % så hon fixade tjänstledighet utan lön på 25 % t o m 31/1.) Det innebar i alla fall att jag kunde tillbringa dygnets ljusaste tid utomhus, med Lára, och detta är ju det optimala för sömnen!

Kan fortfarande återskapa den häftiga känslan i "djupsnögaloppen" igår, när hon tog i så för att lyfta sig upp ur snön att galoppsprången nästan bara gick uppåt! Tänk om man kunde rida så en gång/vecka hela vintern - då skulle man ju ha tränat upp hur mycket bärkraft som helst!!! Men det förutsätter ju att snön är så fluffig som den är nu och inte har några hårdare lager. Så var det ju faktiskt förra vintern - då kom inte ett enda töväder sedan snön lagt sig redan i oktober! Sedan får det ju inte komma så mycket mer snö heller, om vi ö h t ska nå upp över den!

Hade gärna ridit mer "djupsnögalopp" redan idag, för att få återuppleva den häftiga känslan. Men utgick ifrån att Lára hade endel träningsvärk sedan gårdagen. Och för att få maximal effekt av styrketräning ska man ju låta musklerna vila 48 timmar. Men att låta henne vila helt och hållet ville jag inte heller, har läst att träningsvärk lindras bäst av måttlig rörelse - i alla fall hos människor. Och jag antar att hästarnas muskler fungerar på samma sätt. Så istället red vi ut längs bilvägen bort mot sjön.

Ville inte heller jobba med samlad skritt eller samling i tölt idag, eftersom det antagligen skulle aktivera musklerna på liknande sätt som igår. Så vi höll oss till de tre grundgångarterna: skritt, trav och galopp. I o m att vi galopperade på plan väg blev det ju mer skjutkraft än bärkraft som krävdes och därmed hoppades jag att "galoppmusklerna" fick jobba lite lagom. När vi fattade galopp på ställen där vi inte brukar galoppera fick jag dessutom två klockrena fattningar i vänster galopp. Vilket styrkte min teori om att vårt problem normalt är att hon hinner tänka galopp innan jag hinner förbereda fattningen ordentligt - och att hon då tänker höger galopp... så att det blir den oavsett vad jag gör.

Det var -8 grader ute idag och på hemvägen hade vi en isande motvind. F f a när det var dags för den avslutande traven. Så jag satsade inte så mycket krut på att övertyga henne om att vi skulle trava sakta. För en gångs skull uppskattade jag hennes devis "snabbast hem vinner!" Fast när hon började demonstrera att det kan gå ÄNNU fortare - ifall man galopperar - var jag ändå en tråkmåns och bromsade.

Till skillnad från igår var jag tillräckligt varm i kroppen efter ridturen för att våga stretcha - och det behövdes verkligen!

Har varit väldigt ensam i stallet den senaste tiden och så även idag. Tror faktiskt att Lára är den enda häst som inte vilar just nu. Vilket den springglada damen garanterat uppskattar. "Vila är för veklingar!" skulle säkert kunna vara ett av hennes valspråk! Fast man börjar märka på flera av unghästarna i stoflocken att de tycker att det räcker med vila snart. När jag ska hämta in Lára kommer de gärna till grinden och vill följa med ut ur hagen. Här om dagen var Mysla extra ihärdig. När jag stod och ropade på Lára gjorde Mysla upprepade försök att stoppa in huvudet i Láras grimma som hängde över min axel! :-)

Edit: insåg föresten att det blev 7 timmar mellan frukost och lunch idag. Det hade ALDRIG funkat förr i tiden, när mitt blodsocker KRÄVDE något ätbart var 3:e timme! Det är verkligen praktiskt att äta LCHF och inte behöva drabbas av sådana blodsockerfall! (Äter numera bara mellanmål någon gång i undantagsfall, för att vara social, för jag klarar mig utmärkt på bara frukost, lunch och middag!)

Eeeeeemiiiiil, förgrömmade oväder!!!

2012-01-04T19:20:00.001+01:00

...ropar de nog söderut idag...! Så här långt norrut verkar han inte ska komma, nu har vi ju t o m uppehåll i snöandet. Men det BLÅSER! "Liten kuling, 11 m/s" påstår yr.no. När jag kom till stallet efter jobbet var det bara någon minusgrad, men köldfaktorn var säkert -20 p g a den starka vinden. Detta medförde att Lára fick sig ett REJÄLT styrketräningspass idag.

Jag ville nämligen undvika vinden så mycket det gick och bestämde mig därför för att rida skogsvägen bakom vägbommen. Den är inte plogad, så det var rejält med snö för henne att pulsa i. Det fanns två hjulspår, så någon måste ha kört där med en traktor eller skogsmaskin tidigare i vinter. Men sedan dess har det hunnit snöa rejält flera omgångar, så nu kunde man bara precis ana hjulspåren... När vi red i dem gick snön ändå nästan upp till magen på Lára (trots att hon är är en ganska långbent dam.) Och när hon ibland provade att gå på sidan om spåren istället var snön så djup att mina fötter släpade i den! :-O

Vi arbetade oss bort genom djupsnön till dess vi började närma oss kalhygget - då blev vinden allt för isande och jag tyckte det var dags att vända tillbaka hemåt igen. Lára föreslog genast galopp - och vilka galoppsprång det blev när hon verkligen fick ta i för att lyfta sig upp ur snön!!! Men det var ju förståss jättejobbigt, så vi red bara korta galoppintervaller varvat med skritt.

När vi kom tillbaka till stallet hade vi bara varit ute i drygt 20 minuter. Men det hade definitivt varit 20 högintensiva minuter för Lára, som också var ganska svettig. Matte hade däremot bara "åkt häst" så jag var inte tillräckligt varm i musklerna för att våga stretcha... Det blir lite kluvet det där... Min kropp är ju verkligen inte i toppform när det blåser så här kraftigt, så utifrån det var ju "åka häst" helt perfekt. Men samtidigt är ju behovet av stretching desto större, så utifrån det hade det ju varit bra om jag ridit mig riktigt varm... Men det får bli ett varmt bad hemma i kväll istället och stretchingen efter det.

(På måndag öppnar ÄÄÄÄNTLIGEN City Rehabs bassäng igen, min kropp lääääängtar!!!)

Nu förstår jag!!!

2012-01-03T16:18:00.001+01:00

Igår var jag så förvånad över att Eva INTE skulle rida då. Dels är ju måndag oftast hennes riddag och dessutom var det ju typiskt "Eva-ridväder", med snö och blåst. Men i morse förstod jag PRECIS varför hon hade valt att rida idag istället - för nu var det riktigt busväder...!!! Snön verkligen VRÄKTE ner samtidigt som det blåste... I o m att hon skulle jobba eftermiddag skulle hon dessutom rida på morgonen, då vädret var som värst! :-O

Jag har fyrhjulsdrift på min bil och det uppskattar man verkligen i sådant här väder! MEN min bil stod i garaget och det hade drivit igen så enormt mycket snö på hela nedfarten... Johan gjorde ett tappert försök att skotta undan så att jag skulle kunna köra ut, men fick ge upp. Istället skottade han fram den andra, MKT översnöade, bilen som stod ute. Sedan kom han in, tog en dusch och klädde om för att åka till jobbet. Då kom en traktor och plogade vår gata - och skapade en meterhög och BRED plogvall... Så det var bara för honom att byta om en gång till och åter ge sig ut för ta hand om plogvallen så att jag kom mig iväg... Snacka om vardagshjälte!!! Och jag tog mig ju till jobbet - trots att jag hade Johans bil som spinner loss bara man tänker att man ska gasa... Inte optimalt i halka och snömodd direkt...

Men vi hade det absolut inte värst! Tildras matte Elisabeth gick förbi just när jag skulle åka. Hon bor också i Kyrkbyn och deras lilla gränd, som bara är ungefär en bilbredd bred, var inte plogad alls ännu. Men inte nog med det: ingen hade heller tagit bort den stora plogvall som bildats för infarten till gränden när genomfartsvägen plogades. Med fyrhjulsdrift och rejäl fart kanske det funnits en viss chans att forcera plogvallen. Men kyrkstugorna står så nära vägen i korsningen att man istället måste kryyyyypa ut, eftersom sikten i princip är obefintlig till dess du är halvvägs ute på vägen. Och man kryyyyypkör inte genom en stor plogvall... Tur att hon har gångavstånd till jobbet på Djursjukhuset!

Hörde på radion senare idag att ett flygplan från Lanzarote inte kunnat landa på Luleå Airport utan dirigerats om till Umeå. Blev lite orolig att det berodde på att flygledaren fastnat i snön någonstans på väg till stallet... (Eller möjligen att hon var ute och red en häst som var så fantastisk att den fått henne att glömma tid och rum) men som tur var handlade det visst om att banan inte klarat något bromsprov. Sa de i alla fall...

Stulit någon struts nyligen?!

2012-01-02T18:14:00.001+01:00

Läser på nätet att någon stulit 25 (!!!) strutsar under julhelgen, från en gård i Kimstad. Jag tycker det låter tillräckligt besvärligt - och farligt - att stjäla en enda! Om jag förstått saken rätt kan man lätt bli ihjälsparkad av en uppretad struts... verkligen inte att leka med m a o! :-O Och 25 stycken - hur är det över huvud taget möjligt??? De är ju inte direkt av den storleken att man kan smyga ner en i fickan lite diskret... Man måste väl ändå ha en stor lastbil för att kunna transportera bort så många på en gång - och hur fyller man en sådan med 25 stycken potentiellt livsfarliga jättefåglar utan att någon märker något??? Nej, det här fick verkligen min fantasi att gå igång! HUR tror ni att det har gått till???

Syjunta!

2012-01-01T17:49:00.001+01:00

Har länge klurat på ett litet sömnadsprojekt och i helgen blev det tillslut av. Ett av mina schabrak är så fiffigt konstruerat att "hällorna" nere på sidorna, där man brukar dra igenom sadelgjorden, är öppningsbara (försedda med kardborrband). På detta sätt är det MYCKET enklare att få sadelgjorden på plats, så jag har länge undrat varför inte alla schabrak och vojlockar har så... Men jag kom fram till att det inte borde vara särskilt svårt att fixa detta själv. Jag brukar dessutom alltid klippa bort de övre stropparna, som man ska fästa runt stiglädren och eftersom dessa alltid är försedda med kardborrband har jag ju materialet jag behöver där!

Först tänkte jag testa på några gamla, nästan utslitna schabrak som jag inte är så rädd om. Men kom fram till att om jag ändå skulle lägga ner jobbet så var det väl bättre att göra det på några av dem som jag helst vill använda?! En kompromiss blev att jag först sydde om en grå Mias-vojlock som ändå varit med ett tag, innan jag gav mig i kast med favoritschabraket som jag fick av Eva i födelsedagspresent. Och resultatet blev ju riktigt bra, eller vad säger ni?! Med tanke på att Lára protesterar redan i detta tidiga skede av sadlingen så tror jag absolut att hon uppskattar mattes sömnadsprojekt!

Nästa steg blir att ta hem schabraket som har ficka för boglampans batteri (också ditsydd av mig), för att sy om det på detta sätt också. Det är föresten fästet jag har på sadelgjorden för att kunna fästa boglampan i som gör att det blir lite svårare att kunna trä igenom sadelgjorden på vanligt sätt. Sedan är det väl bara att fortsätta med övriga schabrak och vojlockar. Undrar hur länge det dröjer innan t ex Mias kommer på att det optimala är kardborrestängning på "sadelgjordshällorna"?

Idag har jag haft"ridledigt" - hoppades på att ääääntligen få komma till bassängen efter jobbet för välbehövlig träning och stretching. Förhoppningsvis med smärtlindrande effekt förståss. Men bassängen har ännu inte "kryat på sig" helt - först måndag om en vecka öppnar den. Lára har varit helledig idag, trots att det varit riktigt "Eva-ridväder" (d v s blåsigt och snöigt.) Med tanke på att Eva ska rida i morgon säger statistiken att det blir snöoväder i morgon också...

Ligist-cyklist...

2012-01-01T14:30:00.000+01:00

Nyårsdagen till ära klädde Lára upp sig med de isländska färgerna till vår ridtur! Det här var en dag som gav mig känslan av att vara sista människan på jorden.... länge var det enda tecknet på mänskligt liv Johan som pussade hejdå innan han åkte till jobbet för sitt "obligatoriska" nyårsdagsjobbpass. (Är man nykterist får man "prenumerera" på den här dagen!) I övrigt såg jag inte till en levande själ vare sig när jag körde till stallet eller när jag red ut - förrän ligist-cyklisten dök upp i slutet av ridturen...

Men först hade vi haft ett riktigt trevligt ridpass! Bara 1 minusgrad, ingen vind och helt tyst och stilla ute. Red mot Avan och efter "volt-tricket" som resulterade i riktigt fin högergalopp lät jag Lára galoppera på en ganska lång sträcka. När jag sedan bad om tölt hade vi "massor av bakben" och tölten blev riktigt trevlig trots att vi inte hunnit med någon samlad skritt ännu. När vi passerade infarten till vår "travslinga 1" ville Lára väldigt gärna försöka forcera den höga plogvallen. Först tänkte jag låta henne göra det - jag visste ju att det inte var något dike under snön. Men så tänkte jag ett varv till: skulle jag låta henne pulsa i djupsnön genom skogen eller skulle jag spara på krutet för att förhoppningsvis få uppleva något som liknade gårdagens tölt på hemvägen? Och när jag formulerade saken så blev det förståss ingen snöpulsning.

På hemvägen blev det sedan några längre sekvenser samlad skritt följt av tölt - och även om det kanske inte var riktigt lika stora rörelser som igår så var det i alla fall åt rätt håll! Var SÅ nöjd med min duktiga häst och lät henne precis slappna av i trav när ligisten på cykel dök upp. Han kom farande så tyst att varken jag eller Lára hörde honom förrän han var precis bak i rumpan på henne. Flyktreflexen slog till direkt och alla hennes turboaggregat slogs på i ett ögonblick - nu fick jag för första gången uppleva hur oerhört fort hon EGENLTIGEN kan springa... Såg redan uppfarten mot stallet och tänkte att det bara gällde att klara 90 graderskurvan i den här hastigheten utan att flyga av... Men innan vi var där började hon bli kontaktbar igen, när jag visslade började hon bromsa och jag tänkte att vi skulle vända runt så att hon den här gången hann se vad det var som kom där bakom henne. Men då inser jag att cyklisten redan var precis bakom oss IGEN! (Det var visserligen utförsbacke, men han måste ändå ha trampat på ordentligt för att hinna ikapp oss så snabbt!) TUR att Lára är så cool att hon inte reagerade den här gången! "Du får gärna ropa lite i förväg, sa jag åt honom, de blir så rädda om de inte hör dig komma!" Till min förvåning visade han inte den minsta ånger över vad han ställt till med - vilket ju kunde ha fått betydligt värre följder än vad det fick ifall jag ramlat av. Istället sa han bara "Jag märkte det! " och FLINADE åt mig!!! :-O

Nu har det snart gått två timmar, men jag är fortfarande så ARG! Självklart kan inte alla veta hur hästar reagerar, så att han skrämde henne först kan ju ha varit ett rent misstag. Men när han väl sett hennes häftiga reaktion hade väl det normala varit att hålla lite avstånd till dess han såg att jag hade koll på läget igen?! Men det är klart, det förutsätter väl ett visst mått av intelligens...

Tycker i alla fall att Lára var MKT duktig som inte reagerade den andra gången hon i princip hade cyklisten i baken - hon kan ju knappast ha hunnit se så mycket mer av vad som kom farande... Men hon hade redan lugnat ner sig betydligt. Men det märktes ändå tydligt att detta hade "rubbat hennes cirklar", för när vi kom tillbaka till stallet hade hon inte riktigt ro att äta sitt kraftfoder utan tog ideligen pauser för att spänt lyssna efter ljuden från hästarna ute i hagarna. När maten tillslut var uppäten och hon fick gå ut till sin flock igen verkade hon dock åter tillfreds med livet. Medan jag konstaterade att: om ligist-cyklister tycker jag INTE!!!

Grattis på födelsedagen!!!

2012-01-01T14:18:00.003+01:00

Idag är det många som fyller år! Inte bara alla hästar - utan dessutom min syster! Här är en "arkivbild" från nyårsdagen 2009 som hon firade hos oss. Kristina och jag tittar på Feykir - och han tittar tillbaka!

Feykir skulle ha blivit 12 år idag och Reykur 25 år. Även vår farmor Adéle fyllde år den 1:a januari och hon skulle ha fyllt 106 år ifall hon levt idag. (Hon blev "bara" 94 år.)

Så STORT GRATTIS till till Kristina, hästarna och alla andra som fyller år idag!

Gott Nytt År!!!

2011-12-31T18:00:00.000+01:00

TACK för att ni läst min blogg under 2011 - och extra tack till er som skrivit kommentarer! Alltid lika roligt att veta att någon faktiskt läst det jag skriver! 2011 - året som i mitt fall verkligen visade att även det mörkaste mörker kan vändas till något ljusare!

I natt drömde jag än en gång om finaste Feykir... men den här gången var det en glad dröm, han var frisk och mådde bra! Reykur var också med i drömmen, men inte Lára. Däremot Elisabeths fina Tildra. Dessutom hade jag ett helg gäng jättefina katter! Katterna + Tildra och jag låg "i en stor hög" och myste tillsammans. Möjligen var drömmen inspirerad av gårdagen, när jag satt i stallet och väntade på att Lára skulle äta upp sitt kraftfoder. Både Loppan och Freddan kurade i min famn, samtidigt som STORA Betty gjorde vad hon kunde för att sitta i mitt knä hon också...!!! Den här medicinen jag testar verkar ta det mesta som händer under dagen, blanda ihop, multiplicera med 100 och producera drömmar - för jag drömmer SÅ mycket varje natt sedan jag började med den. Och om en liten toypudel, en katt och en dobbermankorsning blir tre hästar och ett 15-talkatter så kan ni tänka er proportionerna på övrigt...!!!

I kväll kommer jag att faktiskt att "bojkotta" 12-slaget. Ska gå och lägga mig redan vid 21-tiden. Eftersom de flesta dagar numera känns som nyårsdagar för mig och jag är så LESS på att alltid känna mig "brist på sömn-groggy"... Så jag ska försöka sova så mycket som möjligt i natt. Lär väl ändå väckas av raketerna vid midnatt så jag missar väl inte så mycket?!

Nu önskar jag ett riktigt GOTT NYTT 2012 till er alla!!! Själv hoppas jag förståss att tillslut hitta någon medicin som kan ge lite smärtlindring och mindre sömnstörningar. "Hoppet är det sista som överger människan!"

Lára drog nitlotten i mattelotteriet...

2011-12-31T16:33:00.002+01:00

Träffade Madde och Sussie när jag kom till stallet vid lunchtid idag - de var precis på väg hem. Och jag kunde konstatera att Lára verkligen har dragit nitlotten i "mattelotteriet". Madde verkar nämligen helt ha "snöat in" på gaedingakeppni - och f f a då att träna ökningar i galopp, medan Láras matte har "snöat in" på samlad skritt... I o f s är Lára en extremtalang på området galoppökningar, så det är knappast något hon behöver träna extra på... men det kan väl inte finnas någon (utom hennes nitlotts-matte) som tycker att samlad skritt är roligare än att ge järnet och sedan öka?!!!

Lára hade föresten satsat på högklackat idag - och det kan väl vara passande dresscode på nyårsafton?! Av säkerhetsskäl plockade jag dock bort "klackarna" innan ridturen. Hon har ju tid på sig att fixa nya innan 12-slaget!

Den sista tiden har jag varit lite "wild and crazy" när det gäller våra uppvärmningar, men nu tyckte jag det var dags att återgå till att följa Atlis upplägg. Först öppnor och slutor i skritt, då jag påminde mig om Atlis ord: "Det är viktigt att veta vad man vill uppnå med varje övning, för att veta om den är rätt utförd. I en öppna t ex, vill man att hästen ska länga sin överlinje. Först när man lyckats med det kan man vara nöjd med sin öppna." I både öppna och sluta har jag föresten haft mycket stor hjälp av Atlis instruktioner att skänklarna ska kontrollera bakdelen och tyglarna kontrollera bogarna. Inte minst på "fröken gångjärn överallt"...där det verkligen gäller att inte överarbeta, utan vara så precis i hjälperna som möjligt.

Sedan fortsatte vi med trav i lång, låg form. Det hade kommit ytterligare snö i natt och vägen var inte plogad, så vi hade åter "cavalettisnö" på sidan om hjulspåren. Först var vi dock inte alls överens om tempot - varför långsam trav när det finns en racer-variant? undrade Lára. Och sedan vidtog en diskussion om man verkligen kan ställa vänster utan att det betyder att man ska fatta galopp?! Ibland tycker Lára verkligen att matte "har otur när hon tänker"!!! ;-)

Vi jobbade på med denna muskelbyggartrav ända bort till korsningen vid sjön. Svängde in mot byn och då fortsatte mattes "feltänk"... skritta vänsterställd när galoppbacken låg där framme inom fullt synhåll!!! Ja, ni hör ju själva hur korkat det låter!!! ;-) Som tur var skärpte matte till sig tillslut. Efter en volt till vänster kom den efterlängtade galoppfattningen och Lára FLÖG uppför backen i en jättefin HÖGER galopp. (Har problem med att hon gärna skyndar sig att fatta galopp innan jag hunnit ge galoppskänkel och då väljer hon vänstergaloppen. När jag då saktar av och ska göra ny fattning vet hon ju så väl vad som väntar och hinner före mig igen och igen och igen... har därför testat volt till vänster ett par gånger och då har det funkat klockrent - antagligen för att volten placerar högerbogen i perfekt position för höger galopp.)

Efter en skrittsväng in i byn vände vi hemåt och då hade matte bara samlad skritt i huvudet... Lára demonstrerade alla sina "gångjärn" över hela kroppen, men succesivt blev det ändå bättre och bättre. T o m lite drivning lyckades matte prestera med bibehållen rörlig hand och STORA eftergifter. När vi tillslut smög iväg i lååångsam tölt var det bara WOW!!! Det kändes som att i princip alla rörelser gick uppåt - inte framåt!!! Det är alltså så här det ska kännas att tölta!!! Lára fortsatte att bjuda på trevlig tölt under hemvägen även om vi inte kunde bibehålla den där häftigaste känslan hela tiden. Men efter en ny "omgång" samlad skritt + några pet med pisken i rumpan kom ytterligare en sekvens med "rörelserna uppåt-tölt"!!! Atli säger ju alltid: "Det är kvalitén på samlade skritten som ger kvalitén i tölten!" Och som vanligt har han förståss rätt!

Jag har ju dessutom en extra motivation till att träna samlad skritt. Han gav mig ju i "läxa" till nästa gång han kommer hit att jag då ska kunna rida samlad tölt på lös tygel... Och om det bara dröjer tre år eller så till dess så gäller det verkligen att jag ligger i så att vi hinner komma dit! (Just i detta fall förtränger jag att han varit hos oss sju gånger bara det senaste året - jag vill helst tro att jag har i alla fall några år på mig att fixa "läxan"!)

När vi sedan avrundade med trav var Lára lika avslappnad och duktig som igår, trots att det inte var länge sedan jag använt pisken. Den där "off-knappen" som Atli betonar att det är så viktigt att träna in, funkar verkligen bättre och bättre! Som vanligt var jag alldeles lyrisk när jag återvände till stallet. Till min lycka var Sylvia där, så jag hade någon att berätta för!

Lára har ju aldrig visat upp några stora rörelser i tölten, det är den rena takten som alltid varit hennes styrka. Men hon har ju heller aldrig varit seriöst tränad under sitt liv utan bara gått på medfödd talang. Så det blir verkligen spännande att se om hon inte visar större aktion till sommaren, när vi hunnit bygga muskler några månader till!!! I alla fall känns det "mycket" när vi ibland får till en sådan där sekvens med "uppåt-tölt"! Och på 50 meter av den varan kan jag leva LÄNGE!!!

Både on- och offknapp!

2011-12-30T18:42:00.000+01:00

Idag var det plogat längs vägen till Mariebäck - så cavalettisnön i vägkanterna var borta. Red mot Avan och varvade trav och galopp som uppvärmning. Först ville Lára inte ta höger galopp...men efter ett antal "omfattningar" tog hon sedan höger galopp fyra gånger i rad. Som att hon sa: "Jaha, det var DET du ville - varför sa du inte det med en gång??!!" När vi passerat stället där jägarna brukar sitta och grilla korv tog jag chansen att tölta utför backen - nu när jag kommit på vilken trevlig effekt det har på tölten! Och sedan hade vi ju en perfekt töltsträcka att njuta på ända ut till asfaltvägen!

När vi vände hemåt blev matte lite jobbig... hon tyckte nämligen att det var dags för samlad skritt... Onööööödigt långsamt, tycker ju Lára...!!! Men jag börjar faktiskt märka en liten effekt av all träning: nu klarar jag oftast att lägga till lite drivning också, utan att som förr fastna i handen. Det behövs ju inte alls lika kraftig drivning som på Feykir heller, och då blir det lättare att behålla den mjuka handen också.

Efter alldeles onödigt mycket samlad skritt (om ni frågar Lára) gjorde jag en övergång till lååångsam tölt och den tölten hade jag velat se, för den kändes i alla fall riktigt, riktigt bra! Särskilt sedan jag förstärkt drivningen ett par gånger genom att peta till med pisken i rumpan! Efter en paus började vi om igen med samlad skritt och sedan mer långsam tölt, som även nu kändes riktigt bra!

När jag sedan ville avsluta med avslappning i trav fick jag bromsa ordentligt de första stegen, men sedan var "off-knappen" intryckt så i fortsättningen travade hon lugnt och avslappnat, i trevlig muskelbyggarform. Helt lätt i handen och utan att försöka dra iväg i tempo. Oj, vad det är roligt att träna när man har en så duktig häst!!!

Passerade Hööks på vägen hem. Hade tänkt köpa ett par Steeds vinterfodrade ridstövlar (mina nuvarande från MH håller nämligen på att gå sönder) och såg igår på nätet att det var halva priset på dem. Men när jag kom till butiken var de slut... åkte hem för att beställa på nätet men då var de slut där också... Någon som ska till Haparanda under de närmaste dagarna?

"Tasigförsamhet"

2011-12-29T19:53:00.001+01:00

Jo, "tasigförsamhet" är faktiskt med på listan över Svenska språkrådets nya ord 2011. Svårt att uttala, om ni frågar mig, men att det betyder "entreprenöranda" är ju inte så svårt att räkna ut! Har även träffat på en och annan som lider av "attitydinkontinens" - d v s oförmåga att hålla inne med vad man tycker...

Ett fantasieggande ord på listan är "restdating" - vilket innebär en tjänst där man kan matcha sina rester med andras och få ihop en måltid som man äter tillsammans. På lunchen idag började vi spåna kring att införa det på jobbet för att liva upp lunchlådorna! Fast en kollega försökte genast hitta kryphål genom att säga: "Jag har salt, vem har mat?!" Hm... han får nog inte vara med i så fall...!

Källa norran.se

Cavalettisnö och isande vindar

2011-12-29T19:10:00.000+01:00

Tänk så ROLIGT man kan ha det ute i mörkret och snålblåsten, ifall man har en lycko-Lára!!! Men kvällens ridtur började spännande för en del... Sylvia har en ny träningshäst, en väldigt "grön" unghäst som dessutom verkar tycka att det mesta är otäckt... De red ut en stund före oss, men Lára och jag hann ikapp dem ganska snart. Unghästen kunde då lägga ytterligare något till sin "jätteläskiga saker-lista", nämligen häst med boglampa (Lára). Samtidigt som Lára höll på att skita på sig när hon skymtade något stort där framme i mörkret... Nej, ska vi vara riktigt ärliga så var det inte bara så att hon höll på att skita på sig, hon blev helt enkelt tvungen att stanna och lägga en hög! Och trots att Sylvia pratade med henne där bortifrån mörkret försökte hon vända och springa hem. Samtidigt som unghästen försökte vända och springa bort från oss... jo,jo! Vilken cirkus! Men när vi väl passerat dem var Lára sitt vanliga modiga jag och fick agera draghjälp åt den osäkra unghästen istället.

Det är väldigt mycket svårare att värma upp i lugn trav när man har en annan häst i bakhasorna... Men jag utnyttjade att vägen inte var plogad efter dagens snöfall och lät henne trava på sidan om hjulspåren, där snön låg drygt decimeterdjup. Perfekt "cavalettisnö" skulle man kunna säga! Sylvia och unghästen vände hemåt igen ganska snart, medan Lára och jag fortsatte in till byn.

När vi vände hemåt insåg jag att jag ridit i medvind hittills... men nu hetsade vinden verkligen minusgraderna att anfalla och jag försökte krypa så långt ner i kragen som jag kunde! Töltade nerför galoppbacken och fick än en gång uppleva vilken häftig effekt det har på tölten! När vägen planar ut kommer bogarna upp och det känns bara hur häftigt som helst!!! Jag skulle gärna ägna resten av livet till att tölta nerför backar!!!

Vi höll oss i hjulspåren när vi töltade hemåt och hade flera sekvenser när tölten kändes riktigt, riktigt trevlig! När det sedan var dags för "off-knapp" och avslappnad trav fortsatte njutningen: det kändes verkligen att hon lyfte ordentligt på fötterna i snön samtidigt som hon travade på så avslappnat i en trevlig och stadig form!

Medan Lára sedan mumsade kraftfoder blev det precis som igår omsorgsfull stretching av stela matte. Fick inte mer ont av gårdagens stretching, så idag vågade jag ta i liiite till också. Utom en stretchövning (som jag helt glömde bort igår). Där kunde jag inte ens få något av benen i den position de ska vara när man BÖRJAR stretcha... Hm... har känt vid varje steg jag gått idag att jag missade den stretchen igår... Och idag när jag i alla fall försökte gick det inte... Man brukar visserligen säga att "det är tanken som räknas" men det gäller knappast i ett sådant här fall... Nu MÅSTE helt enkelt varmvattenbassängen öppna snart igen!!!

-10 grader och kjolpremiär!

2011-12-28T19:08:00.000+01:00

Jag har länge önskat att någon skulle uppfinna en ridkjol - och nu har någon gjort precis det! Jag har ju märkt så effektiv långa teamjackan är i o m att den går ner ordentligt över låren. Tack vare det kan man rida i vanliga ridbyxor mycket längre på hösten. Och med en kjol får man ju värme över hela låren, samtidigt som man har smidiga ridbyxor under. Därför blev jag MKT glad över den fina kjolen från Uhip, som jag fick i julklapp!

Kjolen har dragkedja både mitt fram och mitt bak. När man inte rider har man dem neddragna så här och får skön värme över lår och rumpa (alltså just där man alltid brukar bli kall annars!) När man rider drar man upp dragkedjorna och får skön värme över låren. (Bilderna har jag lånat från tillverkarens hemsida.)

Dagens -10 grader låter ju verkligen inte särskilt avskräckande för en norrbottning, men det är faktiskt mitt köldrekord vid ridning hittills i vinter! :-O Trots att vi alltså skriver 28:e december idag! Vid den här tiden förra året hade vi ju haft mellan -20 och -30 lääänge... När jag körde till stallet var det bara -5 grader, men när jag väl kommit fram sjönk temperaturen snabbt. För att testa ridkjolen i "skarpt läge" valde jag att bara ta tunna superunderställskalsonger samt "merino supersoft short pants" från Ullmax under ridbyxorna. De sistnämnda ser ni på bilden nedan.

...och sedan kjolen utanpå ridbyxorna. Och det visade sig fungera jättebra! Jag höll mig varm både under ridturen och sedan när jag fixade i stallet. Det är verkligen skönt att kunna ha vanliga ridbyxor och slippa de tjocka, klumpiga termobyxorna så länge som det bara går!!! Det blev dock ingen längre ridtur idag. I o m att kroppen var så oerhört risig så sent som igår ville jag ta det lite försiktigt, så jag red bara ca 30 minuter. Lára kändes faktiskt lite stel, för ovanlighetens skull, så för att lösgöra henne utan att jag behövde anstränga mig allt för mycket valde jag att varva höger och vänster galopp. (Och än en gång kunde jag konstatera att man hinner MYCKET längre än man kan tro på 15 minuter när man rider den här damen!)

På hemvägen provade jag ett högre tempo i tölten och det gick ganska bra! Men sedan krävdes lite övertalning innan hon kunde trava lugnt och avslappnat... Satt sedan av medan vi fortfarande var ute på bilvägen för att gå sista biten hem. Tänkte att det var bra för min stela kropp, som faktiskt inte ridit på en vecka, att avsluta lite lugnare. Och Lára fick ju samtidigt träna på den svåra konsten att gå lika jäääääätte saaaaaaaaaktaaaaaaa som en människa. Oj, vad hon har haft svårt för det! (Det är väl aldrig någon som varit ute och gått med henne innan hon blev min och i början fick jag verkligen påminna i varje steg!) Men nu har hon faktiskt blivit jättedukig även på detta! Visst händer det då och då att hon kollar om vi inte kan öka tempot lite, men det räcker nu med att jag lägger pisken lätt mot bogen för att hon ska sakta in igen.

Fast när vi kom in på gården blev det svårt för henne! Unghästarna i stoflocken blev så upplivade av att vi kom gående, så de började galoppera runt i hagen. Och då såg jag hur det kröp i skinnet på Lára - hon ville ju också springa!!!

Medan Lára åt sitt kraftfoder tog jag tillfället att stretcha min stela kropp riktigt grundligt. I brist på varmvattenbassäng gäller det ju att passa på när kroppen är tillräckligt varm! Och det kändes verkligen att det inte var i onödan!!!

Om Dagmar tycker jag INTE....

2011-12-27T15:07:00.000+01:00

Eller vem det nu var som blåste in över Norrbotten med sådan kraft i natt... min "SMHI-kropp" reagerade i alla fall våldsamt, så det blev rejält plågsamt... och inget annat att göra än att sjukanmäla mig idag, stanna hemma och försöka sova ikapp lite.

Den senaste medicinen i ordningen som jag testar mot min värk har som en vanlig biverkan att man får väldigt livliga drömmar. Och det har jag verkligen fått erfara under den här tiden: gång på gång har jag drömt så att jag vaknat av drömmarna. Några gånger för att de varit väldigt otäcka, men oftast för att jag är jättestressad av det jag drömt och vaknar med hög puls.

I natt har jag bl a drömt att jag skulle renovera en sommarstuga och därför bar runt på en massa TUNGA möbler - det var väl hjärnas tolkning av orsaken till att jag hade så ont överallt... Innan dess hade jag bl a drömt att jag skulle sova över i den där sommarstugan, men det droppade in iskallt vatten från taket och blötte ner min sovsäck så det var KALLT... (så jag var i alla fall inte helt fel ute när jag sedan satte igång att renovera!) När jag vaknade ur den första drömmen frös jag rejält. Men som tur var hade det ju inte regnat in på riktigt, så min värmedyna löste snabbt det problemet.

Någon efterlängtad ridning blir det därmed inte idag heller... Får ladda med gott te i julklappskoppen och hoppas på en bättre natt i natt och därmed bättre dag i morgon! Håll tummarna!

Hemma igen!

2011-12-26T17:30:00.000+01:00

Julafton 2011: inviger min fina tekopp som jag precis fått i julklapp av Johan. Det är Rörstrands Mon Amie och det vackra blommönstret är härlig nostalgi för mig, då min mormor hade en sådan kaffeservis! Och jag kan rapportera att Earl Grey-teet smakade alldeles utmärkt ur den!

Vi har - som vanligt - varit nere i Umeå och firat jul med våra föräldrar. Trots högtryck på bådas jobb fick vi ledigt i fredags och kunde åka ner redan då - i regnet... Fredag kväll hann vi därför träffa min äldsta bror med familj, som sedan skulle fira julen på annat håll. På julafton var det traditionsenlig julkrubba i Ersmarkskyrkan (min hemby + kyrkan där vi gifte oss), jullunch hos Johans föräldrar med hans ena bror, sambo, barn och bonusbarn. Och sedan julmiddag hos mina föräldrar tillsammans med min lillasyster.

På juldagen vårt årliga julbad på UNDERBARA IKSU Spa! Det är tredje året i rad nu, som vi badar antingen det behövs eller inte. Och jag är SÅ tacksam att vi har denna tradition - och inte som min systers kollega som för 33:e året i rad skulle vinterbada i Stöcksjön... :-O I år var SPA-gänget dessutom förstärkt med min systers pojkvän Micke. "Välkommen in i spelet!!! "

Efter tidig lunch hos Johans föräldrar på annandagen vände vi sedan hemåt igen. Istället för fredagens regnande hade vi nu sol från klar himmel - så vi hann köra ända till Jävre (gränsen mellan Västerbotten och Norrbotten) innan det började bli mörkt och dålig sikt. Nu är det bara att ladda för att jobba igen i morgon - vi lär ha MASSOR på jobbet båda två. Men efter en så innehållsrik och ändå avkopplande jul känns det som att vi har laddat batterierna. (Och vi hann ju faktiskt träffa större delen av den närmaste släkten. Bara var sin bror fattades, Johans bror i Knivsta som firade jul på sitt Singö och min lillebror som firade med familjen hos sin frus föräldrar. Visserligen de också i Ersmark, fast inte i vårat Ersmark utan den by med samma namn som ligger utanför Skellefteå.)

Ser nu fram emot att få åka till Lára efter jobbet i morgon - har ju inte ridit sedan i onsdags! :-O Men som tur var har Eva ridit både juldagen och annandagen - så Lára har inte behövt vara helt sysslolös. (Det är hon väl i o f s aldrig, hon har ju en flock att sköta också - ett heltidsjobb. Men inget går ju upp emot att få vara ute och springa - och då FORT - ifall du frågar henne!)

God Jul!!!

2011-12-23T14:00:00.000+01:00

... till alla våra bloggläsare!

Och ett särskilt tack till Adina för lånet av tomteluvan!

Nu blir det julledigt några dagar här på bloggen, men jag lovar att vi ses igen senast under mellandagarna!

PS: Ni vet väl att man INTE ska vara i stallet på julafton? (Josef och Maria är ursäktade - de hade ju inget val!) Julafton är nämligen den dag under året som hästarna pratar. Och eftersom de självklart måste få passa på att prata om oss människor ska vi lämna dem i fred att göra det! DS.

"Mattes lilla ängel!!!"

2011-12-22T18:35:00.004+01:00

...kallar jag henne ibland. Fast då skrattar de åt mig i stallet.... undrar varför?! ;-) Letade febrilt för att hitta en fin snöbild med Lára till detta inlägg. Men "vintern" i år har ju tyvärr inte erbjudit så många tillfällen att fota några sådana... De få tillfällen jag fått rida i snö och minusgrader har det ju oftast varit mörkt, eller i alla fall skymning ute... så det fick bli en bild inifrån stallet istället.

Hade lovat Lára att komma ut idag med ett gäng juläpplen, men är tyvärr inte i form... Höll knappt på ta mig ur sängen i morse... och under dagen har jag bara känt att jag velat ställa in hela julen, krypa in under en filt och inte titta fram igen förrän till mellandagarna... Så det blev att åka hem och intaga viloläge istället efter jobbet. Men i sällskap av sin flock och med höbal i hagen går det ju knappast någon större nöd på damen, som tur är!

Njutning i mörkret!

2011-12-21T19:10:00.000+01:00

Boglampa - check!

Svansreflex - check!

Klart för att rida ut alltså! Eller, så trodde jag... men jag hade missat en liten detalj... snön hade bildat en liten stylta i höger framhov, tillräckligt stor för att broddarna inte skulle ta i backen. Så Lára halkade en hel del när vi red nerför backen mot bäcken. Nere vid bilvägen hoppade jag därför av och m h a ena stigbygeln kunde jag slå loss snöklumpen ur hoven. Sedan var det "bara" att sitta upp igen. Hm... Lára tycker INTE om att man hoppar upp och ner så där så hon tyckte att det minsann var färdigridet för min del! Det blev (nästan) hela repertoaren med "backa i 180 knyck", "snurra runt snabbast" m m. Det enda hon inte gjorde var väl att försöka bitas. Jag fick verkligen gräla på henne ORDENTLIGT innan hon tillslut släppte upp mig i sadeln igen.

Men när matte väl satt i sadeln igen var Lára genast med på noterna! Värmde upp med trav i grundform (vågade inte vara totalt wild and crazy TVÅ dagar i rad - tänk om Atli har spioner i Mariebäck-skogarna??!!) Igår tyckte jag boglampan kändes lite trött, så jag tog hem den för att ladda. Men idag verkade den ÄNNU tröttare tyckte jag... funderade på hur långt jag skulle våga rida - ifall den plötsligt skulle slockna... (Borde förståss ha tänkt på att ta med en liten pannlampa som reserv i alla fall, men det hade jag ju inte gjort...) Kunde dock inte låta bli att rida ända in till byn, precis som igår. Det är ju så ROOOLIGT att rida!!!

Dessutom ville jag gärna testa att tölta utför "galoppbacken" igen - för att se om jag fick lika trevlig tölt som igår. Och det fick jag verkligen!!! I går blev jag tvungen att avbryta tölten för att släppa förbi en stor timmerbil med släp. Och sedan hade vi tappat lite av effekten från backen... Så nu tänkte jag att om det kommer en timmerbil idag också så är det den som får väja för oss! Antagligen kände chauffören det på sig - för idag höll han sig undan! ;-) Så vi kunde behålla trevliga tölten en riktigt lång sträcka! Det som stoppade oss denna gång var istället att boglampan plötsligt slocknade och allt blev helt svart. Fast efter några sekunder hade ju ögonen vant sig så helt svart var det ju inte tack vare snön. Men jag var ändå glad när det visade sig att lampan bara råkat stänga av sig av vibrationerna från Láras rörelser - så den gick att tända igen!

Vi hann med att träna lite samlad skritt på hemvägen också! ONÖDIGT!!! tyckte ju en viss svart dam till att börja med... Men jag börjar faktiskt ha fått in liiite av de viktiga eftergifterna i ryggmärgen, så nu har jag i alla fall någon enstaka hjärncell över som kan fokusera på drivningen också. Det är alltså bara att träna vidare, så kanske jag framöver kan få ytterligare några hjärnceller till drivningen! Gjorde tillslut en övergång till långsam tölt och efter att dessutom ha förstärkt med lite pisk i rumpan kändes det plötsligt som att jag hade väldigt mycket bogar som kom upp framför sadeln! Häftig känsla!!! Vi töltade på så en stund och på slutet hade vi riktigt bra längd på halsen också! Duktiga Láragumman!!!

Lára fick som vanligt avsluta med trav i grundform och precis som igår satt "off-knappen" där den skulle, så det blev riktigt bra på en gång! I stallet träffade jag sedan Fia och Sylvia, vilka båda har sina hästar på vila just nu. De var VÄLDIGT ridsugna, nu när vi äntligen fått lite vinter och riktigt kanonunderlag! Lyllo mig - alltså!!! (Ja, lyllo Madde och Sussie också - de kom också ut för att rida i kväll.)

Nu har batteriet till boglampan fått följa med hem igen för ytterligare en omgång laddning - hoppas att den funkar bättre sedan!

Dagens ros!

2011-12-20T19:40:00.002+01:00

ur senaste numret av Islandshästen.

(Klicka på texten om den är svår att läsa.)

STOR dos lycko-Lára!!!

2011-12-20T19:37:00.002+01:00

När Eva, Emelie och jag firade lillejul i stallet fick jag denna amaryllis av Eva. Den utlovades vara i en riktigt häftig, rosa färg - och jag har otåligt väntat på att den skulle slå ut.... Och nu ÄNTLIGEN har jag fått se den IRL! Den har faktiskt FYRA så här maffiga blommor! (Och dessutom ytterligare en stängel på gång!)

När jag åkte till stallet idag efter jobbet var det åter som att åka rakt in i ett julkort, med några minusgrader och snö både på marken och i träden. Tänk att jag ska få RIDA i det här julkortet!!!! tänkte jag. (Senare skulle det visa sig att Sussie tänkt precis samma sak när hon körde till stallet!)

När jag skulle göra i ordning Lára plockade jag fram boglampan, reflexer och reflexväst - för det var ju helt mörkt ute. Men när vi en stund senare hade haft vår dagliga diskussion kring huruvida man får bitas resp kittlas vid sadling insåg jag att jag inte sadlat med schabraket som har en ficka för boglampans batteri... Testade att sätta batteriet i fickan på min täckväst istället, och det rymdes precis, så jag behövde inte provocera Lára med att sadla om.

När vi skrittade iväg ut i mörkret var hon först lite "spookey" för skuggorna som kastades bakom de ojämna plogvallarna av boglampan. Det var som på gode Reykurs tid m a o! Fast i Láras fall gick det över snabbt. Jag började distrahera henne genom att varva öppnor och slutor i skritt - och i o m det var skuggorna glömda. Sedan joggade vi faktiskt igång i lite tölt, innan vi travade. Jo - jag kan faktiskt vara precis så wild and crazy - men bara då jag vet att Atli inte ser mig! ;-) Red bort till korsningen vid sjön och galopperade två vändor uppför backen in mot byn. I backen har de satt belysning i en ENORM gran, så där fick boglampan lite hjälp!

När vi vände hemåt testade jag för första gången att tölta nerför "galoppbacken" med Lára. Det finns ju flera fördelar med att tölta i utförsbacke. Dels är det väldigt lösgörande. Och dessutom kan man få hjälp med samlingen i o m att det blir naturligt för hästen att trampa under sig lite extra. Men Feykir och jag hade tillräckliga problem att hålla takten i betydligt flackare utförslutningar... Jag klarade helt enkelt inte av att sitta tillräckligt på rumpan för att det skulle funka att tölta honom utför denna långa och rel branta backe. (Men jag vet att Anna M fixade det - och då hade han verkligen imponerat på henne med sin tölt!)

Men själv har jag alltså alltid hållit mig till skritt utför denna backe - tills idag. Och på Lára kunde jag sitta ordentligt på rumpan, eftersom hon inte slänger fram mig som Feykir gjorde. Så här var det minsann fyrtakt nerför hela backen. Och succesivt blev det mer och mer bakben! När vi kom nederst i backen kändes det som att vi hade hyr mycket bakben som helst och hon kom verkligen upp med bogarna! Jag var helt lyrisk och tänkte att jag ville försöka behålla den här tölten hela vägen hem!!!

Fast sedan mötte vi en STOR timmerbil med släp (med så många lampor att jag först trodde det var en stor julgran som kom farande i mörkret.) När det visade sig att den också skulle svänga in på vägen mot Mariebäck stannade jag och släppte den före. Den var helt tom, så alla kedjorna rasslade massor, men Lára var hur cool som helst och verkade inte alls bry sig! Men tyvärr hade stoppet gjort att vi tappat lite av de där bakbenen vi skaffat oss i backen, så det blev inte riktigt lika häftig tölt nu.

Vid uppfarten mot gamla soptippen har det legat några stora timmerupplag den sista tiden och när vi närmade oss träffade vi på timmerbilen igen, som uppenbarligen skulle hämta det timret. Chauffören höll på att backa in det enorma ekipaget på den lilla skogsvägen - imponerande att kunna backa i 90 graders vinkel från bilvägen som verkligen inte är särskilt bred den heller... Stannade till och lät honom lämna bilvägen innan vi passerade. Och inte heller denna gång verkade Lára bry sig det minsta om det enorma, rasslande och starkt upplysta fordonet - trots att vi passerade riktigt nära. Verkligen en tuff brud!!!

Den avslutande tölten blev sedan riktigt, riktigt bra! Red i ett ganska långsamt tempo och efter ett par pet med pisken i rumpan kom hon verkligen upp med bogarna igen samtidigt som hon var helt stadig i formen, med en riktigt bra längd på halsen och helt lätt i handen. Mångdubbel dos lyckopiller alltså!!!
När jag sedan bad om avslappnad trav gick det faktiskt riktigt, riktigt bra också - trots att jag ju alldeles nyss använt lite pisk. Men det var som att jag tryckt på off-knappen direkt! Man kan verkligen inte bli annat än glad för den här hästen!!!

Fyndat schabrak!!!

2011-12-18T14:12:00.003+01:00

Det har varit lite bilder här på sistone... årstidens mörker inbjuder ju inte direkt till fotograferande... Men här kommer i alla fall en bild på julsnygg Lára (ja, ni får i o f s inte se så mycket av henne...) i fyndat sammetsschabrak! På bilden ser schabraket svart ut, men i verkligheten är det mörkt marinblått. Och jag har alltså fyndat det - hemma i källaren! ;-) Köpte det faktiskt första Advent 2006 - när Eva och jag var ner till Globen för att se Reykur vara med på Globen Horse Show. Men när jag kom hem hamnade det i en "gömma" nere i källaren och där har det legat bortglömt och oanvänt till nu! Det är ju sedan länge både betalt och avskrivet, så det kändes helt gratis - och bättre fynd än så är det väl svårt att göra?!

Snö och snyggt sällskap!

2011-12-18T13:47:00.001+01:00

Tänk, det regnar inte idag - det snöar!!! Och den knappa dm som hade kommit var inte heller "styltsnö" trots att termometern fortfarande ligger runt nollan. SMHI har dessutom lovat succesivt kallare under kommande vecka så det finns hopp om en vit jul trots allt! Den vita dagen till ära fick Lára och jag trevligt sällskap också: av Madde & Penni samt Sussie på Sleipnir. Tre vackra, svarta islandshästar med ryttare i matchande reflexvästar - snacka om läcker trio!

Väldigt nyttigt för Lára att träna på att ta det lugnt trots sällskap! Madde och Penni utmanade oss dessutom med sitt superkorta arbetstempo - där låg vi i lä! Vi red bort till korsningen vid sjön där lille Sleipnir fick vända hemåt igen medan Madde och jag fortsatte en bit in mot stan. Det blev mycket tölt idag - en hel del tempoväxlingar.

På hemvägen travade Madde och Penni riktigt snabbt medan vi töltade. Lára var bara hur laddad som helst och jag hade fullt sjå att hålla henne i tölt för helst ville hon kasta sig iväg i galopp och visa den där lille snorvalpen vem som är snabbast. Är ju van att ha bra broms på henne, men nu kändes det inte riktigt lika stabilt på den fronten... "Hon ser i alla fall väldigt fin ut!" sa Madde - och sådant är ju alltid roligt att höra!

Lára låg faktiskt på ordentligt i handen, men jag kom också på mig själv att jag "hängde tillbaka". Och en stum hand ger ju ingen mjuk häst! När jag skärpte till mig och gav eftergifter mellan förhållningarna blev det hela så mycket trevligare! I den avslutande traven blev det ganska högt tempo, men jag hade inte förväntat mig något annat heller i o m att vi hade sällskap. Och längden på halsen var bra i alla fall!

Tillbaka i stallet konstaterade vi alla tre att DET ÄR SÅ ROOOOLIGT ATT RIDA!!!

Dags att byta jobb?!

2011-12-17T20:59:00.001+01:00

Läste att Rolf-Göran Bengtsson mycket välförtjänt fått ta emot Lund kommuns förtjänsttecken, tillsammans med två konstnärer. Höjde dock lite på ögonbrynen när jag läste att en av de andra två pristagarna beskrivs som "musikarkeolog"!!! VAD gör en sådan? Gräver fram gamla originalverk av Mozart och Bach? Det satte i alla fall fart på min fantasi! HUR kan det komma sig att SYO-konsultenten på högstadiet inte nämnde detta möjliga yrkesval ö h t??! ;-) Har svårt att tänka mig att "bankkamrer" sätter fart på någons fantasi på samma sätt... dags att byta jobb kanske?! ;-)

Edit: Ni har väl inte missat att Rolf-Göran Bengtsson gått vidare till andra omgången i Jerringpriset?! Det är alltså dags att lägga en ny röst på honom - och det kan ni göra HÄR!

Unghästridning utan styltor!

2011-12-17T14:00:00.001+01:00

Fy, vad jag sover dåligt på nätterna nu... känns som att jag än en gång varit vaken mer än jag sovit i natt... :-( Vid frukostbordet gjorde Johan några misslyckade försök att prata med mig innan han uppgivet konstaterade: "Men du är ju inte vaken!" Och det var verkligen som att någon tryckt på hjärnans off-knapp och nu kunde jag inte hitta on-knappen... m a o: jag kan varken sova eller vakna... Då sa Johan, som är en mycket klok människa (fast han är en läkare): Åk nu till "hästur" så kanske du vaknar! Sagt och gjort, det blev ridkläder på och så gav jag mig iväg.

Jag hade verkligen ingen hjälp av vädret för att vakna till heller, det är hur grått och trist som helst idag - och duggregnar... I natt hade det kommit ett par cm blöt snö - så jag misstänkte att det var STOR risk för styltor i Láras hovar idag. Alltså bestämde jag mig för att satsa på "unghästridning" - d v s full fart ända från start. Har ju sett hur Sylvia och Fia fräser iväg med unghästarna direkt från stallplanen, för att inpränta framåtbjudningen i dem. Och jag var övertygad om att det i dag gällde att undvika skritt ö h t för att det inte skulle bli "Bambi på hal is".

Töltade därför direkt ut från gården. (En fördel med att ha hästen på lösdrift är ju att de hela tiden är så mycket i rörelse att man inte MÅSTE skritta en lång stund i början av ridpasset för att ledvätskans skull.) Istället för vår vanliga uppvärmning i skritt och trav blev det nu sidförande resp öppna i tölt samt lite galopp för att mjuka upp henne. Gjorde sedan övergång från galoppen till tölt och testade att fräsa på i ökat tempo. Och det var nog vårt bästa ökade tempo hittills!!! Hon kändes hur stabil som helst i takten och jag kunde succesivt gasa på mer och mer utan att hon började rolla!

I korsningen vid sjön stannade vi och väntade på att hon skulle sluta flåsa. Först var hon förståss otålig och ville iväg, men efter en stund accepterade hon att vi faktiskt bara skulle stå stilla och "ha tråkigt" en stund.

Töltade sedan hemåt och nu ville hon verkligen gasa på! Men takten blev inte alls lika bra som tidigare utan jag fick ta ner henne ganska mycket i tempo och börja om därifrån med att succesivt öka. När jag samtidigt "vaktade" vänsterbogen noga och ställde vänster resp sidförde lite åt höger då och då blev hon åter jämn i takten.

När hon som avslutning fått slappna av i lugn trav var det dags för dagens första skritt. Jag tänkte att jag ju bara kunde hoppa av och gå hem när hon började bygga styltor. Men till min förvåning blev det inte ens någon antydan till sådana! Snön var nog helt enkelt FÖR blöt och tung för att fastna i hovarna... Vi hade kanske inte behövt gasa på som vi gjort. Men Lára tyckte ju det var en perfekt ridtur i alla fall! Och eftersom hon förtjänade en riktigt lugn avslutning hoppade jag av och gick tillbaka till stallet ändå. Då fick vi ju samtidigt träna på den svåra konsten att gå lika sakta som en människa... SVÅRT tycker Lára, men det går ändå VÄLDIGT mycket bättre nu än när jag köpte henne!

Medan hon sedan mumsade kraftfoder gjorde jag en riktig djupdykning in i hovskägget i jakt på mugg-skorpor. Hittade en liiiten antydan på höger fram, annars ingenting. Ska smörja med Salicylsyrevaselin i morgon innan ridturen och sedan schamponera efteråt för att se om jag får bort det sista.

Ledig fredag & Black rock

2011-12-16T22:30:00.000+01:00

Idag har Lára ledigt igen. Vi har julfest med jobbet i kväll och för att jag i alla fall skulle orka vara med under första delen av kvällen blev det vila i soffan istället för ridning för mig i em.

Julfestens innehåll var hemligt, vi visste bara att vi skulle ha fina kläder och samlas på banken kl 17.00. Väl där blev det promenad till Köpmannens Kök på Arctic hotell där vi fick avnjuta "Black rock" - både supergott och jättetrevligt.

Man fick in en 450 grader varm lavasten på bordet där man själv fick tillaga sin mat! (De som satt mitt emot varandra delade sten.) Vi fick var sin köttbit som den ovan, och från den skar man sedan tunna skivor som man stekte på stenen. Till köttet serverades grönsaker (också att steka på stenen), bearnaisesås samt chevrékräm. Helt och hållet LCHF m a o - och det var inte min förtjänst!

Nya regler för tungt släp 2013!!!

2011-12-15T20:36:00.002+01:00

I onsdags beslutade riksdagen om nya körkortsdirektiv, vilka börjar gälla 19:e januari 2013. De nya reglerna innebär att man med B-körkort får köra ett motorfordon med totalvikt på max 3.5 ton kombinerat med ett släp på över 750 kg. Dock förutsatt att fordonskombinationens sammanlagda totalvikt inte överstiger 4.250 kg.

ÄÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN!!! ....är beslutet fattat! Synd bara att det ska behöva ta ett år innan det träder i kraft... det känns ju så självklart att en starkare dragbil (och därmed högre totalvikt) ger ett säkrare ekipage!

Källa: hästmagazinet.com

Ganska kul!

2011-12-15T19:06:00.000+01:00

Amerikanskt humorprogram om Norges smörkris

Samlad skritt

2011-12-15T19:00:00.002+01:00

Lára vill ta en NÄRA titt på mattes mobil - går den att äta kanske?!

Har känt mig som en DÅLIG hästägare - har inte ridit sedan i söndags! :-O Men Eva red ju på måndag, så Lára har ju inte haft vila alla dagarna i alla fall. Och idag var det alltså dags för bättring! När jag ser på bilden i måndagens blogginlägg undrar jag nästan om den är från något annat land - här har det ju bara varit regn, regn, regn sedan natten till tisdag... VÄLDIGT svårt att tro att det faktiskt var -18.5 i Mariebäck i måndags när Eva red!

Det här evinnerliga regnandet och blåsandet är i alla fall INTE bra för min kropp. I kombination med att jag inte har någon varmvattenbassäng att träna i f n har det varit ganska förödande... Nu har jag både svårt att gå och sitta. Men bestämde mig ändå för att jag SKULLE rida idag - även om det gör ont så är ju rörelse bra på längre sikt.

Och Lára var uppenbarligen glad att se matte, för så snart jag kom ut från Josefshallen och ropade efter henne kom hon fram till stängslet och följde mig sedan ner till grinden! Tala om att samla poäng!!! Fast när det sedan var dags att rida var det förståss "system overload" så jag höll inte på att få sitta upp i sadeln... Fick skälla ordentlligt på henne innan hon stod stilla.

Hade bestämt mig för att hålla mig på ridbanan idag - mörker och regn är ingen vidare bra kombination ifall man ska ge sig ut längs bilvägen utan gatlysen på en svart häst... Som gjort för att bli påkörd! Men eftersom ridbanan såg ut som en skridskobana tänkte jag hålla mig till skritt.

Började värma upp med att skritta på volt och flytta undan för skänkeln. Och supertaggade Lára passade förståss på att visa sina färdigheter i "ökat tempo sidförande". Det går verkligen undan när hon är på det humöret! Och jag har inte riktigt vant mig vid att bromsa i sådana övningar ännu... När vi tillslut hade kontroll på tempot gjorde jag som på senaste Sylvialektionen: vände igenom volten då och då för att byta varv. Med fokus på att dels behålla formen genom vändningen och dessutom se till att hon aldrig hann skjuta ut "den nya ytterbogen". Svårt men nyttigt!!!

Sedan red vi samlad skritt längs spåret. Jag får verkligen kämpa med att kunna driva ordentligt UTAN att fastna i handen. Det ska vara rörlig hand med STORA eftergifter där tyglarna verkligen ska glappa. Och damen blir förståss upprörd när hon inte får öka tempot och "lättar" fram - f f a när jag petat till lite med pisken på inner bak. Men några rejäla stegringar blev det inte idag.

I vänstervarvet fick jag bättre koll på vänsterbogen - och då fick jag också den bästa känslan i samlingen. Härligt var det när jag kunde ge eftergift i flera steg och hon ändå skrittade "steg för steg" och jag kände hur överlinjen liksom fjädrade - lite som en bågsträng som spänns. Ett par gånger hittade vi den känslan. Men aldrig den där riktiga "skjuta rygg" som när Sylvia hjälpte till med drivningen. Nåja, det måste ju få ta sin tid att lära sig - för oss båda!

Avslutade med lite tölt längs spåret - den blir ju väldigt trevligt när man jobbat så mycket med samlingen i skritten! Det blev bara ca 30 min ridning idag. Men tack vare all drivning hade jag hunnit bli rejält varm ändå. Så jag vågade stretcha en hel del efteråt - PRECIS vad skröppliga kroppen behövde!!! (Visserligen kunde jag knappt gå efter ridturen - och det var rejält plågsamt att sitta i bilen hem sedan också. Men jag vet ju att i längden är det försiktig rörelse som min kropp behöver så det är bara att bita ihop och vänta på att det ska vända.)

Snön ligger vit på taken...

2011-12-12T17:01:00.001+01:00

...endast Kyrbytomten är vaken!

Tyvärr verkar det dock som om vädret blir mindre mysigt resten av veckan... SHMI varnar för underkylt regn i natt/morgon bitti, regn fram till onsdag kväll och plusgrader t o m fredag... Var kan man reklammera sådant decemberväder??!!

Jag fortsätter att sakna City Rehabs varmvattenbassäng... Lára gör ju sitt bästa för att hålla igång min sjukgymnastik, men det räcker inte riktigt till... Känner hur jag bara blir stelare och stelare - och då får jag mer ont också. Varmvatten kan man visserligen få i badkaret istället, men det är desto svårare att ta ut rörelserna där som man kan i stora bassängen...

Idag ligger jag dock lågt på alla fronter - så Eva rider Lára. Hoppas de har det riktigt roligt ute i "fluff-snön"!!!

Hästar i Kyrkbyn tredje Advent

2011-12-11T16:45:00.000+01:00

Wow-hästen!!!

2011-12-11T14:53:00.001+01:00

Var tog vägen vägen? Så här såg det ut när jag kom körande efter lilla grusvägen på väg till stallet på förmiddagen... Ett STORT träd tvärs över hela vägen... Det var bara att backa tillbaka till närmaste mötesplats och där kunde jag efter lite trixande tillslut vända bilen. Liite spännande var det allt, i o m att jag inte kunde vara helt säker på var vägkanterna fanns på den oplogade vägen... Fick köra nedströms till Bälinge istället och till stallet den vägen - tur att man kan komma dit från två håll! Och att det inte låg något träd över vägen från det hållet! Fast det var nära på flera ställen, med träd som hängde tungt mot luftledningarna som än så länge dock höll för tyngden...

När jag TILLSLUT nådde stallet hittade jag denna vackra dam i hagen. När jag släppte ut henne igår (med fleecefodrat täcke) uppmanade jag henne att rulla sig ordentligt för att täcket förhoppningsvis skulle bli lite renare. (Det var väldigt lerigt ute när hon använde det sist, så täcket såg förståss ut därefter...) Och som ni kan se hade hon gjort sitt bästa! (Jag undviker alltid i det längsta att tvätta regntäcken, för att de ska hålla sig regntäta så länge som möjligt.)

Vi fick oss en riktigt rolig ridtur idag! Eftersom bilvägen var oplogad var det ca 1 dm djupt med snö - perfekt att travträna i m a o! Jag ville verkligen ta tillfället i akt - men till att börja med blev det en hel del diskussion om saken med Lára... hon försökte övertyga mig om att gårdagens upplägg, med mest galopp, var MYCKET bättre! Men efter en stund gick jag segrande ur "striden" och vi travade faktiskt hela vägen bort till korsningen vid sjön. Den större vägen var plogad, så när vi fortsatte in mot stan inledde jag med lite tölt för att ev snö i hovarna skulle slås ur, innan vi tog skrittpaus.

Efter den mulet grå förmiddagen var det så här fint när jag var ute och red!!!

På hemvägen var det sedan dags att träna vidare på den samlade skritten. Här kom ju genast damens humör fram, hon började lätta fram och en gång stegrade hon sig riktigt ordentligt. Men efter en stund började hon acceptera mina förhållningar. Och sedan kom också hennes fantastiska talang fram, när jag förstärkte drivningen med lite pisk. På torsdagens lektion fick jag ju initialt hur mycket som helst i handen då och fick verkligen jobba för att få tillbaka "bromsen". Men nu fanns ingen antydan till att kasta sig framåt och lägga sig på i handen, hon behöll lättheten fram och bara kom in mer med sina bakben! Vi jobbade en bra stund med den samlade skritten och även om jag aldrig hittade till den extrema "skjuta rygg"-känslan från i torsdags så kändes det ändå att det går åt rätt håll!

Och när jag sedan övergick till tölt var det verkligen riktig häftig tölt!!! MASSOR med energi, utan att gå fort, helt lätt i handen och bara jag höll vänsterbogen på plats var formen riktigt trevlig! När jag sedan förstärkte med lite pisk ett par gånger fick jag ÄNNU mer energi och bogarna kom upp ytterligare. Kände bara att jag ville rida sådan tölt i evighet!!! Provade dessutom att öka tempot i tölten och efter en lite hackig inledning gick det MYCKET bra! Det gick inte bara FORT - för första gången lyckades jag undvika att hon blev så hög i formen i ökningen utan kunde hålla henne mer avslappnad.

Sedan gjorde vi faktiskt också en mycket bra nedtagning - med en sådan häst som Lára bara måste jag fortsätta skryta! Kom ihåg ett mycket bra tips från Atli, att förbereda nedtagningen med att ge en stor eftergift på tyglarna. För att hästen inte ska ligga i handen när man börjar nedtagningen. Och som alla tips från Atli funkar det ju super - och Lára var mjuk och avslappnad genom hela nedtagningen till ett riktigt bra arbetstempo! Sedan är ju våra nedtagningar fortfarande för långa för att en tävlingsdomare skulle vara nöjd... Men jag är så nöjd när jag kan behålla lösgjordheten genom nedtagningen för det måste ju ändå vara ett viktigt första steg?! Precisionen får komma med tiden!

Till den avslutande traven var det en utmaning att hitta "off-knappen". Att använda pisk några gånger innebär ju att man tryckt REJÄLT på hennes on-knapp. Men då är det ju också desto viktigare att hitta off-läget innan man avslutar. Men när vi väl var överens om ett lugnt tempo skulle Atli ha varit VÄLDIGT nöjd med oss! Ett härligt tryck uppåt i steget, ändå lugnt och avslappnat och trevlig längd på halsen utan att jag behövde påminna om det. Duktiga tjejen!!! Var som vanligt helt lyrisk efter vår ridtur!

Har ju tidigare skrivit att Lára har heltidsansvaret för min sjukgymnastik nu när City Rehabs bassäng är stängd. Och hennes jobb är viktigt! Det har jag inte minst märkt sista tiden när jag haft svårt att ta mig upp i sadeln... Först skyllde jag på alla vinterkläder, men idag hade jag vanliga ridbyxor under Woodfieldrocken och fick tillslut ändå plocka fram en pall att kliva på. Så i fortsättningen får de bli pallen för min del!

Gaedingakeppni

2011-12-10T20:15:00.001+01:00

I mars nästa år ska det arrangeras en gaedingakeppni-tävling i Umeå, antagligen den första så här långt norrut. Eftersom de flesta av oss inte ens har varit åskådare på en sådan tävling fick senaste Atlikursens teoripass handla om denna tävlingsform. Allt för att så många som möjligt ska våga åka ner till Umeå i vår och prova på!

En gaedingur kan väl närmast översättas som "drömhästen", eller "den optimala ridhästen". I de vanliga ovalbanetävlingarna handlar det mycket om teknik och precision - och ryttarens ridning är en viktig del av bedömningen. I gaedingakeppni är det hästens kapacitet som står i fokus - domarna ska ge de högsta poängen till den mest talangfulla hästen. Ryttaren visar upp hästens gångarter och vilja genom att bland annat rida mer explosivt i gångarterna. Gångartsväxlingar och liknande bedöms däremot inte.

I B-flokk (för fyrgångshästar) rider man sex sträckor (antingen långsidorna på en ovalbana eller på rak bana. Ifall man rider på ovalbana görs ingen bedömning på kortsidorna.) Man ska visa:

en långsida långsam tölt
en långsida ökad tölt
en långsida trav, både långsam och snabb
en långsida galopp, både långsam och snabb
en långsida skritt
en valfri långsida där man antingen kan göra om ifall man inte är nöjd med någon av de tidigare visade, alternativt visa den bästa gångarten en gång till.

De sju bästa går till A-final och nr 8-15 till B-final. I finalen rider man alla samtidigt och på speakers kommando. I B-flokkfinalen visas:

långsam tölt
trav med tempoväxlingar
ökad tölt

Vi var alla överens om att det låter som en spännande och rolig tävlingsform!!! Det är visserligen 27 mil enkel väg till Umeå... och med hästtransport i vinterföre kan det kännas som väl långt... men förhoppningsvis är det ändå många som tar chansen att åka ner och prova på!

Jag kan absolut tänka mig att tävlingsformen passar Lára. Och för mig skulle det garanterat vara nyttigt! "Tänk inte så mycket, rid bara!!!" brukar ju Atli säga till mig när han tycker att jag är för fokuserad på "finliret".

"Jag mår bra!!!" säger Lára

2011-12-10T14:55:00.001+01:00

Snöandet fortsätter... Det är som om vädrets makter tröttnat på allt vårt tjat om att vi vill ha snö - och nu verkligen vill ge oss så vi tiger! I natt hade det kommit ytterligare ett par dm. Bestämde mig för att Lára skulle få "köra ett pass i gym:et" idag - d v s galoppera längs den oplogade skogsvägen bakom bommen. Och hon var förståss med på noterna direkt - att snön gick henne upp över knäna var ju förståss bara något som snarast taggade "racerhästen"! Atli brukar säga att när hästarna frustar säger de: "Nu mår jag bra!" Och jag kunde konstatera att Lára sa: "Jag mår bra!!!" i vart annat galoppsprång hela vägen bort till vändplanen!!!

Väl där ville hon bara snurra runt och galoppera hemåt igen. Men tråkiga matte bestämde att hon först måste stå stilla en lååååååååååååååååååång stund för att hämta andan - FLERA MINUTER!!! Lára höll nästan på att dö av tristess....! (Skritt blir ju inte särskilt effektiv återhämtning i så djup snö...) Sedan tog vi även en liten skrittsväng in i skogen också. Innan matte äääääntligen skärpte till sig och lät Lára galoppera hemåt så snön yrde. Tror det blev nytt hastighetsrekord från vändplanen tillbaka till gården! Trots den djupa snön - eller möjligen tack vare. För jag upplever att hästarna oftast blir triggade av snön även om det blir mycket jobbigare att springa.

När vi nästan var hemma igen vände jag tillbaka för ytterligare lite snögalopp. Och Lára laddade iväg med samma "katapult-galopp" som nyss, när vi var på hemväg. Hon är för härlig med all sin energi!!! Men "all galopp är bra galopp - bortväg som hemväg!" är nog hennes valspråk.

När vi för andra gången vände hemåt igen var jag dock en riktig glädjedödare då jag bestämde att hon bara fick skritta.... Det krävdes en hel del övertalning till att börja med. Och sedan fick jag ägna mig åt oerhört nyttig träning på att vara HELT neutral i sadeln. För minsta lilla viktförskjutning eller liknande från min sida skulle förståss direkt tolkas som tillåtelse att explodera iväg i galopp igen.

Tillbaka i stallet fick Lára mumsa kraftfoder med sitt "raffset" på för att hinna torka lite innan det var dags att gå ut i hagen igen. Fast båda bilderna i detta inlägg är "arkivbilder" som det brukar stå i tidningarna. Strömmen hade nämligen gått så det var MÖRKT och därmed alldeles för mörkt för att fota! (Strömmen hade gått redan när jag kom till stallet idag - så jag använde pannlampa när jag gjorde i ordning Lára för ridturen. Först var hon VÄLDIGT skeptisk, hon blev väl bländad, men sedan gick det bra.)

Tycker tigermönstret på fleecetäcket ovan passar bra till denna "riviga" dam! Och täcket har dessutom "polokrage" istället för knäppning framme i bogen - vilket passar en extremkittlig häst (och hennes matte) perfekt! I o m att det fortfarande snöade för fullt ute - ganska blöt snö - fick hon sedan ha sitt fleecefodrade regntäcke när hon gick ut i hagen igen. Har kommit på att jag "gör om" täcken med vanlig bogknäppning till att likna fleecetäcket genom att jag aldrig öppnar i bogen utan drar dem över huvudet på henne. Då slipper vi diskussionerna om huruvida man får bitas (resp får kittlas) när man knäpper bogspännena!

Passade föresten på att stretcha (mig själv) ordentligt efter dagens ridtur. I o m att bassängen på City Rehab fortfarande har stängt för reparation (som visst kommer att ta några veckor till) har Lára ansvaret för all min sjukgymnastik nu. Det finns i o f s en bassäng på Sunderby Sjukhus också, men den har av någon korkad anledning alltid stängt minst en månad så här års så den är tyvärr inte ett alternativ. Än en gång är det TUR att jag har Lára!!!

Lillejul i stallet!

2011-12-09T16:44:00.001+01:00

Eva, Emelie och jag har en årlig tradition att fira "lillejul" i stallet. Vi inleder självklart med ridning och sedan blir det fika på jultema samt julklappsutdelning i Josefshallen. I år hade Yvonne och Elisabeth varit bussiga att låna ut Gabriel och Tildra för att vi skulle kunna rida ut tillsammans. Jag har ju tidigare skrutit över stabile Gabriel "som aldrig låter sig stressas" och tog det så lugnt och fint med Johan på ryggen. Men idag skulle han överraska oss med en helt ny sida! Redan när vi skrittade ut från gården visade han sig på allerten genom att faktiskt hålla jämna steg med Lára i skritten. Kanske borde vi redan då ha förstått att något var på gång?!

Vi red bilvägen mot Avan och vid första backen föreslog jag galopp. Lára var förståss med på noterna och drog iväg som skjuten ur en kanon. När vi var överst i backen ville hon inte alls sakta ner utan gasade på precis lika mycket. Jag bestämde mig för att låta henne springa. Var helt övertygad om att Gabriel tog det så där lugnt som vanligt med Emelie och Eva red ju där bakom med dem... Lára fortsatte i racertempo och jag tänkte att hon får springa hela raksträckan så vänder vi sedan tillbaka och "hämtar upp" de andra.

När vi närmar oss nästa kurva börjar jag bromsa en motvillig Lára samtidigt som jag kastar en blick över axeln. Upptäcker till min förvåning att vi har ett annat ekipage strax bakom oss. Måste titta två gånger till innan det riktigt kan sjunka in att det är GABRIEL - lugne Gabriel som nästan hållit jämna steg med vår racergalopp! :-O Det blir minsann att omvärdera den hästen - tur att han inte sprang så där med Johan!

Efter en skrittpaus och lite tölt kom vi bort till vår "travslinga 1". Lára tyckte förståss att vi skulle galoppera där - och Gabriel hakade på igen! Stigen är väldigt kringelikrokig, men jag bestämde snabbt att så länge jag hörde Emelie skratta bakom oss så fick Lára galoppera på. Än en gång kom faktiskt Eva och Tildra på efterkälken - så det kunde vi ju retas med dem om sedan...!

På hemvägen höll vi oss i alla fall till skritt och tölt för att Gabriel inte skulle ta ut sig alldeles. När vi ridit en sträcka inne i skogen och kom ut på bilvägen igen halkade Lára våldsamt med både fram- och bakben... Verkligen "Bambi på hal is" - jag väntade bara att vi skulle gå omkull...!! Det var utförsbacke också, så det kändes ganska obehagligt när hon dessutom började tölta - men sedan insåg jag att det nog egentligen var väldigt smart av henne, eftersom de alltid halkar mest i skritt eftersom de lättast får styltor där. I ett högre tempo slås snön ur hovarna bättre.

Emelie kratsar hovarna på Gabriel.

Efter ridturen fick hästarna mumsa kraftfoder medan vi julfikade i Josefshallen. Och sedan blev det förståss julklappsutdelning också. Sådana här trevliga traditioner ska man verkligen vårda!

Ridlektion i snöoväder

2011-12-08T20:30:00.000+01:00

Snöig Lára - hästskötsel kan också innebära snöröjning! ;-)

Det var värsta snöstormen när jag körde till stallet i kväll... Trots full värme på vindrutan bildades is på vindrutetorkarna så att de inte längre höll framrutan ren. Så länge jag körde längs den hårt trafikerade väg 97 vågade jag inte stanna och åtgärda heller - då kanske jag skulle bil påkörd bakifrån... Längst ner på framrutan hade jag dock fri sikt, så jag satt ihopkrupen för att se vägen genom den. Snöovädret gjorde dock att jag ett tag trodde att jag råkat köra förbi avfarten ner till färjeläget. Men sedan dök skylten ändå upp i vägkanten och när jag väl lämnat väg 97 vågade jag stiga ur och skrapa ren både framruta och vindrutetorkarblad. Så mycket lättare det är att köra när man kan se genom HELA rutan! Fast redan när jag svängde av på grusvägen fick jag stanna och göra om manövern, för då hade det redan hunnit isa igen en gång till! :-O Men självklart skulle inte en snöstorm få mig att missa ridlektionen!

T o m huvudet var alldeles snöigt - här har hon faktiskt hunnit klia bort endel av snön!

Fia och jag brukar ju rida lektion tillsammans, men nu har hennes lilla Ljúfa välförtjänt vila. Istället red jag tillsammans med Sussie, på Sylvias Sleipnir. (En av alla Berserkuravkommor i Mariebäck.) Det låg en dm snö på ridbanan (och nytt vällde hela tiden ner från himlen) men jag konstaterade att det i Láras fall bara var bra - en viss naturlig "broms" - och jag erbjöd att vi kunde spåra åt Sussie och Sleipnir bara Sylvia först talade om ridvägarna för mig innan hon bad Sussie att rida dem!

Det blev en riktigt bra lektion - trots vädret! Först skulle vi skritta på volt och flytta ut bakdelen. Jag måste tänka på att verkligen bromsa upp på yttertygeln, för att hålla ytterbogen på plats. Och i vänster varv parera att hon "luras" genom att visserligen böja halsen åt vänster men ändå gå högerställd med huvudet. Om jag håller vänsterhanden en bit ut från halsen är det lättast - dessutom får eftergifterna på innertygeln bara vara väldigt korta om hon inte ska hinna vrida tillbaka huvudet till "fuskposition" igen.

Efter en stund fick jag gå vidare med att då och då vända in henne m h a ytterhjälperna och byta varv. Då vill hon genast både öka tempot och köra upp huvudet, så det krävdes att jag var väldigt noga i vändningarna för att behålla både form och tempo. Samt vara snabb att ta stöd på den nya yttertygeln INNAN hon hann börja skjuta ut bogen.

Fick trava på volt och sedan på en liten åtta längs kortsidan på ridbanan. Även här gällde det att vara riktigt noggrann i vändningarna och se till att böja henne ordentligt även på "vänstervolten".

Nästa steg på lektionen var det nyttigaste: samlad skritt. Har ju tränat det en hel del "ute", på hemvägen eftersom jag har så svårt att få till både drivning, förhållningar och eftergifter samtidigt... När jag börjar driva mer så blir jag stum i handen och missar de viktiga eftergifterna. Min förhoppning är att om jag tränar riktigt mycket ute, med fokus på eftergifterna så ska de tillslut komma mer automatiskt och förhoppningsvis fortsätta fungera även om jag lägger på mer drivning. Men där är jag ju verkligen inte ännu...

Men lite effekt av vår träning märkte jag ändå, då det gick ganska snabbt att komma till ett läge där hon både skrittade riktigt långsamt och var lätt i handen. Men så skulle jag ju börja driva och då blev det genast svårare... Fick hjälp av Sylvia som gick bakom och petade till Lára med en pisk på bakdelen då och då, medan jag fick fokusera på att hålla nere tempot och belöna med STOR eftergift så snart hon slappnade av och längde halsen. Detta fick förståss Lára att tända till ordentligt - varför fick hon inte springa??? När jag lyckades bromsa upp henne övergick hon till att varva mellan att "lätta" fram och verkligen stegra sig. Samt göra några levader (då står hästen på bakbenen och hoppar framåt). Men så plötsligt hände något: det kändes som att Lára sköt rygg som en katt - samtidigt som hon lättade helt i handen. "DÄR har du det!!!" ropade Sylvia. "Nu vinklar hon in ordentligt bak och bär verkligen upp sig!" Det var verkligen en HÄFTIG känsla! Har varit glad när jag upplevt antydningar till detta tidigare - men nu: WOW!!!

Damen fortsatte förståss att vara arg och protestera, men vi lyckades också prestera ytterligare en sådan häftig sekvens. Fick sedan göra övergång till tölt och vilken häftig tölt det blev där i djupsnön tack vare att hon verkligen hade bakbenen med sig. I fortsättningen borde Sylvia alltid gå bakom när jag ska träna samlad skritt! ;-)

Exemtäckesfynd!!!

2011-12-07T20:37:00.001+01:00

Idag trodde nog Lára att matte blivit mer än lovligt galen... Plötsligt skulle hon ha exemtäcke på, just när det äääääntligen börjar lika vinter! Men jag ville bara testa det exemtäcke som jag fyndade på Hööks förr förra veckan, för att se att det passade - och det gjorde det ju! Hade sett på internet att Hööks reade exemtäcken för otroliga 399 kr! När jag var in i butiken i samband med invigningen hade de inga exemtäcken framme, men när jag frågade efter så fanns det på lagret! Det fanns visst ytterligare några - så än kan det finnas chans att fynda!

Lára har ju inte exem, men kliade ändå bort en hel del man och svans i sommar. När hon fick börja gå med exemtäcke slutade hon klia. (Det exemtäcket fyndade jag föresten också - på rea hos Häst & Fritid!) Tänker att hon ska få gå med exemtäcke redan från början av sommaren nästa år. Och då är det ju VÄLDIGT bra att ha två, så att hon inte behöver gå utan när man behöver ta hem och tvätta.

Tyget i det här nya täcket kändes ganska tunnt... men i övrigt så var det mycket välarbetat. T ex så är resåren som ska sitta runt bakbenen fodrad med mjuk fleece för att inte riskera skav. Precis som mitt andra täcke kan man ta lös magplattan också. I somras hade jag bara täcket utan magplatta, eftersom hon bara kliade sig i man och svans. Fast på det här täcket fanns ingen gjord att sätta runt magen ifall man inte har magplattan... I o f s skulle Lára helst slippa resårgjorden, hon markerade tydligt i somras att hon INTE gillade den. Men risken är ju att det inte sitter lika bra utan... Får väl använda gjorden från det äldre täcket till båda helt enkelt.

En REJÄL dos lyckopiller!!!

2011-12-07T19:27:00.001+01:00

Åhhhh, så mycket bättre jag mår i själen nu när jag varit och ridit min lycko-Lára! En rejäl dos av henne var PRECIS vad jag behövde! När vi skrittade ut från gårdsplanen kände jag mig som en torr tvättsvamp som doppades ner i en hink vatten: jag sög åt mig allt jag kunde! Det fantastiska med detta lyckopiller är att det inte finns några biverkningar heller! Däremot bör man förståss beakta att hon är starkt beroendeframkallande...!!!

Idag var det premiär för henne med boglampa. En riktigt fiffig manick som jag köpte redan när vi bodde i Kiruna (så den har alltså MINST 12 år på nacken nu.) Lampan har tre remmar, man fäster en på var sida i ringarna vid sadelns framvalv och den tredje mellan frambenen och i ett fäste som man trär på sadelgjorden. Batteriet, som är stort och tungt, förvarar jag i en ficka jag sytt på ett schabrak och låter sladden gå under sadelkåpan.

För både Reykur (förståss!) och Feykir var det lite spännande med boglampan i början (för Reykur VARJE ÅR) men Lára reagerade inte ö h t. Och när vi skrittade ut från gården konstaterade jag mycket nöjd att även om vi bara fått några få cm snö så är det effektiva cm - marken är vit och tack vare boglampan såg vi hur bra som helst! Ute i vägkanterna kändes det fortfarande hårt i marken, men där bilarna kört var det packad snö som gav bra svikt till hästbenen, så äntligen kunde man verkligen rida på igen!

Tänk att det kan vara en sådan njutning av vara ute och rida i mörkret! Red bort till korsningen vid sjön och en liten bit in mot stan innan vi vände hemåt igen. På hemvägen jobbade vi med samlad skritt och det märks att hon börjar förstå vad det handlar om! Jag fortsätter att ha fokus på mina eftergifter för, som Atli säger: "Leta efter tillfällen att ge eftergift, för det är då hästen lär sig!" Därför gör jag så att jag först bara begär att hon ska skritta riktigt, riktigt sakta och när hon gör det belönar jag med eftergift. I början är hon snabb att öka tempot direkt, men jag påminner med ny förhållning och sedan eftergift o s v. Först när jag kan ge henne eftergift i flera steg utan att hon drar iväg i tempo börjar jag lägga till mer drivning. I o m att vi tränar detta på hemvägen har jag ju en hel del drivning "gratis" även från start förståss.

När jag var nöjd med samlade skritten gjorde jag övergång till tölt - och vilken häftig tölt det blir då! "Massor av bakben!!!" För det är ju verkligen skillnad på tölt och tölt! Precis som med salig Reykur så kan man ju faktiskt åka tölt på Lára, men det blir ju något helt annat när man verkligen jobbar hästen i tölt!

När jag avslutade med att låta henne länga halsen i trav frustade hon så belåtet och travade hur avslappnat som helst. Härligt när off-knappen fungerar så bra!!! Efter ridturen kände jag mig verkligen "styrkt i själen"!!! Det var som att "den senaste veckans Anna" var en HELT annan människa, som inte hade något med mig att göra.

Vi lurar vädrets makter!

2011-12-06T18:44:00.001+01:00

Idag har Eva ridit Lára - och ändå har det varit bra väder! Hur var detta möjligt? Jo, vi hade egentligen bestämt att Eva skulle rida i morgon (så det är lika bra att ni genast planerar för busväder då!) Men jag visste att Eva var ledig idag och eftersom det just nu är tillräckligt för mig att klara av arbetsdagen ringde jag i morse till Eva och erbjöd henne att byta riddag. Det ville hon gärna - och vädrets makter hann alltså inte med i svängarna så hon och Lára hade varit på en riktigt härlig långtur. Tror att Lára var MINST lika nöjd som Eva med detta!

Hur det blir i morgon har vi lämnat öppet. (Ja, hur det blir med vädret kan vi ju räkna ut... det är ridningen jag menar.) Hoppas verkligen att jag orkar med en sväng till stallet efter jobbet då, kroppen behöver ju verkligen smärtlindrande rörelse! Och själen behöver träffa fina hästen! Men Eva skulle nog kunna rycka ut och ta en riddag till ifall jag fortsatt är för ur form.

Effekten av tröstshopping...

2011-12-05T19:37:00.001+01:00

...ska inte underskattas! Förra veckan, när Johan var på Sveriges bästa SPA (Cape East i Haparanda), jag låg hemma i magsjuka och DET INTE ALLS VAR SYND OM MIG tog jag till lite shoppingterapi! Resultatet blev ett par ridbyxor som de ovan, Pikeur Lugana, mina absoluta favoriter!

Perfekt passform, superstretchigt material som inte ger veck och skav oavsett hur varmt det är, SNYGGA.... sammanfattningsvis: de optimala ridbyxorna! Mitt första par (grå) köpte jag på en konkursutförsäljning för mer än 10 år sedan, jag har använt dem hur mycket som helst och de är fortfarande lika fina! Sedan dess har jag alltid hållit ögonen öppna efter sådana till nedsatt pris. Men i o m att det är en sådan basmodell brukar de aldrig komma på REA...

Men vid ett tillfälle när Häst & Fritid hade superrea fanns det ett enda par Lugana, marinblå och i min storlek...! Jag slog till direkt förståss! Och så förra veckan, när jag behövde det som bäst, "snubblade" jag över en internetbutik där det var rabatt! Idag kom paketet så detta inlägg skriver jag iförd ett par supersnygga, svarta Pikeur Lugana!!!

En fördel med shoppingterapi via internet är föresten att den har effekt BÅDE när man gör sitt fynd OCH när man sedan får hem paketet! Helt enligt läkarfruns ordination m a o!

Lára har ledigt igen idag. Men matte har i alla fall orkat jobba - definitivt ett steg i rätt riktning! Det är risk att svarta madam får vilodag i morgon också... men på onsdag ska i alla fall Eva rida.

Edit: såg föresten att det varit mer än 100 träffar här sedan igår - TACK alla för att ni läser!!!

Det här med mugg...

2011-12-04T14:51:00.001+01:00

...har Lára fått om bakfoten - den högra! ;-) Jo, det är faktiskt bara där jag hittat skorpor sista tiden. Idag kletade jag än en gång på rejält med salicylsyrevaselin innan vi for ut och red - för att vaselinet skulle få tid på sig att lösa upp skorporna.

Känner mig verkligen helt dränerad på energi... men som tur var har ju Lára energi för ett helt regemente! Och det känns verkligen lyxigt att kunna ÅKA tölt, när man inte orkar engagera sig, och ändå höra trevlig fyrtakt! Det blev bara en sväng upp bakom bommen, med en liten utflykt ut i terrängen också. Lára frustade belåtet hur många gånger som helst - hon tycker definitivt att det varit för många vilodagar på sistone!

Tillbaka i stallet spolade jag höger bak och kunde nöjt konstatera att skorporna lossnade en efter en. Schamponerade med klorhexidinschampo och lät det verka medan hon åt sitt kraftfoder. Man får vara lite extra uppmärksam när man fixar med hennes högra bakben - hon sparkar gärna med det... Men nu var ju matte rejält ur form och orkade inte med några sådana dumheter så det blev en REJÄL utskällning när hon måttade första sparken. Och sedan stod hon minsann som ett ljus...!!! Ibland skadar det nog inte om jag är ur form - i vanliga fall har jag alldeles för lång stubin och accepterar lite för mycket...

När "bakfoten" sedan var ordentligt torkad med frottéhandduk smorde jag på rejält med fet Idominsalva där skorporna suttit. För att förhoppningsvis hålla fukt och lera från hagen borta. Håller tummarna att det här var sista omgången mugg denna blöta höst - nu när det sedan en tid tillbaka ÄNTLIGEN frusit till i marken!

Serverade hästarna lunchhö innan jag åkte hemåt igen. Brukar alltid få ny energi av min lycko-Lára men idag funkade inte ens det... Och jag skulle verkligen behöva all energi som kan uppbringas, för att orka stångas vidare med Försäkringskassan...

Den korta ridturen gjorde mig inte heller tillräckligt varm i kroppen för att jag skulle våga stretcha. Det får bli ett riktigt varmt bad följt av stretching nu när jag kommit hem. För jag behöver definitivt något smärtlindrande!

Tog föresten ett gäng bilder på Lára i stallet idag (måste alltid ta ganska många för att i alla fall någon ska vara hyfsat skarp. Eftersom hon aldrig vill hålla huvudet stilla... Men tror faktiskt jag lyckades med några.) Väl hemma anslöt jag kameran med USB-kabeln som vanligt, valde "masslagring" och svarade sedan "ja" på frågan om bilderna sedan skulle raderas från telefonen. Men när jag sedan fick signal att allt var klart är allt som finns i datorn 19 kolsvarta bilder... och telefonen tom... Vadå, skulle det här inte vara min dag? Hur menar ni nu??!!

Ingen ridning idag heller...

2011-12-03T21:56:00.001+01:00

Orkade inte rida idag heller... men hade kvällsfodringen så jag hade ändå anledning att åka ut och träffa Lára. Johan följde med och körde bilen. Det var jättebra, för då kunde jag ta min sömntablett i rätt tid. (Tar jag den för sent så blir jag så groggy - som jetlag ungefär - i morgon fm.) Och jag kan ju inte köra bil när jag tagit den.

Lára blev förståss jätteglad när vi kom dit och utropade: "Åh, matte var roligt att se dig!" Eller kanske snarare: "Ro hit med käket snabbt som ögat - jag svälter!!!" Alltid skönt att med egna ögon ha sett att hästen mår bra! Nu är det dags att vika in hovarna för i kväll. I morgon hoppas jag orka rida igen! Har förståss svår ridabstinens. Och dessutom känns det verkligen i kroppen att den inte fått den smärtlindrande träning och stretching den så väl behöver.... "Men klaan i marron!" som man säger på Skelleftemål.

Atlis tips från coachen 1 - ridpassets upplägg

2011-12-03T20:27:00.000+01:00

Har ju för lääänge sedan utlovat lite godbitar från vår teorilektion med Atli (och sedan dess har vi ju t o m hunnit med ytterligare en kurs för honom...) Men nu är det tillslut dags! Ni som läst intervjun med Atli i senaste Islandshästen kommer säkert att känna igen en hel del.

Enligt Atli ska ett träningspass alltid bestå av tre delar: uppvärmning, träningspasset och nedvarvning.

Under uppvärmningen ska man stämma av att ledarskapet fungerar, få hästen avslappnad och koncentrerad, lydig för hjälperna, att den "går fram" och arbetar i grundform.

Själva träningspasset syftar till att utveckla hästen. Då strävar man efter att skapa energi mellan skänkel och hand för att uppnå samling och bärighet.

Den avslutande nedvarvningen syftar till att göra hästen avslappnad både fysiskt och psykiskt. Denna del är lika viktig som de övriga, för det är här man "monterar" den "off-knapp" som är avgörande för töltridningen. För att kunna åstadkomma riktigt bra kvalitet på tölten måste man ha både on-knapp och off-knapp hos hästen, eftersom tölten förutsätter BÅDE samling och lösgjordhet.

Oavsett hästens utbildningsnivå behöver alla dessa tre delar finnas med, men i olika stor grad. För den outbildade hästen ägnas den största delen av ridpasset till uppvärmning och nedvarvning. Allt eftersom hästen blir mer utbildad kommer det att räcka med kortare uppvärmning (och nedvarvning) och man får därmed mer tid att ägna till "själva träningspasset".

Alla vi som ridit kurs för Atli vet att både uppvärmning och nedvarvning handlar mycket om trav på volt. Och i uppvärmningen även mycket skritt på volt då man flyttar ut bakdelen för att hästen ska korsa bak och därmed länga halsen.

Láras önskelista!

2011-12-02T21:53:00.001+01:00

Tror inte ni också att Lára önskar sig det är läckra, megabling-pannbandet av tomten??!! Jag såg det när jag var på Hööks här i Luleå, stod lääääänge och "klämde" på det.... men något köp blev det inte den gången. Men det kan ju vara ett bra tips till tomten!!!

Jo, just det, hon önskar sig förståss äpplen också!

Ääääntligen besök hos Lára!

2011-12-02T17:27:00.001+01:00

JAG BEHÖVER EN SNABBARE MOBILKAMERA!!! Det är snarast ett under att jag i alla fall NÄSTAN fick med hela Láras huvud på denna bild...OCH att hon är hyfsat skarp. Fotogeniske Feykir var en riktig linslus och så snart kameran åkte fram stod han stilla och fokuserade på mig. Då hade min mobilkamera chans att hinna med! Men något sådant trams skulle Lára ALDRIG nedlåta sig till... Om någon vill fota henne så får de väl se till att knäppa av under den där tiondels sekunden som hon håller huvudet stilla - och annars får de väl låta bli?!! Av alla bilder jag fotat på Lára sedan i augusti har minst 90 % varit suddiga p g a att hon hunnit slänga undan huvudet... Är rätt less på det som ni märker...!!!!

Men, nu ska vi vara positiva! Bilden ovan är faktiskt fotad idag - vilket alltså innebär att matte kvicknat till tillräckligt för att i alla fall åka till stallet och se med egna ögon att lyckohästen mår bra. Hade för första gången på hela veckan ätit "vanlig mat" till lunch utan problem, så då var det dags att åka och klappa på Lára! (Hästar kan väl dessutom inte smittas av magsjuka.)

Hon fick komma in en stund i stallet och mumsa lite extra hö medan jag gick igenom hennes ben. Skönt att det nu äntligen är så fruset (och därmed torrt) i hagarna att benen faktiskt går att borsta rena! Trots rejäla djupdykningar in i hovskäggen var det bara på höger baks insida som jag hittade några mugg-skorpor. Smorde på rejält med salicylsyrevaselin för att lösa upp skorporna, så får vi ta tvätt med specialschampo i helgen.

Passade på att borsta hela hästen när hon stod i boxen och det hela var faktiskt ytterst odramatiskt! En enda gång (när jag borstade under magen på hennes vänstra sida) höjde hon lite varnande på huvudet, men inte ens då gjorde hon någon ansats att hugga efter mig. Fick tips tidigare av Malin Schön att hennes Tindra, som verkar vara lika kittlig, bäst accepterar borstning om hon får stå helt lös. Och när jag tänkt efter så har jag också kunnat se sambandet att ju mer jag bundit fast henne desto mer hugger hon. Och tvärt om. När jag borstar efter ridturerna står hon ofta helt lös och då brukar hon inte heller försöka bitas. När jag ska sadla vill jag definitivt ha henne i kedjorna, men i fortsättningen kanske jag skulle vänta med att sätta henne i dem till dess jag borstat henne. Så behöver hon kanske inte bitas när jag borstar innan ridturen heller.

Innan jag åkte hem meddelade jag Lára att det blir vilodag i morgon också, eftersom matte fortfarande behöver hämta sig. Men KANSKE orkar jag rida igen på söndag?! I så fall är det en hel vecka sedan sist... det känns i kroppen att den inte fått den rörelse och stretching som den så väl behöver...

Träffade föresten Loppan utanför stallet. Ni har väl inte glömt bilden av den f d vita pudeln från tidigare i veckan? Nu var hon nyklippt - och verkligen helsnaggad. Och hur söt som helst i sin stickade "tröja"! Strök man henne över ryggen, under tröjan, kunde man känna hennes ryggmuskler - två VÄLDIGA filéer! Hon måste vara Sveriges biffigaste Toy-pudel!!! :-O Men när man sett henne springa med när Sylvia rider ut, och både springa ikapp och svischa förbi även när hästarna galopperar FORT - så blir man inte så förvånad. Undrar om det finns body building-klasser för pudel? I så fall skulle hon antagligen krossa konkurrenterna!!!

Fri tillgång i alla fall.

2011-12-01T18:52:00.001+01:00

Magsjukan vill inte riktigt släppa sitt grepp... :-( Jag som brukar säga att det enda positiva med magsjuka är att det brukar gå fort över. Men inte ens det i det här fallet alltså... Fr o m dag 2 har jag dock kunnat dricka utan problem, så sedan dess har jag ändå varit mindre allmänpåverkad. När jag fick mejl av min chef idag skrev hon att hon hoppades att jag snart kryat på mig så att jag kunde vara tillbaka. "Niklas längtar" skrev hon också. Det var EXTREMT ironiskt menat kan jag tala om, denne Niklas (en av mina kollegor) har nämligen riktigt svår bacillskräck, så jag tror knappt han skulle våga svara i telefonen ifall jag ringde!

Jag har läst på flera ställen att fosforsyran i Cola är bra för att lindra magsjuka och har vid tidigare sjuktillfällen upplevt att det hjälpt. Tidigare var jag en relativt stor konsument av Cola light, men förra våren genomgick jag en "avgiftning". Hade aldrig kunnat drömma om att det skulle vara så svårt som det faktiskt var - vad har de i läsken egentligen??? :-O Sedan dess har jag bara fått dricka cola "vid högtidliga tillfällen" - t ex då jag ibland äter en Grand de Lux (utan bröd) på Max. Men de senaste dagarna har jag haft "fri tillgång" om man ska "prata hästspråk". När jag suttit där med min colaflaska har jag haft viss förståelse för hästarna när de får sina höbalar i hagen under den kallaste vintern och äääääntligen kan äta hur mycket de vill!

Men jag skulle verkligen behöva piggna på mig nu, för att orka "stångas" med Försäkringskassan. De har nämligen än en gång beslutat att dra in min sjukpenning. De väljer att helt bortse ifrån mina svåra sömnproblem och allt vad de för med sig i form av dagtrötthet, energilöshet, koncentrationssvårigheter o s v. Detta av den enkla anledningen att inga av dessa besvär går att bevisa med t ex blodprov eller röntgen. "Vi kan bara gå på objektiva fakta" hette det, trots att de besvär som beskrivs i mina sjukintyg finns med bland exemplen i Försäkringskassans egen instruktion till läkarna om hur sjukintygen ska utformas. "Giv mig styrka!!!" säger jag bara...

Skåne vs Afganistan

2011-11-30T13:21:00.001+01:00

"Afganistan är ungefär som Skåne - platt och folk pratar obegripligt!"

Staffan Heimersson

(Förlåt svärmor - jag kunde inte låta bli...!!!)

Regnet piskar mot rutorna...

2011-11-30T11:44:00.001+01:00

Lånar en bild från Sylvias Facebook för att illustrera dagens inlägg. Så här ser - egentligen vita - Loppan ut idag! :-O Nu förstår jag varför folk brukar bära runt sådana där små i handväskan! ;-)

Stormvindarna har hela natten skakat vårt hus - och nu på förmiddagen har vinden dessutom kompletterats med regn... om man nödvändigtvis måste vara sjuk så är det ju inte den sämsta dagen att behöva hålla sig inomhus i alla fall... Men typiskt för Eva, som ska rida Lára idag... hon borde ha fått låna min Woodfieldrock!

Själv hoppas jag att jag nu är på bättringsvägen. Igår gick det fortfarande lite si och så att äta något... men nu har jag nyss för första gången ätit något idag och än så länge - peppar, peppar - har inte magen protesterat. Tror ändå det är en fördel att vara LCHF:are när man har magsjuka. I o m att kroppen redan är inställd på "fettdrift" så kan den ju alltid plocka från reserverna man har på kroppen - så man blir inte riktigt lika allmänpåverkad bara för att man inte äter. Men det förutsätter förståss att man kan dricka - vilket jag hade problem med första dagen.

Kollegorna på jobbet har i alla fall ivrigt tagit sig an mina kundbokningar hittills i veckan och flera gånger försäkrat att jag inte alls behöver ha någon brådska tillbaka... undrar varför?! Det kan väl inte bero på bacillskräck?! ;-)

Själv har jag ägnat senaste dagarna åt att lösa några mord i Sundsvall tillsammans med Jonas Moströms kriminalkommissarie Johan Axberg och hans kollegor. Det var den sjätte och senaste boken i serien - med en riktig cliffhanger så jag hoppas verkligen att han skriver för fullt på bok nr 7!!! (Helt suveränt att man via bibblo.se kan lyssna på streamade ljudböcker på datorn, bara m h a sitt lånekort och en kod!!!) Nu är bara frågan vilken bok jag ska välja härnäst... Något tips? (Helst kriminalroman.)

Hestene står i regnet

2011-11-29T13:37:00.000+01:00

Hestene står i regnet

Når mitt sinn er fylt av drömmer,

mere dunkle, mere fjerne

enn min tanke kan forklare,

mere ville, mere hete

enn mitt hjerte kan forstå,

vil jeg bare stå i regnet

slik som hester står i regnet

på en bred och saftig slette

mellom tunge fjell, som her.

Stå og kjenne kroppen suge

detta svale, sterke, våte,

som i strie strömmer siler

over ansikt, hår og hender.

Likne skogen der den suger,

som et barn, av himlens bryster.

Likne sletten, full av södme,

sitrende av from begjaer.

Slik som hester står i regnet,

lutende, med våte flanker,

og lar duft av muld og vaete

drive sterkt og sött i sinnet,

vil jeg stå og bare vaere

og la himmel-yret falle,

inntil tanken fri for feber

fölger drömmene til klarhet

i en steil og stille ro.

av Astrid Hjertenaes Andersen

Fick ovanstående dikt från min svägerska Sue och gillar verkligen bilden: att stå i regnet som hästarna, till dess tanken klarnar! Att hitta passande bild var dock inte lätt... det finns ju flera anledningar till att man undviker att fota när det regnar... så det fick bli en favorit i repris: valackflocken (inkl Feykir) i morgondimma.

Edit: Inser nu att diktens titel i princip är en sammanfattning av hösten 2011...

Sorg och saknad...trots allt

2011-11-29T13:30:00.001+01:00

"Feykir är alltid så snäll mot mig!" sa Olivia när jag tog den här bilden. Verkligen finaste Feykir i ett nötskal...!!! Och det hjälps inte, hur glad jag än är för min Lára så kommer sogen och saknaden efter Feykir över mig som svallvågor ibland... I natt var det riktigt kämpigt igen... Och man måste förståss ge sig själv tid att sörja - men samtidigt glädja sig över alla fina minnen.

Och sedan försöka fokusera framåt! Om jag redan nu har så roligt med Lára, som jag bara ridit sedan slutet på juli, hur ska det då inte vara om ett år?! (Man brukar ju säga att det tar ett år att lära känna en ny häst.) Jag bör ha hur mycket roligt som helst att se fram emot m a o!!!

Tyck-synd-om...

2011-11-28T14:53:00.001+01:00

...för att citera Pentti Varg i Fablernas Värld. Har nämligen åkt på magsjuka... mycket mer tyck-synd-om än så kan det väl inte bli??!! Har bara lyckats dricka lite idag, inte äta något. Nu ligger jag under en TJOCK filt i soffan och FRYSER alldeles våldsamt... försöker värma mig med datorn på magen och det hjälper faktiskt lite... En kopp varmt Earl Grey-te vore verkligen "to die for" (eller t o m "tesvält" som svärfar läkaren - d v s INTE marknadsföraren - uttryckte saken under Johans uppväxt.) Men då måste jag ju lyfta bort filten, resa mig och gå hela vägen till köket... (MINST 15 meter???!!!) Har gjort det en gång idag och det var ingen trevlig upplevelse när allt bara snurrade.

Lára har m a o vilodag idag och ganska säkert även i morgon. Men på onsdag ska Eva rida igen och till torsdag ska jag väl ha hunnit hämta mig. Den enda fördelen med magsjuka är ju att det brukar gå fort över!

1:a Advent - quality time med hästen!

2011-11-27T14:28:00.001+01:00

När jag väntade vid färjeläget hörde jag väderprognosen på radion: "I Norrbottens kustkommuner kommer det klara vädret att bestå fram till kvällen..." Får väl säga att jag blev liiiite förvånad, med tanke på vad jag såg utanför fönstret...!!!

Stoflocken låg inne i skogen och vilade när jag kom till Mariebäck - men klev förståss upp när jag kom in i hagen. Och Lára var riktigt snabb att komma när jag ropade och visslade. Bara Hrissla och Mysla han före och båda erbjöd sig så hjälpsamt att äta upp Láras äpple... Det är bra att de kommer till mig - då får Lára mer bråttom eftersom hon självklart vill ha sitt äpple själv!

Vi hade endel att pyssla med idag innan ridturen... Hade med mig klippmaskinen med fulladdat batteri och började med att klippa henne en tredje gång på halsen. Sista tiden har hon blivit så väldigt svettig och flåsig när vi ridit - så nu när det åter är plusgrader ute tyckte jag att hon behövde få "lätta på klädseln". Men det var först när jag börjat klippa som jag riktigt insåg hur TJOCK päls hon hunnit få på halsen - IGEN!!!

Hon var fläckvis ganska blöt i pälsen, så jag var lite fundersam hur det skulle gå att klippa... men det gick hur bra som helst! Elisabeth undrade tidigare i höst hur det kommer sig att "alla" hästmänniskor säger att man inte kan klippa blöt päls. På Djursjukhuset klipper de blöta pälsar hela tiden utan problem. Och nu får jag ju faktiskt ge henne rätt!

Lára var även denna gång jätteduktig och stod helt stilla under klippningen - utan minsta antydan till protest! Hon som förr om åren tydligen både bitit och slagit med frambenen. Duktiga tjejen fick förståss äppelbitar då och då som belöning - vill ju att hon i fortsättningen ska förknippa klippning med något trevligt!

När friseringen var klar var det dags för schamponeringen. Men inte av benen den här gången - kors i taket - utan av svansen! Trodde att det kanske skulle bli schamponering av både och, men när jag kände igenom kotor och karleder hittade jag inga nya skorpor. Alltså skulle jag inte blöta ner huden i onödan! Men svansen behövde en omgång - för jag märkte igår att hon stod och kliade den när hon ätit sitt kraftfoder. När jag nu började skölja visade hon tydligt att det var på undersidan av svansroten som det kliade. Jag tvättade med ett schampo som ska lindra klåda och som helst ska få verka en stund. Så jag bestämde att vi skulle rida med blöt svans och skölja först efteråt. Då skulle ju schampot få god tid på sig!

Nu var det dags att inviga hennes nya pannband - med tvinnade silvertrådar. Visst är det fint??!! Även nosgrimman var "ny" - d v s jag köpte den till Feykir tidigare, men hann aldrig få använda den på honom.

Och här ser ni damen efter både frisering och styling! Än en gång bevisas att allt klär en skönhet!

På denna eleganta dam fick jag sedan rida ut i dimman. Nej, förlåt SMHI, jag menar förståss i det klara vädret...! ;-) Eftersom det var ett ovanligt "oklart" klart väder tog jag ändå reflexväst för säkerhets skull. Hoppas SMHI ursäktar!

Trots det milda vädret senaste dagarna ligger isen kvar på vägen och ger svikt, så jag vågade börja med trav i grundform som uppvärmning. Lára tog det så lugnt och fint och sträckte verkligen ut halsen! Upptäckte att det finns fördelar också med att hästen inte har så mycket man... på vänstersidan (som ni kan se ovan) var det inget som skymde halsmuskeln (särskilt nu när hon dessutom var klippt) så jag kunde se hur den arbetade när hon längde halsen!

Varvade sedan slutor och öppnor i skritt, lite tölt. Hittade ett ställe med mjukt underlag där vi även tog några galopper - oj, så belåtet hon frustade då!!! På hemvägen blev det sedan riktigt hårdkörning för damen. Först det allra svåraste hon vet: lugn skritt på halvlång tygel. ("Men allvarligt, Anna, skritta lugnt SUGER och nu är vi ju dessutom på HEMVÄG!!!" försökte hon ihärdigt tala om för mig.) Tillslut accepterade hon dock sitt grymma öde och var riktigt duktig!

När t o m matte sedan tyckte att det räckte med avslappnad skritt var det dags för att träna den samlade skritten igen. Jobbade med detta större delen av hemvägen - vi behöver u verkligen öva massor på detta!!! En nackdel med att öva längs vägen är förståss att fröken-gångjärn-precis-överallt naturligtvis utnyttjar möjligheterna av att man inte har ett staket att "stödja" sig emot. Men en STOR fördel är istället att jag f f a så här på hemvägen har hjälp med framåtbjudningen. Ännu måste jag ha största delen av mitt fokus på förhållningar och eftergifter, för att inte fastna i handen. Drivningen hamnar lite i "skymundan" för mig så då är det bra att hon sköter det mesta av den själv!

Tillslut fick jag också uppleva några riktiga "halleluja-moments" då hon längde halsen och verkligen kom upp med bogar och rygg - på helt lös tygel! Dessutom behöll hon detta läge så att jag kunde få "lämna henne ifred" i flera steg innan jag behövde påminna om samlingen igen. Atli säger ju alltid att man hela tiden ska leta efter möjligheter att ge eftergift och lämna hästen ifred - för det är då den lär sig. Så det här kändes verkligen jättebra!

Lite samlad tölt blev det sedan - då jag också kunde konstatera att den där viktiga halsmuskeln minsann sträcktes ut och jobbade! När hon sedan fick sträcka ut i trav tog hon verkligen chansen att slappna av och det var ett härligt frustande. Både "on-knappen" och "off-knappen" fungerade alltså riktigt bra idag!!! Var verkligen supernöjd efter denna ridtur! Passade på att stretcha ordentligt också, nu när Lára värmt upp mina muskler. När både CityRehab och simhallens ångbastu har stängt för reparation blir ju Láras uppgift som min "PT" ÄNNU viktigare än vanligt!!!

Nu är det snart dags att åka till kyrkan för att höra härliga Adventssånger - 1:a advent är det bästa på hela december om ni frågar mig! Men det skulle förståss helst ha varit liiite mer snö för den rätta stämningen... Nu har vi bara så att det ser ut som någon siktat pudersocker över marken...

Mer fett till folket!!!

2011-11-26T16:27:00.001+01:00

...say no more...!!!

(Klicka på någon av bilderna för att förstora.)

Stormvarning!!!

2011-11-26T13:45:00.001+01:00

SMHI hade gått ut med en klass 1-varning avseende stormvindar inför idag. När jag körde till stallet för att morgonfodra var det dock fortfarande ganska normala vindar, så jag hoppades att jag skulle hinna rida innan stormen drog igång. När jag sedan höll på att lägga ut hö i stohagen kom ett par rejäla vindbyar, så endel hö blåste faktiskt ut ur hagen! "Tugga i er maten snabbt, innan den blåser bort igen!" uppmanade jag därför damerna medan jag krattade tillbaka deras frukosthö till rätt sida av staketet.

Så snart de ätit färdigt skyndade jag mig att ta in Lára och göra i ordning henne för ridturen, ville inte att det skulle hinna börja blåsa mer än nödvändigt! Hade tänkt prova att rida upp vid gamla soptippen och genom skogen, som vi så ofta gjorde för ett år sedan. Det frös ju på så ordentligt i samband med senaste Atlikursen, så förhoppningsvis skulle det nu gå att rida över de blöta och sanka partier man behöver passera. Men skulle det hinna börja blåsa allt för kraftigt ville jag inte gärna ge mig ut i skogen - och riskera att vi skulle få ett träd över oss....

När vi red iväg var jag väldigt glad åt att jag tagit min Woodfieldrock på. Det var visserligen ingen nederbörd i luften, men väldigt skönt att ha ett så heltäckande vindskydd!

När vi passerade gamla soptippen såg jag ett extremexempel på felparkering: denna stora skogsmaskin stod mitt i vår galoppbacke!!! Jag som både läst flera juridikkurser på universitetet och dessutom jobbat flera år på Handelsbankens juristavdelning konstaterade snabbt att det definitivt rörde sig om ett fall av "Allmänfarlig ödeläggelse!!!"

Just idag hade jag som tur var inte tänkt använda galoppbacken, utan fortsätta bort genom skogen... men jag blev förståss upprörd ändå! "He wal va´raaaane onska!" som pappa så träffsäkert skulle uttrycka saken. Min tänkta ridplan såg till att börja med mycket lovande ut! Vägen bort genom skogen var visserligen tydligt påverkad av skogsmaskinen, men den var mjuk på ytan men fast under. Perfekt underlag för galopp tyckte både jag och Lára! Tyvärr kom vi längre in i skogen till ett parti som var riktigt, riktigt dåligt... När Lára tvekade och stannade upp började hon genast sjunka ner i leran och sjunka och sjunka... det verkade inte finnas någon botten! :-O

Vände snabbt tillbaka upp på fast mark igen och sedan gjorde vi det bästa av situationen: vi red flera vändor galopp fram och tillbaka längs den sträcka där underlaget var riktigt bra. Lára gjorde varje gång en riktigt fin galoppfattning! Vi gjorde dem från skritt - och det var inte bara rätt galopp varje gång utan dessutom med fin bärighet! Duktiga gumman!!!

Tillbaka nere på bilvägen fortsatte vi sedan bort till korsningen vid sjön innan vi vände hemåt igen. En del tölt blev det i o m att isen på vägen gjorde att underlaget verkade mer sviktande än den tidigare så hårdfrusna leran. Men f f a tränade vi massor på samlad skritt. Verkligen hur nyttigt som helst!!! Och ungefär lika svårt...

Insåg tillslut att jag måste ha huvudfokus på två viktiga saker för att det ska fungera: för det första att jag lyckas ta ner tempot tillräckligt mycket - det ska verkligen gå mikrosakta! (Får ha Atlis ord: "Langsammar, langsammar!" i bakhuvudet hela tiden!) Det gäller först att få ner grundtempot tillräckligt mycket, men sedan också att behålla det låga tempot när jag börjar lägga till drivning för att samla henne. För det andra måste jag ge tillräckligt snabba och stora eftergifter, för att hon verkligen ska bli helt lätt i handen.

Dessutom skadar det verkligen inte att komma ihåg en av Atlis "käpphästar": det är oftast för liten skillnad mellan aktiv och passiv ridning. Det gäller att ge tydligare signaler när man ber om något - och att sedan verkligen låta hästen vara ifred en stund när den gör rätt!

Tillbaka i stallet funderade jag på om jag skulle tvätta Láras ben i o m leran i skogen... men bestämde tillslut att utgå ifrån att all fet Idominsalva jag smort med gjort att leran aldrig nått in till huden. Jag tvättade ju henne igår och eftersom benen ska hållas så torra som möjligt ville jag verkligen inte tvätta i onödan. Istället fick hon direkt börja mumsa kraftfoder medan jag fixade och donade med lite av varje.

Var helt ensam i stallet denna morgon och förmiddag - och det var faktiskt riktigt skönt! Jag har visserligen MKT trevliga stallkompisar, men efter en riktigt jobbig vecka, då varje timme bland kunderna på jobbet varit en stor utmaning, kändes det väldigt avkopplande att gå omkring helt själv, pyssla och småprata med Lára. Riktigt meditativt!

Passade bl a på att byta pannband på ett av hennes träns. Har haft ett pannband som Feykir och jag vann på en tävling, med små röda stenar på. Men de där stenarna är så små att de knappt syns... På Hööks i torsdags köpte jag istället ett pannband med tvinnade silvertrådar, med förhoppning att "bling-effekten" skulle bli större. Och det såg verkligen lovande ut! Får väl ta en bild i morgon när det blir "invigning"!

En dos lycko-Lára

2011-11-25T16:36:00.001+01:00

Efter fyra vilodagar för matte (tre för Lára) skulle jag idag äääääntligen rida igen! När jag körde till stallet kunde jag till min glädje konstatera att grusvägen till största delen var täckt av ett vitt islager. M a o skulle det inte alls vara lika hårt att rida på som den senaste tidens hårdfrusna lera. Dessutom lyser ju det vita upp!

Även Lára verkade se fram emot ridturen - för hon var snabb att komma när jag gick ut i hagen och visslade efter henne. Bestämde mig för att rida mot Avan. Förhoppningsvis skulle t ex sandvägen vara så mjuk att vi kunde galoppera - för efter all den här vilan behövde hon säkert få "blåsa ur systemet" lite. Väl där kunde jag konstatera att jag haft rätt i mina förhoppningar, så vi galopperade! Hade trott att Lára direkt skulle försöka dra på riktig racergalopp när hon äntligen fick springa på, men de hade varit där och fällt en massa träd längs sandvägen - något som gjorde henne lätt skeptisk och därmed höll nere tempot.

Ute på bilvägen igen övergick jag till att träna samlad skritt, med fokus på eftergifterna. Verkligen inte lätt när man inte hade ridbanans staket att ta stöd emot! Lára kunde ju ta vägen precis var som helst - och gjorde det också! :-O Men jag var enträgen och tillslut var jag faktiskt riktigt nöjd med den samlade skritt vi presterade. Smög iväg i tölt och fick då njuta av ett riktigt trevligt arbetstempo! Här var islagret på vägen tjockt och vitt - men Lára fick bra fäste med sina broddar.

Red sedan båda travslingorna i skogen. Här var underlaget också mjukare, så vi varvade trav och galopp. På hemvägen blev det sedan två lååååånga sträckor samlad skritt, båda följda av trevlig tölt på isen. Och när jag sedan lät henne sträcka ut i trav längde hon verkligen ordentligt på halsen - det var förståss skönt att sträcka ut ordentligt efter all samling!

Efter ridturen var det dags för muggbehandling. Har inte tvättat hennes ben sedan i söndags. I o m att det ÄNTLIGEN frusit på i veckan, så att det inte varit lerigt i hagarna, har jag velat ta chansen att verkligen låta benen vara torra. När jag nu spolade benen kunde jag konstatera att hon på tre av fyra ben bara hade ett litet område med skorpor - ung som en 50-öring stort. På det fjärde ingenting! När jag sedan schamponerade med klorhexidinschampot lossnade alla kvarvarande skorpor, så jag kunde schamponera ordentligt även under dem.

Lára fick äta kraftfoder medan schampot skulle verka. Jag tog på hennes "raffset" också (det tigermönstrade fleecetäcket) för hon hade blivit ganska svettig i det varma vädret. Det märktes att hon tyckte att jag störde henne i maten, när jag skulle dra täckets "polokrage" över huvudet på henne. Så snart mulen stack fram igen så åkte den direkt ner i krubban!

När schampot verkat i drygt 10 minuter fick Lára ta en paus i maten så att jag kunde skölja benen. När jag sedan torkat dem så torra som möjligt smorde jag med fet Idominsalva, för att skydda mot lera ifall det milda vädret skulle fortsätta.

På väg hem var det sedan meningen att jag skulle stanna på simhallen och basta ångbastu för att kunna stretcha riktigt ordentligt - är verkligen i behov av det! Men väl där upptäckte jag att badväskan inte kommit med... så jag fick åka hem istället. Får väl se om jag tar mig iväg lite senare i kväll, eller om det blir ett varmt bad hemma istället. Efter ett sådant törs jag ju också stretcha.

Nu ska jag njuta av islandshästarnas tävling i Globen på svt play!!!

Djarfurs tragiska slut...

2011-11-24T19:56:00.001+01:00

Sussie och Djarfur - för ett år sedan när han precis hade kommit till Sverige.

I dagens Norrbottens Kuriren kunde man läsa om Djarfurs tragiska död förra veckan... Även om det absolut inte var någon nyhet för mig fick jag ändå en stor klump i magen när jag läste artikeln i morse... Tydligen har det varit ovanligt många fall av kolik denna höst och de har även intervjuat en veterinär som säger att det knepiga väder vi haft ökar riskerna.

Artikeln om Djarfur hittar ni HÄR.

Intervjun med veterinären - samt en av Linda Wikströms FANTASTISKT vackra bilder finns HÄR.

P1-morgon intervjuar både Sussie och veterinären Anna Semrén, du kan lyssna HÄR.

Nu måste jag snart få sova!!!

2011-11-24T19:30:00.001+01:00

Jag NJUTER av en kopp The Earl Grey - specialimporterat från Storbritannien!

Tänk, nu är det torsdag och jag har faktiskt inte ridit en enda gång den här veckan ännu... Lektionerna idag blev inställda p g a fortsatt mycket hårt underlag på ridbanan. Det kändes VÄLDIGT skönt, tyckte jag. Trots att jag ridlektion är det roligaste jag vet hade jag nog inte orkat rida. Det har varit en så jobbig vecka, med mycket ont, dålig sömn... Varje morgon allt svårare att TVINGA sig upp ur sängen och varje dag har jag känt mig allt mer "i dimman" på jobbet. Och jag har haft så ont i bl a SI-lederna att det varit jobbigt att gå. Läge för en "vilovecka" m a o! Av samma anledning har jag inte orkat uppdatera så mycket här heller...

Lára har dock inte behövt vila hela tiden, igår var Eva och hon ute på en lång sväng. Även om de mest skrittade, p g a underlaget, så fick hon röra sig ordentligt eftersom de hade ridit en hel del i terrängen.

Själv försökte jag igår pigga upp mig själv med en make up-kurs efter jobbet! Fick presentkort på en sådan av Johan förra julen och upptäckte nyligen att giltighetstiden på detta skulle gå ut nu på söndag! :-O Som tur fanns fortfarande en ledig tid att boka denna vecka och igår var det dags. Riktigt härligt var det att få känna sig ompysslad en hel timme! Och hemma igen ville förståss Johan träna studiofotografering för att föreviga resultatet. Man kan nog ana en liiiiten baktanke där med julklappen...!

Att fotograferas av en amatörfotograf kräver nämligen en REJÄL dos uthållighet, eftersom det kan ta mer än en halvtimme innan han är nöjd med lampornas placeringar, inställningar på lampor, blixtar och kameror m m. Och under den halvtimmen (minst) måste man ändå sitta på plats för att han ska kunna ta oändligt många provbilder och kolla om ljuset faller rätt, med rätt styrka o s v. Så den här make up-kursen var förståss ett bra sätt att ge modellen lite extra uthållighet! Det blev många bilder när jag blundade - som de två bilderna ovan - för jag ville ha hjälp att komma ihåg hur ögonmakeup:en såg ut!

Nu ska jag satsa på ett riktigt VARMT bad och sedan blir det att vika in hovarna riktigt, riktigt tidigt i kväll. Hoppas att jag får sova lite bättre i alla fall i natt. Och i morgon eftermiddag hoppas jag både orka rida och sedan basta ångbastu på simhallen. City Rehabs bassäng är stängd för rep, på obestämd tid, så det lär dröja innan jag får komma dit nästa gång. Tur att jag hann vara där och träna i måndags innan den stängde!

Midurjacka!

2011-11-24T19:15:00.001+01:00

Anna leker modebloggare!

Fick mejl av Annica på Häst & Fritid att hon fått hem en RÖD "Forest"-jacka! Ilade dit efter jobbet för att få se den IRL. Färger kan ju skilja sig mycket mellan bild och verklighet - och det gäller alldeles särskilt rött tycker jag. Den röda jackan var storlek XL, så det var ju inte lönt att prova den - men väl på plats kunde jag konstatera att det verkligen var en riktigt snygg, mörk rödfärg!

Men när jag än en gång provat både "Forest" och "Grace" i rätt storlek kunde jag ändå konstatera att mitt val av "Grace" (bilden ovan) ligger fast. Trots att den inte finns i rött... men den modellen passar mig så mycket bättre. Men för er Miduriter som valt "Forest" men tvekar om färgen kan jag alltså tipsa om att även den röda nu finns att se på Häst & Fritid!

Från Häst & Fritid åkte jag sedan till Hööks, som öppnade sin butik i Luleå idag. De hade annonserat om ett par röda ridbyxor bl a och jag tänkte att jag kanske kunde köpa dem istället för en röd jacka. Väl där kunde jag tyvärr konstatera att de inte alls hade så snygg, mörkröd färg som i annonsen. (Som sagt, röd färg kan verkligen skilja mycket mellan bild och verklighet!) Men tillslut köpte jag dem ändå. De kommer inte att passa till annat rött som jag har - den här färgen är betydligt ljusare och "gulare" röd än jag brukar köpa. Men de bör ju kunna lysa upp alla svarta överdelar som jag har.

Microsoft lockar med bacon!

2011-11-22T15:48:00.001+01:00

I tidningen Dagens Industri kan man idag läsa om att Microsoft tagit till drastiska metoder för att rekrytera personal: man lockar med bacon!

"Enligt Seattle Times har Microsoft i samarbete med en reklambyrå skickat ut en ambulerande baconvagn. Vagnen har hittills siktats utanför e-handelsbolaget Amazons kontor och serverar enligt uppgift bacon med tillbehör som sprejost, chokladsås och jordnötssmör.

Planen är enligt Seattle Times att vagnen även ska dyka upp i närheten av Adobes och Googles kontor. Om en vecka är den tillbaka utanför Amazon.

från di.se

Som LCHF:are kan jag konstatera att det finns alldeles för få ambulerande baconvagnar här i landet! MEN i ett kulturellt högstående land som Sverige skulle man ju aldrig komma på idén att servera chokladsås och jordnötssmör till...?! Vad är det för fel på äggröra??? Men eftersom de t o m kunde välja George W Bush till president får man väl helt enkelt försöka ha överseende...

Beslutsvånda...!!!

2011-11-21T20:08:00.001+01:00

Det är ju dags att beställa Midur-jacka och jag hade bestämt mig för modellen "Grace" ovan. Tycker den är jättesnygg - och dessutom har Sylvia TVÅ sådana sedan tidigare och har varit MKT nöjd med dem. Så valet kändes så enkelt att jag aldrig ens provade det andra alternativet innan jag beställde.

MEN så blev jag i helgen varse att det andra jackalternativet "Forest" inte bara fanns i marinblått som jag trodde utan även i den här snygga mörkröda färgen...!!! Jag som den senaste tiden flera gånger tänkt att det skulle vara snyggt med en röd jacka, som verkligen skulle lysa upp i min annars så mörka (läs: svarta) garderob!

När jag idag hade en lucka mellan jobbet och träningen på City Rehab blev det därför ett nytt besök på Häst & Fritid. Provade först "Forest", konstaterade att storlek small satt OK och försökte tänka mig den blå provjackan i rött istället. Borde bli SNYGGT!!! Hade i princip bestämt mig för den, när Annica tyckte att jag borde prova "Grace" igen också - så att jag verkligen kunde jämföra. Och nu blev det beslutsvånda...!!! För "Grace satt inte bara OK - den satt verkligen helt perfekt! Det var som att den var sydd till mig! Men den finns ju inte i rött... Växlade jacka om och om igen (och försökte hela tiden tänka mig "Forest" i rött).... och konstaterade tillslut att jag inte kunde bestämma mig!

Min ursprungliga beställning av en "Grace" fick i alla fall stå kvar t v. Annica sa att det bara är att jag ringer henne ifall jag ändrar mig. Och sista beställningsdag är ju inte förrän den 5:e december. Har skrivit tidigare här i bloggen att priset beror på att det är utgående modeller, men det var missförstånd av mig. Det är en mängdrabatt vi får ifall nog många beställer.

Och nu när jag funderat vidare så har jag bestämt mig - IGEN - för att satsa på "Grace". Eftersom modellen passade mig bättre. Den är dessutom regntät medan den andra bara är vattenavvisande. Material och modell verkar mer påskostat också (det är ju en dyrare jacka) och jag tycker om när min utrustning håller länge!

2011-11-21T19:40:00.001+01:00

Duktiga Lára travar och duktiga matte ger STOOOR eftergift på innertygeln, under lektion 2 i lördags. Normalt travar vi mycket på volt för Atli, men nu blev det alltså nästan bara längs spåret i o m det mkt hårda underlaget.

Idag har Lára välförtjänt vilodag efter kursen. Matte har istället varit på City Rehab och tränat i varmvattenbassängen samt stretchat - och efter en hel kurshelg var stretchingen INTE i onödan, om man säger så... En kurshelg känns förståss i kroppen - men ibland måste man ju prioritera vad som gör gott i själen!!!

Men nu blir det istället några lugna dagar. Det ska visst vara fortsatt kallt i morgon, så jag tänker ge Lára vilodag då också. Brukar sällan ge henne flera vilodagar i rad - fröken trivs ju bäst om hon får röra sig ofta och ordentligt. Men efter en kurshelg på så här hårt underlag är jag gärna extra försiktig. Det är ju lika dunderhårt på vägarna också...

Hade ändå tänkt åka en sväng till stallet i morgon, för att tvätta hennes ben. Men nu när jag skriver detta inser jag ju att det kanske är bäst att låta bli. En fördel med kylan är ju att det inte är lerigt och blött i hagen - då är det väl dumt att ändå blöta ner hennes ben i onödan? Huvud-rekommendationen vid mugg är ju att man ska hålla benen så torra som möjligt!

På onsdag är det meningen att Eva ska rida. Ska meddela henne att de får hålla sig till skritt på vägen och ge sig ut i terrängen för att springa, ifall de hittar ställen där det inte är lika stenhårt. Allt för att vara rädda om Láras ben.

Sylvia sa igår att hon inte tyckte att någon skulle rida på ridbanan nu under veckan, för att spara på hästarnas ben. Antagligen blir lektionerna inställda på torsdag alltså, om det inte hunnit bli mildare (eller kommit snö) till dess.

Atlikurs - dag tre.

2011-11-20T17:30:00.001+01:00

En kylig men vacker morgon - så här såg det ut vid färjeläget. Tyvärr gör ju kylan att det är ÄNNU hårdare i backen idag... Inget bra underlag för hästarna... Men i alla fall trevligare än om det ösregnat!

När jag kom till Mariebäck hittade jag radarparet Lára och Tildra ute i skogen - som vanligt tillsammans! Tildra är så söt när hon alltid brukar välkomna Lára tillbaka ut i hagen genom att gnägga när jag släpper ut henne!

Kylan gjorde marken hård och Anna frusen, men hade det positiva med sig att Lára fått effektfulla slingor i manen! När vi sedan skulle rida vår första lektion för dagen konstaterade Atli att vi skulle ta det försiktigt för att underlaget inte skulle slita för mycket på hästarna. Ingen trav på volt alls och mest skritt. Han konstaterade att det märktes på hästarna att underlaget var obehagligt för dem - och vi vill ju verkligen inte stå med halta hästar i morgon!

Mest skritt passade dock mig ypperligt - ville ju ta alla chanser att jobba med samlade skritten! Atli påminde än en gång om att kvaliteten i ridpasset skapas när vi får ge eftergift. Man ska hela tiden leta efter tillfällen att göra det - och i början ska man nöja sig med att hästen gör ett litet försök att göra det man ber om för att man ska belöna. Man ger en signal, får en reaktion och BELÖNAR med eftergift.

Signalerna ska inte vara för små - målsättningen ska vara att man kan "lämna hästen ifred" för att belöna det önskade beteendet. Och använder man större signaler kan man lämna hästen ifred längre stund - och belöningseffekten blir då större. "Jämför med om du knuffar på en släde, sa Atli, knuffar du väldigt lätt så kommer den att stanna igen direkt. Men knuffar du mer kraftfullt kommer den först att glida en stund innan den stannar. Du ska tänka på samma sätt i ridningen." "Hur stark ska signalen då vara? Det kan jag inte svara på, det måste man prova sig fram med för resp häst - och utifrån dagsformen. Idag kanske det behövs en starkare signal än igår - eller tvärt om."

Även dagens andra - och kursens sista - lektion följde samma upplägg, med f f a samlad skritt. Jag har verkligen fått en hel del "aha-upplevelser" på det området denna helg! T ex att om jag plötsligt får mycket i handen så beror det på att jag glömt de viktiga - och SNABBA - eftergifterna. Problemet löses bäst genom att jag börjar med att ge en eftergift - då lättar hon snabbt i handen igen. Och när jag kan kontrollera tempo och längd på halsen är det dags att börja "ladda" mer energi genom ökad drivning. För det är då hon börjar "komma upp" med bogarna.

Atli påminde även om att mina förhållningar ska komma från magen och utföras "med hela kroppen", inte bara med armarna. Det är ju så väldigt många olika hjälper som måste samverka för riktigt bra samlad skritt: tempot ska vara lågt, hon ska sträcka ut halsen och samtidigt ska det vara mycket energi... I helgen har jag haft största fokuset på förhållningar och eftergifter - behöver ju verkligen träna in större snabbhet där! Däremot klarar jag inte riktigt av att samtidigt hålla tillräcklig drivning. Då och då fick jag därför hjälp av Atli som gick bakom oss med en pisk, alt satte handen uppe på Láras bakdel. Men förhoppningsvis kommer jag väl tillslut att kunna göra förhållningar och eftergifter på rätt sätt - och mer automatiskt. Då kan jag "få tid" att även tänka på drivningen!

Söndagens schema

2011-11-19T19:14:00.001+01:00

Här är schemat för morgondagen. Denna gång bedömer jag det ovanligt tillförlitligt - jag var nämligen den sista som lämnade stallet i em. Kl 13.30 ska vi ha teori - precis som förra kursen. Denna gång ska det handla om tävlingsformen Gaedingakeppni. Spännande!

Under lunchen idag blev det föresten en hel del diskussioner kring de nya Midurjackorna. Och jag insåg att jag nog ska ändra min beställning... Tyckte att modellen "Grace" var så snygg att jag inte ens provade den andra när jag var till Häst & Fritid i tisdags. Men när jag nu fick höra att den andra "Forest" inte bara fanns i blått utan även i en riktigt snygg mörkröd så blev läget ett annat. Jag älskar mörkrött - och det är ju ett perfekt komplement till min annars nästan helsvarta garderob! Får bli ett nytt besök på Häst & Fritid på måndag alltså!

Atlikurs - SÅ BRA!!!

2011-11-19T18:43:00.001+01:00

Mattes lilla ängel är redo för dagens första lektion!

Oj, oj, oj vilka suveränt bra lektioner jag ridit idag! Det känns verkligen som att jag är något viktigt på spåret nu!!! Idag var det kallare igen - nu 7 minusgrader och verkligen stenhårt på ridbanan. Därför blev upplägget på lektionerna lite annorlunda än vanligt - Atli ville inte att vi skulle utsätta hästarna för mer än ett par varv i trav på volt. När vi jobbat med att länga halsen i skritt på volten fick vi göra samma sak i trav, fast redan efter 2-3 varv övergå till att trava längs spåret istället. Jag fokuserade på att Lára skulle trava så långsamt som möjligt, eftersom vi precis har börjat lära oss det. Men då tyckte Atli att hon inte fick den längd på halsen som han ville se, så jag fick släppa fram henne lite mer, även om det innebar ett lite högre tempo.

Sedan fick jag övergå till att träna det svåraste jag vet: samlad skritt. Har tyvärr alltid hamnat i läget att hela jag spänner mig när jag ska rida samlad skritt - och då får man aldrig någon lösgjord häst! Nu skulle det dessutom vara samlad skritt med ordentlig längd på halsen och STORA eftergifter på tyglarna. Först gäller det ju att få koll på tempot. Så snart man börjar korta tyglarna vill ju Lára springa! Eller i alla fall gå snabbt! Atli styrde upp det hela genom att en stund helt enkelt gå framför oss längs spåret - för att jag skulle vara tvungen att rida tillräckligt långsamt.

Han påminde även om hur jag skulle krama på tyglarna för att locka fram längden på halsen - och då ge STORA eftergifter. Och succesivt var det som att jag faktiskt började få lite kläm på det där - och klarade att göra det UTAN att förvandlas till järnspett! Fick ägna större delen av lektionen till detta så oerhört nyttiga arbete. Precis vad jag behövde!!!

Fick även prova att göra några övergångar till tölt, med bibehållen samling och även då gick det betydligt bättre än tidigare att få längd på halsen! Duktiga, duktiga Lára!!!

Lára kör mental uppladdning inför lektion nr 2. Visst ser hon fokuserad ut?! ;-)

Inför dagens andra lektion hoppades jag att vi skulle få fortsätta att jobba med den samlade skritten - känslan att jag "är något på spåret" gjorde mig ju ivrig att fortsätta! Och det fick jag också göra! Först när jag började korta upp tyglarna drog hon som vanligt iväg i tempo - och då påpekade Atli att jag i det läget hamnar med vikten framåt. "Bromsa upp din kropp så bromsar du upp hästen!" sa han. Det ska jag försöka tänka på i fortsättningen!

Fick också börja med en diskussion med henne kring hur långsamt vi faktiskt skulle skritta, innan jag kunde gå vidare och börja samla samt be om längre hals. Efter en stund gick det riktigt bra! Fick sedan göra samma sak i tölt - först längs spåret och sedan några varv på volt runt Atli. Och det gick verkligen riktigt, riktigt BRA!!! Vi fick rejält med beröm av Atli och matte var SÅ stolt över sin duktiga häst!!!

När vi sedan skulle göra samma sak i vänster varv var det lite svårare... till dess Atli gjorde mig uppmärksam på att hon sköt ut vänsterbogen. (Jag har en tendens att glömma att hålla koll på den - har uppenbarligen mitt mesta "bogfokus" på den högra. Men det gäller förståss att ha BÅDA på plats!) När jag väl blev uppmärksammad på problemet och åtgärdade det genom att ställa henne mer inåt, så gick det riktigt bra i vänster varv också!

Efter lektionen fick jag mer beröm av Atli! Han sa att det visserligen inte går så jättefort framåt, men om han jämför med när jag började rida för honom för ett antal år sedan så tycker han att jag utvecklats jättemycket i min ridning! Gissa om jag blev glad åt att höra det?! "Och nu är du verkligen något på spåret också, sa han, så nästa gång jag kommer hit förväntar jag mig att du rider samlad tölt på helt lös tygel"! Så nu vet jag vad vi ska träna på i vinter alltså! (Gissar att nästa Atlikurs blir i mars.)

Känner mig SÅ nöjd med dagens lektioner! Särskilt som kroppen inte alls ville vara med mig i morse... Men jag tog en av de smärtstillande tabletter som jag måste spara till nödlägen - och ridkurs är förståss ett sådant - och det hjälpte verkligen! Nu bara längtar jag till i morgon när jag får rida MER!!!

Älskade Johan kom föresten ut till Mariebäck i det kyliga vädret och fotade under min första lektion. (Vid den andra var det för mörkt.) "Så trist, knappt någon action!" tyckte han om all den samlade skritten. Våra meningar gick isär där alltså! (Lára brukar ofta liva upp det hela med några små levader när man börjar kräva samling - men det gjorde hon visst undan igår...) När jag hunnit titta igenom bilderna kommer det förståss några här!

Schemat för lördagen

2011-11-18T17:58:00.001+01:00

Här kommer det utlovade schemat för morgondagen. Som vanligt med reservation för ev ändringar som gjorts efter kl 15.30.

Nu är det dags för ett riktigt VARMT bad och sedan stretching - så att jag är "fit for fight" i morgon!!!

Mugg-behandling

2011-11-18T17:31:00.001+01:00

Klorhexidinschampo

Har läst så mycket om mugg den senaste tiden. Och det är minst sagt förvirrande med alla olika råd man hittar - särskilt som de ibland står helt i motsats till varandra...

På Hippson.se hittade jag så en text skriven av Kerstin Bergvall, veterinär specialiserad på hudsjukdomar, vid Universitetsdjursjukhuset i Uppsala. Eftersom det kändes som en minst sagt tillförlitlig källa kommer tipsen här:

"Det vi i dagligt tal kallar för mugg är egentligen en hudinflammation/hudinfektion i karleden. Orsakerna till mugg är många, men allra vanligaste orsaken idag är svamp- och/eller bakterieinfektioner. Mugg yttrar sig i krustor och rodnad i huden i karleden. Ibland kan hästen även ha klåda, ofta hittar man då fotskabb som orsak till muggen.

Behandling av mugg: På okomplicerade fall av mugg behövs generellt inte någon form av antibiotika. Rekommenderat behandling är att man under en första treveckorsperiod behandlar hästen med lokalbehandling enligt nedan:

- smörj in det förändrade området med salicylsyrevaselin
-låt detta sitta i ca 60 minuter. Detta löser upp krustorna.
- Därefter schamponeras området med klorhexidin. Låt detta verka i 15 minuter.
- skölj därefter noga.

Om hästen inte blir bra av denna behandling rekommenderas vidare utredning av veterinär, inför eventuellt insättande av antibiotika eller annan behandling."

Jag har även på många andra ställen sett tips om just salicylsyrevaselin, så idag köpte jag en tub på Apoteket. Smorde med det innan dagens ridlektion så att det fick verka medan jag red. När jag sedan tvättade benen med såpa lyckades jag få bort alla krustor. (Det svåraste var faktiskt att få bort de som satt i pälsen.) Schamponerade med klorhexidinschampo som fick verka medan hon åt sitt kraftfoder (15-20 min) innan jag sköljde av. Torkade sedan benen så torra som möjligt med en handduk.

A och O vid muggbehandling är att hålla hästens ben så torra som möjligt. Lite svårt just nu med all lera överallt...!!! Men jag såg ett bra tips om det: att smörja "muggområdena" på hästens ben med en riktigt fet salva innan den går ut i hagen. Eftersom fettet hindrar salvan från att lösas upp av vatten och lera kommer hästen hela tiden att ha ett skyddande lager närmast huden! För detta ändamål hade jag köpt en tub vanlig Idominsalva. Medan jag smorde med den stod Lára och snusade mig i håret - vi hade riktigt mysigt! :-)

Konstaterade sedan att The Queen of Mariebäck nog snart måste få sig en egen beautybox till alla sina schampon, salvor och krämer! ;-)

Något som blir väldigt tydligt om man googlar på "mugg" är att det finns hur många huskurer som helst - och olika saker verkar fungera på olika hästar. En bra förklaring till det hittade jag också i Hippsons veterinärspalt. Mugg kan nämligen bero på många olika saker. Det kan vara en infektion med bakterier, svampar eller parasiter. Det kan bero på UV-överkänslighet eller kontaktallergi och det kan även finnas andra anledningar. Då säger det sig ju självt att det behöver behandlas på olika sätt!

Den mest otippade varianten av huskur var nog att behandla med Atamon (konserveringsmedel till sylt!!!) Men jag antar att de som haft bra effekt av detta (jo, det var faktiskt flera som kommit på denna idé!!!) hade hästar med mugg orsakad av svamp.

Nu hoppas jag i alla fall att behandlingen hjälper så att vi snart är av med eländet och att inga komplikationer tillstöter!

Atlikurs - IGEN!!!

2011-11-18T17:08:00.001+01:00

Det känns ju nästan som skryt att tala om att vi har Atlikurs i helgen - IGEN!!! Det här är redan den fjärde Atlikursen för mig och Lára - och jag köpte henne i månadsskiftet juli/augusti! Så ett och annat snappar vi förhoppningsvis upp!

Eftersom jag först skulle jobba red jag bara en lektion idag. Redan innan uppvärmningen började Atli poängtera att det viktigaste för mig i ridningen är att träna upp snabbare reaktioner. "Det du gör är fint och bra - men det måste gå snabbare! Tänk inte så mycket - utan lita på dig själv och bara rid!"

Fick värma upp i skritt och trav på volt och Atli påpekade än en gång vad som är det avgörande momentet i ridningen: när man ger hästen eftergift - för det är då den lär sig något! Och även här kommer snabbheten in: snabba kramningar på tyglarna när jag vill ge en signal och snabb eftergift när hästen svarar.

Sedan red Atli henne - och jag stod bara och njöt av anblicken av min FINA häst!!! Efter en stund insåg jag att Atli pratade medan han red - och att det antagligen var meningen att jag skulle lyssna på vad han sa! :-O Jag hade varit HELT upptagen av vad jag såg, men nu var det bara att plocka fram den kvinnliga simultankapaciteten och lyssna dessutom!

Han började med att samla henne i skritten: driva, bromsa upp, ge signal så att hon länger halsen och så STOR eftergift, o s v. Samtidigt som yttertygeln och ytterskänkeln skulle hålla henne på volten. Sedan samma sak i tölt. Lára var verkligen duktig och kom upp med bogarna! "Det är eftergiften som gör att hon kommer upp fram! En stum hand dödar alla rörelser!" sa Atli. Och framför mina ögon hade jag ju beviset på att det är precis så!

Sedan fick stolta matte rida igen. Och varva mellan samlad skritt och tölt. Önskar verkligen att det gick att installera en uppdaterad version av mig själv. En Anna 2.0 med snabbare reaktioner!!! Atli liknar gärna ridningen med att dansa - och ryttaren ska hela tiden vara den som för i dansen. När jag konstaterade att det är lättare sagt än gjort att snabba på sina reaktioner frågade han retoriskt: "Och hur lär man sig dansa? Jo, genom att öva! Det är precis samma sak med ridningen." Jag konstaterade att det som gör detta extra svårt är ju att det inte handlar om att lära nytt utan om att lära om. Då är det så lätt att man ramlar tillbaka i gamla vanor igen om inte någon hela tiden påminner om det nya. Så det är tur att vi har Sylvias lektioner på torsdagarna!!!

När vi som vanligt avslutat med avslappnad trav på volt sa Atli att det sakta men säkert går framåt för oss - och det var ju jätteroligt att höra!!!

"Atli-vändningar "på Spanska Ridskolan!

2011-11-17T19:44:00.000+01:00

Under ett par dagar förra veckan hade vi riktigt storfrämmande i Norrbotten: Arthur Kottas-Heldenberg är en av världens mest meriterade dressyrtränare och har jobbat 40 år på Spanska Ridskolan i Wien. Under två dagar var han i Kalix för att undervisa och hålla clinics.

Sylvia var där ena dagen och kom hem MKT inspirerad. Så Démantur har drillats i dressyrövningar sedan dess. Och vi lär ju märka av inspirationen på kommande lektioner också! Något som Kottas anmärkt på var att de flesta dressyrhästarna uppvisade bristande framåtbjudning. Hm... det problemet har jag då verkligen inte med Lára!

Det var även från denna clinic Sylvia fick tipset om ett alternativt sätt att träna samling: genom att rygga längre sträckor. En toppryttare brukade visst regelmässigt rygga tre varv runt ridbanan, för att på detta sätt "komma åt" de muskler hästen behöver för att samla sig.

Dessutom kunde Sylvia konstatera att de minsann gör "Atli-vändningar" på Spanska Ridskolan också! De kallar dem visserligen skrittpiruetter... men vi vet ju vad de heter egentligen! ;-)

Ridterapi

2011-11-17T19:17:00.001+01:00

Det blev inte så mycket till ridning igår.... Det verkade vara samma sak för alla jag träffade i stallet, att vi inte orkade vara fokuserade när det slutat så tragiskt för Djarfur och vi alla kände så för stackars Sussie... Men alla red vi ändå en stund, bara för att få tillbringa tid med våra kära hästar. Fia och Madde hade redan ridit när jag kom. De hade ridit ut, men jag valde ridbanan istället.

Med en ofokuserad matte i sadeln fick Lára ägna sig åt det enda som är riktigt svårt för henne: att fortsätta skritta även om matte omväxlande kortar och länger tyglarna. Så på ett sätt skulle man faktiskt kunna säga att vi "hårdtränade" för det blev MÅNGA varv runt ridbanan då vi bara ägnade oss åt detta. Trodde länge att jag inte skulle orka ta tag i något annat. Men även i detta läge spred lycko-hästen inspiration så tillslut kände jag att jag ändå ville göra liiite mer.

Övergick till att rygga runt ridbanan. Och även denna gång blev det förvånansvärt rakt bakåt! Fast till skillnad från sist var faktiskt nytt staket på plats runt ridbanan - så det var ju nästan fusk! ;-) Att säga till hästen att den ska rygga brukar ofta uppfattas som en dominant handling, så jag hade väntat mig en hel del protester från damen. Men det var faktiskt bara i hörnen det blev lite "småstök". Duktig tjej!!! Precis som sist gjorde hon dock små spurter här och där som för att liva upp det hela! Och jag undrade vad Atli skulle säga om vi skulle tölta baklänges?! ;-)

Tölta framlänges blev i alla fall nästa steg. Varvade slutor i tölt med Atlivändningar och hon kändes riktigt trevlig! Insåg plötsligt att jag inte galopperat på ridbanan på hur länge sedan som helst. Dags att ändra på det! Först höger galopp, där jag fattade galoppen ur trav. Testade att bromsa upp tempot ordentligt i galoppen och sedan styra in på en volt. Jag är ju inte bortskämd med att kunna bromsa i galoppen på ridbanan - Feykir förvandlades lätt till ett järnspett då... så det här kändes jättelyxigt!

I vänstervarvet fattade jag galopp från skritt istället, för att sedan på samma sätt bromsa upp för att galoppera i ett lägre tempo på volt. Insåg sedan att jag sitter kvar i gamla Feykir-vanor... på honom fattade jag alltid högergaloppen från trav medan vänstergaloppen gjordes från skritt för att han annars blev mer "springig" i den. Kanske dags att börja tänka nytt?!

Som avslutning fick Lára trava riktigt sakta längs spåret - och det gjorde hon riktigt, riktigt bra! Och matte var SÅ tacksam för den här stundens ridterapi!!!

Efteråt fortsatte pysslet och jag smorde bl a hennes ben med Helosansalva. Vi konstaterade att det inte är lätt att veta hur man ska göra för att bli av med mugg... På vissa ställen (t ex Agrias hemsida) står att man ska tvätta dagligen med speciellt schampo, försöka klösa bort skorporna när de blötts upp av schampot eftersom bakterierna sitter under skorporna och sedan smörja med bakteriedödande salva. På andra ställen (t ex Apotekets Hälsoråd för häst) står att man ska undvika att tvätta, låta ev lera torka och sedan bara borsta bort den, INTE ta bort skorporna för då riskerar man att "släppa in" bakterier, samt smörja med mjukgörande kräm...

Någonstans läste jag att ifall man inte kunde undvika lera helt (vilket är helt omöjligt just nu) så var det bra att smörja in benen med en riktigt fet salva, som "håller leran ute". Det låter rimligt tycker jag, så jag ska köpa Idominsalva eller liknande och testa med den.

I morgon blir det en ny vilodag för oss, inför Atlikursen. Egentligen skulle jag ha behövt rida ett pass där jag blev riktigt varm och svettig, så att jag vågade stretcha ordentligt. Denna dags ridterapi gav ju inte alls sådan värme i kroppen att jag vågade stretcha ö h t. Men man ska ju orka också... Vi får hoppas att det går bra ändå att rida på fredag. Och efter det lär jag ju i alla fall vara tillräckligt varm för lite stretching!

Stilige Djarfur - RIP...

2011-11-16T19:21:00.001+01:00

Nu ligger förstämningen tung över Mariebäck.... Igår förlorade nämligen Sussie helt oväntat sin stilige Djarfur... Han visade koliksymptom i går morse och det hela utvecklade sig tyvärr till tarmvred... Eftersom buköppning av häst inte kan göras norr om Uppsala fanns tillslut inget annat val än att låta honom somna in... Så tragiskt att en så fin - och ung - häst inte fick fler år här på jorden...

Jag vill gärna minnas Djarfur så här: när han under våren så ofta höll Feykir sällskap genom att stå alldeles vid staketet till sjukhagen. Tack vare Djarfur fick Feykir ändå känna sig som en del av sin flock! Och nu får de två beta tillsammans på de evigt gröna ängarna, där ingen av dem behöver ha ont längre...

Träffade Fia och Madde i stallet i eftermiddag. Alla kände vi stort behov av att pyssla om våra hästar - det var ju extra tydligt att man aldrig vet hur länge man får ha dem hos sig... Vi kunde också konstatera att hästarna definitivt kände av att vi alla var så ledsna - de verkade också dämpade på något sätt.

Allas våra tankar går förståss till Sussie som så plötsligt förlorade sin fina vän.

En dåres försvarstal?!

2011-11-15T19:08:00.001+01:00

...är det kanske jag håller på med nu... Skriver nämligen ett brev till Försäkringskassan. De har än en gång aviserat att de tänker dra in min sjukpenning... Att jag i princip aldrig får sova en hel natt, alltid är trött och succesivt under dagen får allt svårare "att tänka" verkar tyvärr inte räcka till... Själv tycker jag att det borde spela NÅGON liten roll hur man mår... men de verkar bara räkna dagar och sedan drar de ett streck.

När jag pratade med min handläggare på telefon ang detta beslut visade det sig dessutom att de totalt missförstått ett väldigt avgörande ord i mina sjukintyg. Ordet är "sekundär" och används avseende mina svåra sömnstörningar. Dessa är sekundära, d v s kommer som en följd av att man inte har kunnat hitta någon form av smärtlindring som fungerar för mig. Smärtan väcker mig många gånger varje natt, trots att jag tar sömntabletter. Men handläggaren visade sig utgå ifrån att "sekundär" betydde att sömnstörningarna är av mindre betydelse... Helt fel! Det är ju faktiskt sömnstörningarna som påverkar min arbetsförmåga (det Försäkringskassan ska ta ställning till.) Jag kan jobba även om jag har svår smärta/värk - men inte om jag har allt för stor sömnbrist...

Jag har i alla fall rätt att komma in med synpunkter på deras beslut - och det ska jag självklart göra. Så därför skriver jag "en dåres försvarstal". Det gäller bara att hitta tillfällen då "hjärnan fungerar" tillräckligt bra - fast jag inte är på jobbet. Sådana stunder är inte många på en vecka... Som många sagt före mig: Man måste vara stark för att kunna vara sjuk! :-O

Feelin´hot, hot, hot!!!

2011-11-15T17:04:00.001+01:00

Efter en riktigt smärtsam natt med mkt lite sömn blev det inget jobb för mig idag.... När värken började lätta vid 06-tiden i morse somnade jag äntligen och sov som en klubbad till kl 12. Verkligen välbehövlig vila! Minst lika välbehövligt var sedan den underbara Hot stone-behandlingen som jag hade bokat in på Rosenday Spa i eftermiddag! Jag tycker Hot stone är alldeles. alldeles underbart!!! Tala om supertiming att jag lyckats boka in det just idag!!!

Vanlig massage klarar min känsliga kropp inte av, jag får bara mer ont. Men vid Hot stone-behandlingen är det inget "knådande" alls utan de bara strycker med varma, fuktiga stenar längs huden som är smord med en olja. Det är värmen från stenarna som ger "massageeffekten".

Efteråt kände jag mig nästan groggy - och frågade om jag inte nästa gång kunde få vara sista kunden för dagen och helt enkelt sova över i deras relaxavdelning. De få stegen från massagebänken till relaxavdelningens soffor kändes som alldeles tillräckligt! När jag kom hem drack jag nästan en liter bubbelvatten - och nu börjar jag känna mig "som en människa" igen. En VÄLDIGT avslappnad människa!!!

Har även varit förbi Häst & Fritid för att prova ut min storlek på nya Midurjackan. Det finns ju två varianter, men jag valde den som heter "Grace". Tycker den är väldigt snygg och dessutom har både Sylvia och Anki den sedan tidigare och är mycket nöjda. Båda jackorna är tydligen utgående modeller så vi har fått riktigt bra pris på dem. Grace finns i svart, i storlekarna M och L. Forest finns i blått - men där är jag osäker på storlekarna... Jag tänkte först ta L, så att jag rymmer riktigt mycket varmt under också. Men sedan insåg jag att jag både har min långa, härliga team-jacka och en äldre jacka för de riktigt kalla dagarna. Så därför beställde jag storlek M - tänker mig att jackan då också kan passa under kallare höst- och vårdagar.

Det finns möjlighet att få sitt namn fram på jackan - och det vill jag ha. Har fått tipset från de som har nuvarande jackan. I o m att så många har samma jacka är det ju praktiskt att inte behöva kolla i fickorna ifall man tagit rätt jacka! Till er som inte varit till Häst & Fritid ännu och provat jackorna - skynda er! (Eftersom lagret hos Mountain Horse alltså är begränsat.) Mer om Midurjackorna finns förståss på Midurs resp Mountain Horse´s resp hemsidor!

Mattes måndag!

2011-11-14T19:43:00.001+01:00

Måndagar brukar i regel vara Evas riddag - men idag hade hon planerat så tokigt att hon tar ner flygplan i Gällivare och då är det ju svårt att även hinna till Mariebäck... Alltså blev det mattes måndag! Jag hade dessutom bokat in hovslagaren idag, så jag hade dubbel anledning att åka till stallet.

För att Láras ben skulle hinna bli så torra som möjligt innan det var dags för hovslagaren började jag med att schamponera dem, direkt när jag tagit in henne ur hagen. Som vanligt torkade jag sedan så torrt som möjligt med en frottéhandduk. (Hon börjar bli mer och mer van vid torkandet - och att hon faktiskt inte behöver lyfta på hovarna - så det går lättare och lättare.) Sedan piffade jag till det hela med vita, bakteriedödande salvan. Och med matchande sadel och träns till det så var vi redo för ridning! ;-)

Vi har Atlikurs igen till helgen. INTE KLOKT - REDAN!!! LYLLO OSS!!! I senaste numret av Islandshästen var det en lång intervju med Atli där det bl a berättades om att han är en MKT eftertraktad instruktör runt om i världen. Och att han "ibland även kommer till Sverige..."Man törs ju nästan inte säga att det här blir sjunde Atlikursen i Mariebäck i år...!!! Och det är ju förståss helt och hållet tack vare Sylvia, som jobbat hos honom flera omgångar på Island.

Med Atli i antågande hade jag ju ytterligare en anledning att träna mer långsam trav på minivolt (huvudanledningen är ju att det är så ROLIGT!!!) Alltså blev det ridning på ridbanan. Började dock med arbete i skritt. Först bara att varva mellan kortare och längre tygel i skritten - UTAN att man ska börja springa när tygeln kortas. Möjligen det svåraste som finns, om man frågar Lára. (Möjligen också det enda som verkligen är svårt för henne...!)

Sedan skritt på volt med mycket böjning på halsen för att uppmuntra henne att slappna av och länga halsen. Tänkte då på Atlis ord: "Man ska böja så mycket som det behövs. Får man inte rätt reaktion så böjer man mer!" Intressant är att tack vare Sylvias tips att bara strunta i att Lára i början skickade "bogar och bakdelar" åt alla håll när jag försökte böja henne på detta sätt - så är nu "hela hästen på plats" på en gång! Mycket öppna och sluta på volt blev det också. (Slutan är nog både min och Láras favoritövning!)

Trav på liten volt gick riktigt bra idag! I o m att vi fått ner tempot så väldigt mycket så hinner jag rida också! Och idag kände jag att jag faktiskt börjar få kläm på den där yttertygeln också! Med en yttertygel som placerade bogen rätt och en ytterskänkel som gjorde samma sak för bakdelen så kunde jag ge STORA och MÅNGA eftergifter på innertygeln. Och ändå hålla oss kvar på en liten volt!

I högervarvet är det lite svårare att få ett riktigt lågt tempo, men när vi tillslut hittar det går det riktigt bra där också! Precis som på senaste Sylvialektionen började jag sedan byta om volt. Först gick det lite knackigt... Men så insåg jag att felet var att hon rätat ut halsen och styvat sig just när jag skulle byta.... I fortsättningen gjorde jag inget byte i det läget, utan fortsatte på samma volt några steg till, till dess hon åter var avslappnad i innersidan, innan jag med rörlig hand ställde om utåt och bytte volt. Och då gick det jättebra!!!

Som avslutning testade jag något som Sylvia hade fått tips om på en jättebra clinic som hon var på nyligen. (Ska berätta mer om den senare!) Det var en toppryttare inom dressyren som tydligen brukade rygga tre varv runt ridbanan - eftersom hästen då jobbar med samma muskler som när den ska samla sig. Så nu bestämde jag mig för att testa att rygga ett varv till att börja med. Var beredd på att det skulle komma en hel del protester... men det hela blev faktiskt helt odramatiskt! Och dessutom till största delen helt rakt - trots att vi f n inte har något staket runt ridbanan. Men "fröken gångjärn överallt" kan uppenbarligen överraska! Lite varierande tempo blev det förståss - då och då tyckte hon det var lämpligt att lägga in en "spurt" för att liva upp det hela...!!! Att rygga i 180-knyck var ju ett av hennes knep för att hindra ridskoleeleverna att ta sig upp i sadeln...

När sedan hovslagaren kom för att sko kunde vi konstatera att jag varit lite nojig som beställd skoning redan nu... Skorna var fortfarande hela och det fanns inte så mycket för honom att verka bort. Men jag försvarade mig med att hon senast nött bort tåkapporna helt och börjat nöta på tårna redan efter sju veckor. Och med Atlikurs till helgen ville jag verkligen INTE riskera någon tappsko! Så extremlerigt som det varit i höst så ökade ju förståss risken att hon skulle trampa av sig någon... Men vi kom överens om att det ska få gå minst 10 veckor till nästa gång.

Lára stod föresten som ett ljus under hela skoningen idag! Precis som sist glömde hon t o m de obligatoriska betten i hovslagarens bak... Har jag inte bra pli på min häst, så säg?! Men så är hon ju en liten ängel också! ;-)